Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 18 april 1936 - Valfångst, av Axel Norling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 3. Blåval på fiänsp]anet i landstation på Syd-Georgien.
mynningarna, där fångsten huvudsakligen ägde rum,
och valarna uppehöllo sig ej längre samlade på
begränsade områden utan sökte sig ut i öppna havet
eller än mer till vattnen i närheten av iskanten.
Fångsten bedrevs nu mestadels i det öppna, isfria
bältet mellan Spetsbergens kust och Västisen. På
ett senare stadium utvidgades fångstfältet österut
mot Novaja Semlja och västerut mot Davis-sundet
och Baffin-bukten.
Denna fångstverksamhet varade sedan i åtskilligt
över 100 år med växlande utbyte. Därefter
minskades fångsten på grund av valbeståndets avtynande
och upphörde praktiskt taget fullständigt under
senare delen av förra århundradet.
I början av 1800-talet började de amerikanska
väststaterna att ägna sig åt valfångst och Cape Cod,
New Bedford och Nantucket blevo knutpunkter för
fångstnäringen. Förutom spermacet- eller
kaskelott-valar jagades även retvalar. År 1846 hade
amerikanarna över 700 fångstfartyg i aktion.
Fiskenäringsdepartementet i U. S. A. uppger, att under
tiden 1804—1876 fångades över 200 000
kaskelott-valar av deras fartyg; på grund av den oerhörda
beskattningen av valbeståndet gick emellertid även här
valfångsten sedan tillbaka för att i slutet av förra
århundradet nästan helt upphöra.
För närvarande finnes dock ett betydande bestånd
av spermacetvalar i världshavens mera tempererade
och varma stråk och beståndet är nu under ökning,
då dessa djur på grund av produktens mindre värde
icke jagas i någon större utsträckning.
Genom den stora fångstverksamheten under
århundraden blev, som förut nämnts, valbeståndet
mycket reducerat och det kunde synas, som om
valfångsten därmed för alltid spelat ut sin roll, trots
att det längs kuster och ute i öppna havet fanns
massor av valar tillhörande finnvalens stora grupp
och vilka dittills icke varit föremål för någon vidare
fångstverksamhet. Skulle därför valfångsten åter bli
en världsomfattande näringsverksamhet, måste det
bli på basis av finnvalfångt.
Till skillnad från grönlands- och retvalarna, som
äro långsamma djur med stort späcklager och som
hålla sig flytande, sedan de dödats, voro finnvalarna
mera slanka och kvickare i sina rörelser samt därför
svårare att komma nära med roddbåtar. Dessutom
håller sig djuret med sitt tunna späcklager ej
flytande i dött tillstånd och kan därför ej transporteras,
sedan det skjutits.
Den gamla fångstmetoden var således olämplig
och de gamla valfångstvapnen dugde ej. En ny
fångstmetod måste därför skapas och nya vapen
uppfinnas för att möjliggöra fångsten av dessa valar.
Norrmannen Svend Foyn revolutionerade nu
valfångsten genom att uppfinna barpunkanonen, som
placerades i fören på små snabbgående ångbåtar och
med vilka valen jagades samt sköts med en
exploderande granatharpunkanon, och 1868, då Svend
Foyns uppfinning var färdig och den nya
fångsttekniken utprovad, kan räknas som det år, då den
moderna valfångsten tog sin början. Sedan dess lia
norrmännen haft ledningen inom valfångstindustrien.
Genom de ökade fångstmöjligheter, som uppstodo
genom Svend Foyns revolutionerande uppfinningar,
dröjde det ioke många årtionden, förrän hela
valbeståndet i Nordhavet började gå tillbaka, och 1903
blev en norsk lag antagen, som bestämde, att under
10 år inga valar fingo jagas eller skjutas på norskt
sjöterritorium. Ej heller fingo valar insläpas till
Nord-Norge eller till de norska öarna i Nordhavet
för behandling vid de norska landstationerna. Under
dessa förhållanden var det som tanken på att fånga
val i Sydhavet tog form och blev verklighet.
Kapten C. A. Larsen, som medföljde
Nordenskiöld-expeditionen, var den, som startade den första
valfångstexpeditionen till Sydhavet, och 1904 anlades
den första landstationen på Syd-Georgien. Kapitalet
för byggande av denna station tillsköts
huvudsakligen av ett argentinskt konsortium, men ali
utrustning och allt manskap var norskt.
Tack vare det utomordentliga resultatet redan
under det första verksamhetsåret dröjde det ej många
år förrän en hel rad av valfångstbolag startades för
fångst i Sydhavet, och 1910 funnos på Syd-Georgien
ej mindre än 4 norska, 2 engelska och ett argentinskt
bolag med fasta stationer.
Det första flytande kokeri, som utföll någorlunda
till belåtenhet, utexperimenterades 1903 av
norrmannen Lars Christensen i Sandefjord, som skickade
ett träfartyg med ett temporärt kokeri samt 2
fångstbåtar norröver till Spetsbergen. Detta hade till
resultat, att han efteråt inköpte stålfartyget
"Admi-ralen", som faktiskt var det första fartyg, som
utrustades som flytande kokeri, och därmed bildade
epok. År 1905 skickades detta flytande kokeri med
tvenne fångstbåtar till Syd-Shetland och därmed var
alltså den stora norska valfångsteran inledd.
En hel del norska valfångstbolag startades och
fingo licens av British Colonial Department genom
guvernören för Falklandsöarna att driva valfångst
med flytande kokerier liggande i hamnarna på
Syd-Shetland och Syd-Orkney-öarna.
För varje fat olja, som producerades på dessa
kokerier ävensom på landstationerna på Syd-Georgien,
måste en licensavgift erläggas till engelska staten,
vilken avgift, efter att till en början ha utgjort ca
2 sh., snabbt ökades ända till 6 sh. per fat. Det
beräknas, att England därigenom under årens lopp har
fått in flera millioner pund.
Tanken på att bedriva valfångst med flytande
kokeri och valbåtar så utrustade att de voro
oberoende av en fast bas eller hamn och vilka således
kunde förflytta sig och söka valen längs iskanten
eller möjligen i drivisen och vid de stora isberg, som
finnas i Sydhavet, samtidigt som fångsten kunde
göras oberoende av licensavgiftens erläggande till
174
11 april 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
