Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 14. 4 april 1936
- Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Tidskrift
| 4 APRIL | UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN | HÄFTE 14 |
| 1936 | CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD | ÅRG. 66 |
INNEHÅLL: Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén. — Tidsackord eller penningackord, dr-ing. G.
Peiseler. - Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. - Personalnotiser. — Sammanträden. |
Det utrikespolitiska kvartalet.
Av RÜTGER ESSÉN.
Ökad pressoro men minskad verklig
krigsfara. — Högkonjunkturen håller sig. —
Det abessinska kriget: sanktionspolitiken
stagnerar, italienska framgångar,
förestående fredsmedling. — Tysklands
uppsägande av Locarno-avtalen och
Rhenlandets remilitarisering, Hitlers tal den 7 mars,
dess positiva fredsförslag. — Mottagandet
i Frankrike, England och Italien. —
N. F.-rådet konstaterar fördragsbrott. — Engelsk
medlingsaktion, tyskt avslag. — Englands
arbete för uppgörelse fortsätter. —
Regeringen Sarraut—Flandin i Frankrike. —
Överfall på Léon Blum, hetsig stämning. —
Vänsterregim i Spanien. — Tronskifte i
England, konung Edward VIII. — Den
brittiska upprustningen. — Den japansk-ryska
motsättningen. — Militärkupp i Tokyo,
kuppmännens mål. — Krigsfaran i Asien. —
Tre märkliga döda: Reading, Beatty,
Venizelos.
Stockholm den 28 mars 1936.
I ännu högre grad än under 1935 års sista kvartal
ha de första månaderna av innevarande år
präglats av talet om krigsfara. I själva verket har denna
fara dock av allt att döma varit fjärmare än under
1935. De förändringar, som skett, de beslut, som
fattats och proklamerats, ha visserligen föranlett
mycken våldsamhet i ord och tryck, men bakom allt
detta har dock en anpassning försiggått och en tyst
utjämning av motsatser ägt rum, som berättiga till
slutsatsen att läget nu, vad Europa beträffar, är
mindre riskfyllt än för tre à fyra månader sedan.
I stort sett håller sig också högkonjunkturen i
världen. Men meningarna äro lika delade som
någonsin både om dess varaktighet och verkliga karaktär.
I en del på mer eller mindre tvångsmässig
självhushållning inställda länder ha råvarusvårigheter gjort
sig gällande. Spänningen mellan guld- och
pappersländer är alltjämt stor i varuutbyteshänseende.
Sanktionspolitiken mot Italien har verkat
desorganiserande på handeln, så långt dess verkningar
sträckt sig, men detta har ej varit alltför långt, och
sanktionernas fullständiga avskrivande torde snart
bli aktuellt.
Det är under dessa omständigheter ej att undra på
att det är politiken och icke ekonomien, som för
närvarande i främsta rummet vållar världens oro. Men
denna oro är desto större — även om några av de
bullersammaste inslagen i hög grad äro till för
skenets skull.
Vid årsskiftet var det ännu det abessinska kriget,
som drog till sig huvudparten av världsintresset.
Sanktionstillämpningen mot Italien som av
Nationernas förbunds instanser utpekad fredsbrytare hade
börjat praktiseras av flertalet förbundsstater — dock ej
av de Italien närstående Albanien, Österrike och
Ungern — knappast heller av grannlandet Schweiz.
Dessutom tillämpades de på ett mycket olika sätt i
olika länder, och möjligheten av en snabb effekt
syntes mer än tvivelaktig — även om det ej led något
tvivel att effekten skulle kunna bli högst betydande
om systemet komme att tillämpas på allvar och
under en avsevärd tid. Men med denna möjlighet
räknade man knappast på allvar i välinformerade
kretsar. Sanktionerna voro också i långt högre grad
ett medel i en diplomatisk aktion av en maktgrupp
mot en annan än en procedur för upprätthållande av
en internationell rättsordning. På de håll, såsom i
de nordiska staterna, där man emellertid helst ville
lägga huvudvikten vid denna senare sida av saken,
var man därför mest intresserad av en skärpning av
sanktionerna, främst genom en allmän oljespärr mot
Italien. Denna möjlighet var emellertid helt beroende
av de stora oljeländerna, främst England och U. S. A.,
och i intet av dessa var man böjd för att taga risken
av de ekonomiska och politiska komplikationer, som
en oljespärr skulle medföra — kanske icke minst för
framtiden. I praktiken blev därför oljespärren
skrinlagd, och även i övrigt har intresset hos de
ledande makterna för sanktionstillämpningens
effektivitet efter nyåret alltmer försvagats. Särskilt har
detta gällt Frankrike. Men även i England, där
likväl den tidigare ivrige sanktionsvännen Mr Eden i
slutet av december efterträdde Sir Samuel Hoare som
utrikesminister, har man under de sista månaderna
förhållit sig påfallande passiv i sanktionspolitiken.
I Italien självt framkallade sanktionstillämpningen
— såsom i förra kvartalsöversikten framhölls och
såsom man kunnat vänta — en samling kring
regeringen. Sanktionerna synas emellertid även ha
spelat en betydande roll för denna regerings avsikt att
fullfölja kriget med största möjliga kraft.
Tankegången bakom denna plan har självfallet varit dels
den att väl utnyttja tiden, innan sanktionerna hunnit
bli alltför besvärliga, och dels den att skapa ett
militäriskt förmånligt utgångsläge för en ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:28 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936a/0159.html
