- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Allmänna avdelningen /
177

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 18 april 1936 - Valfångst, av Axel Norling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

däck samt mellandäck
akter- och föröver för resp.
späckkokerier och
kött-och benkokerier.

I akterskeppets
centrum-linje är anbragt en 16—
18 fot bred
upphalnings-slip, varigenom valen
släpas direkt upp på
arbete-däcket med hjälp av två
40 tons ångvinschar
placerade på en särskild
brygga något akter om
midskepps.

På grund av denna slip
har man i stället för en
anbragt två skorstenar, en
på var sida om
upphal-ningsslipen. Styrmaskineriet är placerat i aktern
under slipen och står i direkt förbindelse med
roder-fe vadranten, varigenom styrledningar av varje slag
undvikas.

I motsats till de flesta andra fartyg är
kommandobryggan placerad långt förut för att få en så stor
arbetsplats som möjligt.

Alla hytter för "bestyrer", officerare och manskap,
placerade för- och akterut, äro bättre inredda än på
de flesta andra fartyg, för "bestyrer" och officerare
närmast luxuöst och med särskilt fina 2-manshytter
och särskilda matsalar, badrum etc. för manskapet.

Framdrivningsmaskineriet är liksom på moderna
2-propellriga ångare placerat akteröver. Med
undantag av "Sir James Clark Ross", som är utrustat med
dieselmotorer på 8 000 hkr, ha alla andra flytande
kokerier ångmaskiner, vanligen 2 st. om vardera
2—3 000 hkr.

Ångpanneanläggningarna äro så stora, att de
kunna leverera den ånga, som erfordras för
kokeriets drift, samtidigt som framdrivningsmaskineriet
får arbeta med något reducerad kapacitet.

På ett av de större kokerierna finnas exempelvis
4 huvudpannor av 16 fots diameter och 12 fots längd
med forcerat drag, arbetande med 210 lbs. tryck och
med en total värmeyta av 12 000 kvadratfot.
Dessutom finnas två hjälpångpannor av 141/2 fots
diameter och ll1/, fots längd med naturligt drag och
arbetande vid 100 lbs. tryck med en total värmeyta
av 4 400 kvadratfot, Alla pannor äro oljeeldade.

Fig. 8. Uppblåsta valar transporteras av fångstbåten till kokeriet.

Fig. 9. Ett av världens största och modernaste kokerier — "Kosmos".

På fångstfältet användes en stor kvantitet ånga
dagligen och det behöves därför färskt vatten, på
de stora kokerierna ca 200 ton per dygn. Man
fraktar därför med sig så mycket vatten som man har
plats för utan att inkräkta på utrymmet för olja och
andra förnödenheter. Ytterligare erforderligt
kokvatten beredes ombord av saltvatten medelst
evaporatorer.

En elektrisk generatoranläggning, vanligen pà. 4
maskiner, producerar ca 150—200 kW vid 110 voit
och levererar energi för motorerna i
separatorrum-met, köket, verkstaden samt hela belysningen
ombord.

Kokerierna äro utrustade med de mest moderna
pumpredskap och särskilda rörledningar över hela
fartyget för pumpning av valolja, brännolja samt
färskt och salt vatten. För lossning av lasten
finnas dessutom särkilda tömningspumpar med
kapacitet upp till 250 ton eller mera pr timme.

Själva kokerianläggningen är i regel placerad på
mellandäcket, dvs. späckkokeriet akteröver och
kött-och benkokeriet föröver.

På äldre kokerier behandlades späcket i öppna
kokare, dvs. runda behållare av ca 8 fots diameter
och 12—15 fots höjd, rymmande ca 10—12 ton späck.
För avtappning av oljan voro dessa kokare försedda
med ett svängbart rör, som kunde sänkas eller höjas
alltefter oljenivån. Limvattnet kunde tappas ut
genom ett rör i botten av kokaren. Det utkokta
späcket, den s. k. "graksen", rakades ut efter
kokningen genom en öppning, "graksenluckan",
placerad på sidan av kokaren nära botten.

När en kokare var fylld, insläpptes ånga, och det
tog ca 1 timmes tid för uppvärmning av
späck-massan, innan den kokade eller, rättare sagt, tills
den genom kondensering av ångan bildade
vattenmängden uppnådde kokpunkten. När kokningen
började, reducerades ångtillförseln, så att endast
tillräckligt med ånga tillfördes för att hålla kokningen
i gång. Kokningen pågick därefter ca 8 à 10
timmar, då limämnet löstes ur späcket och oljan
frigjordes.

När kokningen var färdig, avstängdes ångan och
efter 1 à 2 timmar hade oljan samlat sig överst och
limvatten och "grakse" nederst i kokaren.

Oljan avtappades därefter och leddes ned i s. k.

11 april 1936

177

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936a/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free