Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 28 mars 1936 - Rebelliska nomenklatursynpunkter, av K. I. K. - Ledningen av försvarsväsendets byggnads- och fastighetsförvaltning, av Sven E. Alin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
det magra ordet "anordning" ofta är surrogatet för
allt karakteristiskt och där man förgäves söker sätta
piff på de fadda anrättningarna med prepositioner
och andra partiklar, som ibland nästan strös på. Det
värsta är att den stora hopen också blivit så
skol-lärd att den föredrar plattheterna framför mera
målande ord, som tydligen kännas på något sätt
generande. Man har en känsla av att ord som
(sten-sättare-)"jungfru" ej bildas numera; man skulle få
"gatstensstöt" i stället. Jag vill minnas att
nomenklaturkommittén för lyftkranar m. m. sökte ta bort
den gamla benämningen "höna" på det lösa blocket
i lyftkroken. Orsaken kunde väl knappast ha varit
annan än att man är preciös, fastän jag måste medge
att de nyare utföringsformerna kanske ge mindre
näring åt fantasien.1
Om det är sant att den andliga liksom den
materiella fattigdomen ofta är en följd av hjälplösheten
och slöheten så förekommer det också i bägge fallen
att man av vårdslöshet förspiller eller förskingrar sitt
arv. Man gör sig lättvindigt av med vad man kallar
"onödig bråte", vars värde man i sin förmenta
funktionalism ej förstår att uppskatta. Ett exempel är
Sveriges maskinindustriförenings standardkommittés
förslag att slopa ordet nagel. Granskar man
handlingen i målet — kommitténs cirkulär med anledning
av en begäran från varvshåll att det bland
yrkesmännen gängse ordet nagel skulle få användas för
den oslagna niten — finner man till sin förfäran att
det är inom vårt skrivaredöme som den litterära
steriliteten synes vara tongivande. Tecken, som "den
onitade nitens diameter", på språkets utarmning äro
icke främmande för våra statliga normer.
I detta fall hade Svenska akademiens utlåtande
inhämtats, men det förefaller som detta icke fallit
kommittén på läppen och som denna var föga hågad att
taga ordet nagel till nåder igen. Det är kanske icke
i Maskinisterna kalla "kombinatorn" på de svenska
turbinerna i Svir "tupp", vilket tyder på ett lyckligare
bildningsstadium.
förmätet att efterlysa hur långt akademiens
inflytande fått gå vid uppställandet av de definitioner
som återfinnas på SMS-bladet 101 A, toleranser för
diametermått, vilket blad bär anmärkningen att
"definitionerna äro språkligt granskade och godkända
av Svenska akademien".
Från logisk synpunkt är det egendomligt att
man ansett sig böra definiera nominella, maximi- ocli
minimimåtten, men ej själva utgångsbegreppet,
toleransen. I själva verket är det väl den man menar
med det långrandiga ordet "toleransområde". Då
har nian emellertid fått definitionerna att gå i en
cirkel, i det att man slutar med att definiera
grundbegreppen, tolerans (och passning). Att spelet
algebraiskt kan bli noll eller negativt är ju rätt, men
att behålla namnet innebär ju ett direkt våldförande
av språkbruket i Prokrustes’ stil. Det är väl
egentligen passningen som borde definieras som skillnaden
mellan hålets och axelns diametrar och som byter
tecken när den övergår från spel till grepp.
Att den för de flesta, såvitt jag förstår,
obegripliga översättningen av det tyska Abmass till
"avmått" godkänts av akademien är intressant. I det
nybildade ordet förefaller "av" att ha en annan
betydelse än i "avmäta", "avmätt", vilket verkar
förbryllande. De besläktade orden "avund", "avstånd
— avstå", "avgång — avgå" etc. tänker väl ingen på
i första taget. Dessutom finns ju ordet "passmån".
Eljes förefaller det som om akademiens
granskning-varit så strängt "språklig" att den fått nöja sig med
att sätta en del substantiv i bestämd form och att
ändra ordet "kassation" till "kassering". Kunde ej
akademiens ständige sekreterare, som i sin ungdom
var ingenjör, betrotts med en vidsträcktare
befogenhet, i känslan av att språket ej är bara formlära, utan
klarhet, följdriktighet och liv i uttrycket. "Ce qui
n’est pas clair ivest pas fran§ais" stod det i min
skol-grammatik. Vilket avundsvärt försprång vittnar ej
detta om!
K. I. K.
Ledningen av försvarsväsendets byggnads- och
fastighetsförva Itning.
När Teknisk tidskrift i förra numret
avblåste diskussionen i frågan "Ingenjören
och försvaret", kom tydligen signalen något
för tidigt, överste Lindh fick, ehuru av
sjukdom hindrad närvara
diskussionsaftonen, sina synpunkter rörande det militära
byggnadsväsendets ledning synnerligen väl
belysta genom sitt skriftliga inlägg.
överste Lindhs frånvaro förbjöd ett
flertal opponenter att uppträda i saken, bland
dem överste Sven E. Alin, åt vars
synpunkter i ämnet Teknisk tidskrift därför
nu såväl i rättvisans som sakens intresse
bereder plats. Red.
Chefen för väg- och vattenbyggnadskåren, överste E.
Lindh (major i Kungl, fortifikationens reserv) har i sitt
till regeringen avgivna yttrande över försvarskommis-
sionens betänkande samt i diskussionsinlägg och
uppsatser i fackpressen med anmärkningsvärd iver kritiserat
det av kommissionen efter ingående prövning framlagda
förslaget till omorganisation av försvarsväsendets
byggnads- och fastighetsförvaltning. Många förmena, att
hans inblandning ex officio i detta ärende varit skäligen
opåkallad. Hans funderingar borde måhända därför
utan vidare överlämnas åt glömskan. Frågans, för
försvaret i dess helhet, utomordentliga betydelse, gör
emellertid nödvändigt, att hans mindre vederhäftiga och
gent emot fortifikationen flerstädes insinuanta och
kränkande uttalanden bemötas från sakkunnigt håll. De
i huvudsakliga delar vilseledande påståendena skulle
möjligen annars för de civila teknikerna vid ett ytligt
bedömande kunna te sig såsom en tänkbar lösning av
problemet.
överste Lindh är i stort enig med
försvarskommissionen angående kravet på en centraliserad
fastighetsförvaltning för försvarsväsendet i dess helhet. Princip-
144
-28 mars 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
