Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 6 juni 1936 - Sjuttiofemårsjubileet, av W. - Teknologföreningens kamratfest, av Olaw
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
i konserthuset hade också dragit ut så pass på tiden
att det icke var möjligt att på klockslaget börja
banketten. När strax före kl. 8 alla församlats
anlände kronprinsparet och till tonerna av en marsch,
spelad på Stadshusets orgel, satte sig den exakt
tu-senhövdade församlingen till bords. Efter ett kort
välkommen till bords, uttalat av föreningens
ceremonimästare, kunde man en stund i lugn och ro ägna
sig åt bordets njutningar och, vad damerna beträffar,
åt att studera baksidan på placeringskorten, där varje
dam hade nöjet att återfinna sin kavaljers
antece-dentia i samma utsträckning som de återfinnas i
teknologföreningens matrikel. Detta lilla, mycket
uppskattade arrangemang, som även detta var kapten
Korgs uppfinning, hade visserligen kostat en natts
arbete för ett drygt tiotal personer, men det
underlättade säkert i hög grad konversationens start, även
om av det livliga sorlet att döma denna icke hade
någon nämnvärd svårighet att komma i gång. Den
första skålen bragtes Konungen, varefter ordföranden
i ett hjärtligt anförande riktade sig till Kronprinsen,
föreningens förste hedersledamot.
För hedersledamöter och övriga gäster talade
direktör Hemming Johansson, som hade oturen att råka
ut för att högtalaren kom i olag, en händelse som
kronprinsen senare skickligt utnyttjade när han i sitt
välturnerade tal påpekade att tekniken dessbättre ej
är alldeles fullkomnad. För donatorerna talade dir.
Sten Westerberg på sitt vanliga trevliga sätt. "Man
skall frukta danaerna även om de komma med
skänker", sade han, "men det vill jag bara säga, att
rädda av oss äro vi ej här i teknologföreningen;
tvärtom alla donatorer äro mer än hjärtligt
välkomna." Å svenska institutioners och föreningars
vägnar talade professor Henrik Kreüger. Tyvärr
underlät professorn att iakttaga de akustiska regler
som till en del utgöra rättesnöret för hans dagliga
gärning, och innehållet i hans tal förblev därför en
hemlighet mellan honom och de allra närmast sit-
tande. Å med Svenska teknologföreningen
samarbetande nordiska tekniska föreningars vägnar talade
prof. Pedersen från Köpenhamn. Professor
Aber-crombie från London talade å övriga utländska
föreningars vägnar. Så talade då slutligen civilingenjör
Lennart Hellstedt för kvinnan. Anförandet var
versifierat och hade, som sig vid en jubileumsfest bör, rätt
mycken färg av gången tids teknologsyn på kvinnan.
Det livligt uppskattade anförandet åtföljdes av
framlidne generaldirektör Hansens visa "Var äkta
teknolog ...", sjungen unisont.
När taffeln led mot sitt slut tog så kronprinsen till
orda. Hans tal var utan ringaste överdrift festens
glansfullaste. Ej blott älskvärt, kvickt och vänligt
turnerat utan klart och hörbart över hela salen utan
varje hjälp av den krånglande högtalaren, uttalade
han dels sitt eget tack för valet till förste
hedersledamot, dels övriga hedersledamöters uppskattning
av deras utmärkelser och slutligen alla gästers tack
för en vacker och storståtlig fest. Men även andra
älskvärdheter hann H. K. H. säga innan taffeln bröts.
"Jag har", sade han hl. a., "under år som gått haft
tillfälle att besöka ovanligt många industriella
anläggningar i olika länder, ja, jag tror t. o. m. fler än
någon här närvarande besökt, och jag viil säga att
var helst man kommer i världen, alltid finner man en
svensk ingenjör eller tekniker. Jag vågar det
omdömet, att alla dessa svenska utposter alltid väl
fylla sina platser och intaga en aktad ställning i det
främmande landet genom sitt plikttrogna svenska
arbete."
Efter Kronprinsens tal hävdes taffeln till tonerna
av en marsch spelad av Billy Grossmans orkester,
och därpå följde samkväm i festvåningen och dans
i Blå hallen. När det sedan så småningom började
ljusna bakom Söders silhuett, drogo de sista gästerna
hemåt efter ett lika lyckat som välarrangerat
jubileumsfirande.
W.
Teknologföreningens kamratfest.
Den 19 maj 1936.
Det har blivit tradition inom föreningen att i
samband med årsmötena vid sidan om den traditionella
banketten ordna en kamratlig sammankomst, i vilken
i möjligaste mån alla kunna beredas tillfälle deltaga
utan att vare sig behöva göra alltför stora ekonomiska
uppoffringar eller hava det bestyr som följer med att
till banketten medtaga dam. Att fördenskull i samband
med årets jubileumsmöte en kamratfest skulle anordnas,
stod för arrangörerna redan från början fullt klart, men
såväl programmet för densamma som i synnerhet
lokalfrågan, då man kunde vänta sig en högst betydande
anslutning, vållade till en början bekymmer. Det gällde
att åstadkomma en fest till ett hyggligt pris, och detta
huvudvillkor begränsade omedelbart valfriheten i fråga
om lokal. En stor lättnad i dessa bekymmer erforo de
arrangerande emellertid, när det blev klargjort att för
ändamålet det nyuppförda tekniska museets stora
maskinhall skulle få begagnas, innan den ännu toges i
besittning för sitt egentliga ändamål.
Det andra bekymret, att uppgöra ocli genomföra ett
program för aftonen, var det lättare att bliva av med.
Det överlämnades helt enkelt åt herrar Sten Westerberg
och föreningens ceremonimästare K. A. Wessblad, och
dessbättre visade det sig att därefter behövde man inte
göra något vidare åt den saken.
Alltnog, efter en väl utnyttjad dag i teknikens tjänst
samlades föreningens ledamöter med gäster från
utlandet och landsorten kl. % 8 på kvällen i Tekniska
museets maskinhall där kamratfesten med det lockande
programmet sexa, spex och samkväm skulle gå av
stapeln. Det kan med glädje konstateras, att stämningen
bland de ca 650 personer som bevistade denna
kamratfest redan från första början präglades av en kamratlig
glädje och trivsamhet som sällan om ens någonsin förut
lått vid ett så talrikt besökt möte.
Placeringen hade skett födelseårsvis och härigenom
var det idel bekanta som kommo i varandras grannskap.
Kapten G. A. Berg hade såsom klubbmästare för aftonen
ordnat sexan med Normas tillhjälp och såväl han som
hans medhjälpare, civilingenjör H. Nyström, äro värda
284
6 juni 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
