Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 30 maj 1936 - Teknisk-vetenskaplig litteraturupplysning (Dokumentation), av Albert Predeek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
lyckanden och ekonomiska förluster. De flesta
småföretag och icke så få av de stora bygga sin
verksamhet övervägande på traditionen och vanan,
laboratorieförsök och dylikt, men sällan på ett
grundligt studium av facklitteraturen. Det ligger
väsentligen i teknikens natur att vida mer än de abstrakta
vetenskaperna stödja sig på experiment och
iakttagelser, muntlig tradition och utbyte av personliga
uppfattningar, men jämte dessa källor till kunskap
erbjuder den tekniska litteraturen väldiga, ännu
outnyttjade resurser.
Det beror inte på den tekniska litteraturen om den
inte blir utnyttjad av industrien. Det är inte många
områden av tekniken, som den inte plöjer upp, även
i form av bibliografier och periodiska
litteraturöversikter. Antalet av dylika publikationer av
monogra-fisk och periodisk, självständig och osjälvständig art
är så stort, att man med rätta kan tala om
överorganisation och överproduktion.2
Universalbibliografier och -repertorier söka genom löpande
översikter klarlägga teknikens samtliga områden; om dessa
företag visa sig i likhet med tidigare dylika föga
bärkraftiga, så är det framför allt därför att
användningen är ringa och inskränker sig till ett fåtal
bibliotek.3 Dessa bibliografiska företag äro dessutom ofta
så överorganiserade att de urartat till att bli
självändamål i stället för vägvisare till originalarbetena.
Att åstadkomma jätterepertorier med
hundratusentals, ja milliontals hänvisningar för att uppnå absolut
fullständighet är en utopi.4. Framtiden tillhör
snarare de starkt specialiserade, sovrande fackorganen
av mindre omfång, som inom ett begränsat område
sålla ut det som är av vikt ur massan av tryckalster.
Varje vetenskaplig tidskrift betraktar det ju
ävenledes som sin uppgift att regelbundet hålla sina läsare
à jour med den nyutkomna litteraturen. Mot dessa
referatblad måste dock invändas, att de ofta sakna
kontakt med varandra, ofta täcka varandras område,
medan viktiga områden försummas.
Det förefaller faktiskt, som om rationell
planläggning här fattades, och som om det hela skulle bli
översiktligare och effektivare, därest antalet
referatblad kraftigt inskränktes. Man får dock icke förbise
att ett och samma fackområde överskådas bättre av
flera parallella publikationer.5 Den vetenskapliga
uppläggningen utgår nämligen från de mest skilda
synpunkter. beroende på referentens ståndpunkt och
syfte, på fackriktning och läsekrets, på utrymme
och utgivningstakt: även om samma ämne refereras i
mer än ett blad äro olikheterna ändå betydande. Från
högt kvalificerade referatblad med framstående
fackmän såsom medarbetare — som t. e. "Physikalische
Berichte" — ned till rent affärsmässigt drivna
informations- och urklippsbyråer leder en rad av de
mest olikartade organ, och bredvid dessa existerar ett
stort antal upplysningsavdelningar vid institut,
bibliotek, firmor och sammanslutningar, delvis t. o. m. av
statlig art, som ävenledes söka granska, sovra och
distribuera den tekniska litteraturen. Framför allt
ha de stora industriföretagen upprättat egna
patent-eller litteraturavdelningar, som genom en förträffligt
organiserad tidskriftscirkulations- och
granskningstjänst tillföra företagets olika avdelningar snabba och
tillförlitliga nyheter ur facklitteraturen. Till de
tryckta källskrifterna kommer korrespondens,
rapporter och meddelanden från ombuden, berättelser från
resor, utställningar och kongresser, marknads- och
handelsunderrättelser, hemligt material från
närstående eller konkurrerande företag.6
För industriföretagen, stora eller små, för forskaren
och ingenjören borde det således finnas möjligheter
att ur den nära nog oöverskådliga litteraturfloden
hämta de viktigaste nyheterna inom litteraturen och
hålla reda på de tekniska framstegen. Så är dock
inte fallet. Om man undantar vissa stora
litteraturbyråer så utnyttjas alla dessa hjälpmedel relativt litet
eller förbli okända för dem de äro avsedda för. Den
ingenjör, vilken a priori står främmande för
litteraturen och är ovan att anlita den vid lösandet av sina
praktiska uppgifter, som därtill sällan har tillfälle att
på sitt kontor eller i biblioteket regelbundet
genomögna den, står helt naturligt motvillig och oförstående
inför de ofta komplicerade bibliografiska
hänvisningarna. Om den litteratur, som finns till hands, inte
förslår, anlitar han vanligen en yrkesmässig
"förgranskare" eller informationsbyrå. eller också
släpper han hela litteraturundersökningen. Till och med
då företag erbjudas att på bekvämt sätt utnyttja det
ur facklitteraturen redan utdragna materialet, händer
det att de äro föga benägna att belasta redan förut
starkt inknappade inköpsanslag med sådana skenbart
improduktiva utgifter.7
Det är emellertid inte många företag som göra klart
för sig att det här gäller ett högvärdigt källmaterial,
och att ett industriföretags öde ofta hänger på
kännedomen om facklitteraturen, fastän felgrepp och
misslyckanden borde tvinga till eftertanke. Bristfälligt
utnyttjande av litteraturen betyder okunnighet om
fruktbärande nya idéer, oförmåga att dra nytta av
andras erfarenheter, att stora summor offras på
konstruktioner, informationer eller resor till ingen nytta,
eftersom de sökta eller tillämnade "nyheterna" redan
beskrivits i tryck, slutligen att patentansökningar
och licensförvärv efteråt visa sig värdelösa. Det lig
ger i öppen dag att därigenom ofruktbart
dubbelarbete göres och att kapital blir felplacerat.
Patentprocesserna äro en osviklig gradmätare härpå.8
Följande exempel äro belysande. En tysk firma
måste till år 1934 årligen återtaga 30 à 40
patentansökningar, enär nyhetsprövningen visat, att
uppfinningen redan var känd. Till kostnaderna därför
kommo också förluster på omläggningar i driften till
sammanlagt årligen 25- à 40 000 M. Slutligen valde
firman i slutet av 1934 att låta utföra grundliga
patent- och litteraturgranskningar före varje
patentansökan. Under åtta månaders tid uppgingo
kostnaderna härför dock endast till 5 200 M. och de
tidigare improduktiva merutgifterna inbesparades.
Ett stort tyskt företag sökte nyligen patent på en
anordning för försilvring av glimmer för
framställning av elektriska kondensatorer och stämde, medan
patentet ännu låg ute, flera firmor för intrång. En
av de åtalade firmorna fastslog efter ingående
litteraturgranskning att metoden redan var känd.
Firman inriktade sig emellertid i avvaktan på utgången
av patentprocessen på ett annat, mycket dyrbart
förfarande för att inte tvingas att nedlägga
tillverkningen. På grund av vad som konstaterats om
tidigare publicering kommer utgången av processen att
bli katastrofal för företaget och leda till
skadeståndsanspråk som redan nu uppgå till ca 94 000 M., en
utgift vilken genom en noggrann förundersökning lätt
30 maj 1936
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
