Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 30 maj 1936 - Ingenjören och samhället, av Gustaf Söderlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
dant inom alla produktionsgrenar. Det är icke blott
livsmedelsproduktionen i dess olika former som på
detta vis berikats. Även försörjningen med kläder,
husgeråd och olika dagliga förbrukningsartiklar har
underlättats och utvidgats; bostadsproduktionen
likaså. Varutransporter och personbefordran hava
effektiviserats i nästan otrolig grad. Explosionsmotorn
och elektrifieringen äro för kommunikationsväsendet
fullkomligt revolutionerande tekniska landvinningar.
Flygtrafiken är en annan, som öppnar nära nog
obegränsade möjligheter. Vad allt detta betyder för
handelsutbytet inom och mellan länderna samt för
den personliga rörligheten och umgänget låter sig
knappast beskrivas. Genom telegraf, telefon och
radio ha förbindelsemöjligheterna utvidgats därhän,
att det snart sagt icke längre finnes något hinder av
tid och avstånd. Vår hela livsföring är så totalt
förändrad, så rik, så intensiv och så betryggad, att en
man från förra århundradets mitt skulle känna sig
förflyttad till en ny värld, om han kastades in i vår
tid. Och denna rikedom tillkommer inom
industriländerna en befolkning, som är dubbelt så stor som då.
Om dessa oerhörda framsteg under så kort tid
verkligen besinnades av människorna, skulle de ha
anledning att känna sig oändligt tacksamma för allt
vad som kommit dem till del. Och den
tacksamheten skulle främst riktas till framgångens skapare,
till de tekniskt banbrytande och ledande männen, till
, naturvetenskapernas målsmän och till ingenjörerna,
i Men mänskligheten besväras icke av någon större
I tacksamhetskänsla. Önskemålens allt fullständigare
uppfyllelse, livsföringens nyare och rikare former bli
snart nog till lika många nya behov, vilkas
tillgodo-i seende betraktas som en naturlig rättighet.
Ständigt nya och ökade krav tränga på, och det behövs
verklig eftertanke och stilla besinning för att rätt
uppskatta vad man redan har. Och för att finna ett
någorlunda riktigt mått på ingenjörernas och de
tekniska vetenskapernas betydelse för folkförsörjningen,
för samhällets materiella välstånd.
För vårt lands vidkommande är av olika skäl det
tekniska arbetet i vetenskap och praktik särdeles
betydelsefullt. Råvarutillgångarnas art samt folkets
obestridliga fallenhet för mekaniskt och annat
tekniskt arbete ha åt vårt näringsliv givit en gestaltning,
som helt enkelt icke kan undvara ingenjörernas
insatser i egenskap av uppfinnare, konstruktörer,
organisatörer och ledare.
Väl är jordbruket alltjämt den ur många
synpunkter viktigaste näringsgrenen och har i våra dagar
praktiskt taget lyckats uppnå landets
självförsörjning med livsmedel, men dess relativa betydelse har
likväl undan för undan avtagit. På grund av den
intensivare driften och den fortgående
maskinise-ringen även inom denna del av näringslivet har den
i jordbruket och dess binäringar sysselsatta delen
av befolkningen nedgått från 72,4 % år 1870 till
39,4 % år 1930. I stället har allt större del av
befolkningen kommit att ägna sig åt industri och
bergsbruk samt handel och samfärdsel. Medan 14,6 % av
befolkningen år 1870 ägde sin utkomst inom
industrien och bergsbruket, är motsvarande procenttal
numera 35,7. För handel och transport äro
procenttalen 5,2 för år 1870 och 18,2 för år 1930.
Värdet av jordbrukets produktion, inklusive
mejeriprodukter men exklusive skogsprodukter, torde
kunna uppskattas till runt 1,5 milliard kronor per år.
Salutillverkningarnas värde inom svensk industri
närmar sig 5 milliarder kronor årligen. Även om
härvidlag hänsyn måste tagas till vissa
dubbelräkningar i statistiken, så framgår likväl industriens
överväldigande andel i nutida svensk produktion.
Inom hantverk och småindustri uppskattas
omsättningen till omkring 2 milliarder kronor årligen. De
trafiktjänster, som utföras av järnvägarna och
handelsflottan, belöpa sig till omkring 400 mill. kronor
om året.
I vårt lands utrikeshandel ingå produkter från
industriell tillverkning med högst betydande belopp.
Av trävaror exportera vi för över 200 mill. kronor
årligen, av pappersmassa och papper för inemot 400
mill. kronor, av järn, stål och andra metaller för
omkring 200 mill. kronor, av maskiner, apparater och
elektrisk materiel för omkring 100 mill. kronor.
Sammanlagt utgöra de industriella produkterna mer än
80 % av hela vår export. Och det är vår export,
som möjliggör en så mycket rikare livsföring än den,
som skulle kunna baseras enbart på våra egna
naturtillgångar och färdigheter.
Den oerhörda tekniska apparat, som erfordras för
en så beskaffad produktion, är icke något en gång
för alla givet, som sköter sig självt. Ingenjörernas
arbete i vår tid är en ständig övervakning och
kontroll av driften, en ständigt fortgående förbättring
av verktyg, maskiner och metoder, en ständig
strävan till effektivare organisation av det mänskliga
arbetet i dess samverkan med den tekniska apparaten.
I allt detta handlande är syftet att med minsta medel,
med minsta uppoffring nå bästa möjliga resultat.
På så sätt förbilligas produkterna och beredes ökat
utrymme för nya produktiva verksamheter.
De här nämnda uppgifterna för ingenjören bruka
gå under benämningen rationalisering. Det är visst
icke bara ingenjörerna som deltaga i
rationaliseringen, utan var och en, som är verksam i
produktionsprocessen, kan här göra sin insats. Men den
tekniskt och vetenskapligt skolade ingenjören har i
allmänhet de största förutsättningarna för att lyckas,
och han blir därför den ledande i
rationaliseringsarbetet. Rationaliseringen är en medveten, på
erfarenheter och vetenskapliga rön grundad strävan
att i varje detalj minska den mänskliga
ansträngning, som behövs för att uppnå ett visst produktivt
resultat. Varje framgång härvidlag ger möjlighet
till ökad produktion, billigare produkter och ökad
konsumtion eller, om man så vill, till ökad fritid.
Det är utan tvivel rationaliseringen, som gjort det
möjligt att successivt förkorta arbetstiden samt
jämsides därmed utöka konsumtionen och göra den
rikhaltigare.
Som ledare av den industriella driften kommer
ingenjören i beröring med allehanda sociala och
samhälleliga problem. Driftledningens uppgift i våra
dagars industrier har väl icke mycket kvar av den
gamla patriarkaliska företagsledningens omsorger om
arbetarens och hans familjs individuella livsföring
och bekymmer utanför arbetet, men den kräver i
stället så mycket mera, när det gäller att reglera
det mänskliga arbetets samverkan med den tekniska
produktionsapparaten. Mekaniseringen,
arbetsfördelningen och specialiseringen hava härvidlag skapat
nya problem, som ingalunda kunna lämnas åt den
258
30 maj 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
