Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 11 april 1936 - Hälsovådliga byggnadsmaterial, av Birger Hammarén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
11 APRIL UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 15
O
1 9 3 6 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 66
INNEHÅLL: Hälsovådliga byggnadsmaterial, av arkitekt Birger Hammarén. — Den högre tekniska
utbildningens organisation, diskussionsreferat. — Svenska teknologföreningens jubileumsmöte. — Notiser. —
Litteratur. — Sammanträden.
Hälsovådliga byggnadsmaterial.
Ett bidrag till kännedom därom.
Av arkitekt BIRGER HAMMARÉN.
Det problem författaren till efterföljande
artikel givit sig in på är utomordentligt
intressant. Till sitt ursprung medicinskt
leder det till tekniska konsekvenser av
betydelse och dess upptagande i Teknisk
tidskrift må därför anses väl motiverat. En
mer än tioårig jakt efter astmaallergen har
också skapat en bestämd respekt för
problemet åtminstone hos
Red.
Innan jag ingår på själva ämnet, ber jag få påpeka
nödvändigheten av att dissekera en del problem,
vilka under senare år på det livligaste börjat intressera
den medicinska vetenskapen. Ehuru dessa spörsmål
ännu ej vunnit den uppmärksamhet de förtjäna, så
hindrar detta icke att de nya rön, som framkommit,
hava vittgående praktiska konsekvenser. Det kan
nämligen sägas, att de ohälsosamma verkningar en
del byggnadsmaterial hava direkt beröra var eller
varannan människa.
För egen del kom jag först i kontakt med
spörsmålet för cirka 20 år sedan, genom ett uppdrag för
en amerikansk byggnadsfirma. Firman hade för
avsikt att börja serietillverkning av byggnadsdelar. De
utredningsarbeten, som för den skull blevo
nödvändiga, resulterade i en hel del undersökningar.
Härvid fick jag erfara, att betonghus ofta voro billiga
att uppföra och även billiga att underhålla. Det låg
nära till hands att därav draga den slutsatsen, att
cementhusen — som redan vid denna tid i rätt stor
omfattning uppförts i Amerika — skulle vara
synnerligen lämpliga för investeringsändamål.
Efterforskningar gåvo emellertid vid handen, att som
uthyrningsobjekt betonghusen ej voro så begärliga.
Folk flyttade dit, bodde där en längre eller kortare
tid, men det var uppenbart, att man icke trivdes
riktigt i dem. Förhöll det sig möjligen så, att dessa
cementhus invärtes bjödo på — låt oss säga — ett
klimat, som gjorde dem frånstötande? I varje fall
låg den hypotesen nära, att olika byggnadsmaterial
kunna påverka den mänskliga organismen på olika
sätt, och detta gav mig anledning att närmare
undersöka problemet.
Jag tillåter mig förutskicka, att för ett 20-tal år
sedan visste man icke, att en hel del substanser
genom sin blotta närvaro kunde inverka menligt på
människors välbefinnande och människokroppens
funktioner.
Tidpunkten, med avseende på det tekniska
forskningsarbete, som skulle utföras, var således mycket
illa väld, eftersom ett läkarvetenskapligt underlag
än så länge saknades. Den av mig för den
amerikanska firman planerade undersökningen måste
därför bedrivas efter helt empiriska grunder.
Utredningen ställde till besvarande tvenne frågor.
Den ena löd: Är människokroppen direkt känslig för
närvaron av olika material? Den andra frågan
formulerades sålunda: Äro vissa byggnadsmaterial att
anse som hälsosamma, andra åter som skadliga?
Genom svaren på utsända frågeformulär trodde vi
oss ha konstaterat, att en yrkesman ofta väljer sin
sysselsättning med hänsyn till materialet, med andra
ord: han liksom dras till materialet. En snickare
blir snickare, därför att han "tycker om att arbeta i
trä". En metallarbetare väljer sitt yrke, därför att
han "föredrar att syssla med metall". En viss form
av affinitet skulle således möjligen förefinnas mellan
vissa material och en del personer.
Att material i sin tur återverka på yrkesmannen,
framgick av samma utredning som påtagligt.
Byggnadssnickare ansågs vara "godmodiga och vänliga",
plåtslagare "illfundiga och snarstuckna" osv. Vidare
framhölls, att en del material hade förmåga att hos
vissa personer uppväcka känslor av otrevnad, ja,
t. o. m. avsky.
Sålunda tedde sig en kort sammanfattning av den
verkställda utredningens första del.
Den andra delen var en undersökning på basis av
vissa då kända vetenskapliga rön, enligt vilka
närvaro även av små kvantiteter av vissa metaller och
kemikalier kunde inverka menligt på
människokroppen och resultera i t. e. blyförgiftning hos
typografer. Det framhölls, att även i de till synes mest
ofarliga sysselsättningar, vid vilka kemikalier
användas, om också i ringa utsträckning, förekomma
yrkeseksem, t. e. bland garvare, cementarbetare,
tvätterskor, bagare och tandläkare m. fi.
Vid det fortsatta forskningsarbetet indelade man
byggnadsmaterialen i naturliga, såsom trä, granit,
marmor osv., samt syntetiska. De "naturliga", eller
— som man också fick anledning kalla dem — de
"neutrala", visade sig vara hälsosamma, under det att
11 april 1936
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
