Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 25 april 1936 - Ett handslag över Öresund, av Sten Edholm - Notiser - Ahlsellska stipendiet, av Fmn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TeknisrTidskrift
det betydligt vidlyftigare programmet för
förbindelsens fortsättning över Stora Bält och bearbetandet av
frågan om kontinentalförbindelsen över Femarnsund.
Med enbart den svenska avhandlingen till hands
kan med fog en anmärkning riktas mot en betydande
brist i det däri tillgängliga svenska
upplysnings-materielet, nämligen att den icke innehåller någon
resumé, ja icke ens en karta över de bekymmer som
följa på den bortre sidan. Denna brist är påtaglig
men gottgöres i någon mån av att samtidigt
publicerats en dansk avhandling "Motorveje med Broer
over Öresund" utarbetad av Christiani & Nielsen,
Højgaard & Schultz A/S samt Kampmann Kierulff &
Saxild A/S och vilken utförligt behandlar den danska
delen av den projekterade kontinentalförbindelsen.
Det är skada att de båda avhandlingarna icke gripit
mera in i varandra, ty läsaren av enbart den svenska
avhandlingen måste ovillkorligen efterlysa de
förutsättningar som berättiga till att den projekterade
Öresundsbron betecknas som en fast förbindelse med
kontinenten.
Man må med andra ord se till, att det till slut
dock blir kontinenten och inte bara Själland, som
kommer Sverige närmare.
Naturligtvis kan man i detta sammanhang fråga
sig, om vi verkligen skulle ernå en så avgjort mycket
bättre förbindelse med kontinenten ens om det nu
bleve en helt fast och tekniskt perfekt förbindelse
vidare söderut i ett obrutet sammanhang. Tvivlarna
torde säga, att det i vart fall blir en lång förbindelse,
som kommer att återstjäla mycket av den
presume-rade tidsvinsten. Vidare att ej ens en aldrig så
förbättrad förbindelse mot Hamburg rubbar det enkla
geografiska faktum, att Hamburg för oss är en ny
och utökad västkust men knappast liktydigt med
vårt begrepp om kontinenten.
Likväl tala många tungt vägande omständigheter
för att det framlagda förslaget, sett i sitt stora
sammanhang, bör ägnas den livligaste uppmärksamhet.
Det är ett led i vår strävan att ernå förbättrade
förbindelser åt sydväst och åt väster. Man bör måhända
till sist ej heller stirra sig blind på konkurrensfaran
mellan de olika traderna. Envar av dem har sin
mission, och det är ej osannolikt, att trafikökningen
enbart "lokalt" blir tillräcklig för att motivera den
nya leden. Det vore i så fall ej första gången som
det ena goda visade sig ej förskjuta det andra.
Förslaget innehåller i dessa avseenden en serie av
intressanta undersökningar. Men intresset för dessa
utredningar, om trafikökningar m. m., förtunnas i
viss mån av den försiktighet, som helt avstått från
att utdraga undersökningarnas konsekvenser i form
av räntabilitetsberäkningar. Detta måste betecknas
som en synnerlig brist i utredningen, ty även om
räknesvårigheterna härvidlag givetvis äro mycket
stora, så borde de dock ej ha fått avskräcka så
fullständigt att man ej ens gjort ansatser. Detta är
främst ur förslagsställarnas egna synpunkter att
beklaga, eftersom förslagets klandermän givetvis
komma att begagna sig av motsvarande friheter till
kritik blott i allmänna ordalag. Man tar nog heller
ej mycket miste, om man utgår ifrån att
invändningarna i hög grad komma att rikta sig mot att
förslaget — trots allt välvilligt tal om järnvägstrafiken
— tillmätt biltrafiken en så överväldigande betydelse
framom järnvägarna.
"Valet av broläge" är ett ömtåligt kapitel, som
visserligen är skickligt behandlat, men som har det
icke ovanliga felet att vilja bevisa för mycket om
förslagets företräden. Här hade det varit konsekvent
och riktigast, att man gått direkt på den
fundamentala förutsättningen, att bron skall förbinda
metropolerna på ömse sidor om Sundet och vilken enbart
vore tillräcklig för att låta övriga hänsyn förfalla.
Förslaget har i och för sig i detta hänseende säkert
tillräckligt många anhängare för att försäkra dess
framgång, men man hade dessutom då haft den
taktiska fördelen att oförblommerat kunna diskutera
även förslagets eventuella avigsidor. Det liar nu
icke skett, vilket är synd.
Måhända är det av sorgligt välkända skäl lika
inopportunt från svensk som från dansk sida att f. n.
beröra den försvarstekniska sidan av saken. Det
torde dock vara oundvikligt att härvidlag höra de
instanser, som ha att väga risker och möjligheter. För
behoven under fredstid tycks den marina
sakkunskapen icke ha något att invända mot förslaget, men
frågan blir en annan, då man skall tänka sig
konsekvenserna vid ett krigstillfälle. Tydligt är att bron
just genom sin stora längd över begärliga farvatten
erbjuder oöverskådliga möjligheter att avklippa.
Om man sålunda i allmänna ting kan ha både
erinringar och önskemål om förslaget, så höjer det sig
desto säkrare över kritiken i tekniskt avseende.
Annat var ej heller att vänta med kännedom enbart
om de svenska företag, som satt sina namn i pant
för förslagets vederhäftighet. Det utgör i vart fall
tekniskt sett en glänsande reklam för sina
upphovsmän. Den märkliga omständigheten, att dessa
beslutat sig för att garantera kostnadsberäkningarna,
vilket reellt innebär åtagande av hela arbetet som
entreprenad inom den angivna kostnadsramen,
vittnar bättre än långa utläggningar om den
grundlighet, med vilken man gått till verket, såväl i
undersökningar som beräkningar. Samtidigt ger det också
en hälsosam erinran om, att förslaget ej får fattas
som ett hugskott utan måste behandlas och
begrundas med moget allvar.
Det är många pengar det gäller, men det är fråga,
om de ändå ej till slut vore väl använda. Alltid
vore det en bättre användning för 55 svenska
bilskattemillioner än de kurvomläggningar, som sedan
15 år tillbaka göra alla våra landsvägar permanent
halvfärdiga. Sten Edholm.
NOTISER
Ahlsellska stipendiet för år 1936 har av Svenska
teknologföreningens styrelse tilldelats löjtnant vvk Ragnar
Abrahmsén, Horndal, för att bereda honom tillfälle
bedriva trafiktekniska studier i Tyskland, speciellt rörande
utformning av trafikleder beträffande anslutningar och
växlingssträckor för tvenne trafikströmmar, anordningar
för gång- och cykeltrafik, tunnelbanor m. m. Antalet
sökande till stipendiet var denna gång 4. Fmn.
200
25 april 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
