Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 20 juni 1936 - Ekonomisk översikt, av Filip Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Ekonomisk översikt.
Stockholm d. 11/6 -36.
Den ekonomiska utvecklingen under den närmaste
framtiden ter sig synnerligen oviss tack vare den
tillspetsning av valutasvårigheterna, den politiska
utvecklingen i Frankrike orsakat. Den socialistiska regimen
(man får väl kalla den så med hänsyn såväl till
konseljpresidentens politiska färg som till regeringens
uppträdande hittills) tvingades omedelbart genom
strejkerna in på en väg, som den säkerligen, även om
strejkerna icke inträffat, tänkt vandra, men i en annan och
betydligt långsammare takt än som nu blir fallet.
De-flationen, som ända till sensommaren i fjol gjorde sig
starkt kännbar för hela näringslivet, har nu med
säkerhet avförts från den aktuella ekonomiska politiken i
Frankrike. Det är uppenbart, att i dess ställe måste
komma antingen devalvering med återknytning till guld
eller en manipulerad pappersvaluta. Det torde vara
uteslutet att kunna genom reglering av varuutbytet med
utlandet och valutarestriktioner upprätthålla en yttre
värdering av francen, som saknar motsvarighet i dess
inre köpkraft. För upprätthållande i det långa loppet
av en högre yttre värdering av valutan än den inre
kräves statsrättsliga förhållanden liknande de i
diktaturländerna. Den franska socialistregeringen har genom
de åtgärder, som företagits för strejkernas avveckling,
bragt industrien i en belägenhet, som blir ännu svårare
än den deflationen förde den i. Exportmöjligheterna bli
ännu mera begränsade, därest icke en francförsämring i
huvudsak eliminerar följderna för exportindustrierna av
produktionskostnadernas höjning. Visserligen är det
icke uteslutet, att, såsom ingår i den nya regeringens
program, genom statliga åtgärder av skilda slag öka
sysselsättningen inom den del av näringslivet som
arbetar för täckande av inhemska behov, men detta
förutsätter, att regeringen kan uppbringa krediter för
finansiering av åtgärderna. Beskattningsvägen är stängd.
Den skulle endast innebära, att den åsyftade
stimulatio-nen av produktionen skulle motsvaras av en hämning
av de produktiva krafterna i samma utsträckning.
Sällan har väl en fransk regering haft så små utsikter
att uppbringa inhemska krediter på rimliga villkor som
den nuvarande. Den utländska krediten har för inte
så många år sedan varit på upphällningen — endast
Ivar Kreuger befanns på sin tid villig att lämna de
erforderliga försträckningarna i utländsk valuta.
Strejkerna och de åtgärder, som de framkallat, ha ökat den
franske småspararens betänksamhet inför vad en
socialistisk regim bär i sitt sköte — regeringen har på ett
för densamma olyckligt snabbt sätt tvingats att
avslöja, vad den skulle ha sökt genomföra så långsamt,
att statens kreditvärdighet icke påverkades. Även om
man genom restriktiva åtgärder skulle kunna förhindra
en fortsatt kapitalflykt, kan man icke bringa det
landsflyktiga kapitalet att återvända eller förmå spararna
att placera sina papper hos låntagare, mot vilken den
hyser en stark misstro. Endast förtroende till valutan
och näringslivets framtida räntabilitet kan skänka nytt
liv åt de produktiva krafterna. Ovisshet och labilitet
äro företagarens svåraste hinder.
Reform av Banque de France’ statuter och
framtvingad omläggning av dess politik kan icke medföra
annat än temporära lättnader. Bankens villighet att
mottaga skattkammarväxlar i den utsträckning,
regeringen kräver, medför med nödvändighet inflation, och
denna i sin tur kommer att med visshet taga sig uttryck
i en sviktande franckurs och en trots alla restriktioner
ofrånkomlig kapitalflykt. Skapandet av en stor,
svävande skuld leder också till en ytterligare försvagning
av den redan i den nuvarande situationen starkt an-
frätta statskrediten. Något ekonomiskt trolleri med
Banque de France som apparat är icke möjligt; om
banken tvingas att till låga räntor absorbera
skattkammarväxlar och den för inhemsk konsumtion
arbetande industrien subsidieras med dessa medel, är
problemet därmed icke löst. Frankrike befinner sig icke
i fråga om utrikeshandeln i samma situation som
U. S. A. och ifråga om statens maktresurser på det
ekonomiska området icke i samma läge som Tyskland.
Devalveringen torde icke kunna undvikas men väl vägen
till den förlängas.
Schweizerfrancs och floriner torde med tämligen stor
sannolikhet nödgas följa den franska valutan. För det
övriga Europas del bliva följderna av en fransk
devalvering säkerligen, åtminstone under en längre
anpassningsperiod, i huvudsak ogynnsamma, även om ett
valutakrig — en tävlan i att öka konkurrenskraften
genom valutaförsämring — icke skulle bli en följd. I det
långa loppet innebär givetvis en utökning av de länder,
som på grund av valutakursernas anpassning efter de
inhemska prisförhållandena icke behöva omgärda sig
med höga tullmurar, en fördel och ett hopp om ett friare
varuutbyte länderna emellan och ökade möjligheter till
förbättring av folkförsörjningen i respektive länder.
De föreliggande produktionsstatiska uppgifterna
avspegla givetvis icke ännu den allmänna oro situationen
i Frankrike framkallat. Denna kommer däremot
tydligt till synes i fondbörsernas noteringar.
Konjunkturutvecklingen synes alltjämt vara tämligen allmänt
tillfredställande. Järn- och stålkonjunkturen är
synnerligen god och produktionen är upp på 1929 års nivå för
världen i dess helhet; ett förhållande, som givetvis står
i intimaste samband med de pågående kapprustningarna.
Dessa gynna i en utomordentlig utsträckning
verkstadsindustrien genom nyanskaffningen för flygvapnet, vars
anskaffningskostnader hos stormakterna med en oanad
hastighet närma sig de för krigsflottorna. Den snabba
utvecklingen inom flygvapnet ställer utomordentliga
finansiella krav.
För vårt lands del har järnindustriens tillverkning
varit exceptionellt stor under de fyra första månaderna
av innevarande år och vida överträffat 1929 års
produktion såväl ifråga om högförädlad vara som
halvfabrikat. Malmskeppningen är alltjämt mycket
omfattande och utgjorde för maj 0,89 mill. ton, vilket är
rekord för året och för avsevärd tid tillbaka; på
Grängesbergsbolaget kommer 0,74 mill. ton, varav 0,61 mill.
ton var Lapplandsmalm.
Trävaruexporten har hållit sig på 1935 års nivå under
sistlidna april och man har anledning att förmoda att
maj varit mycket gynnsam. Utförseln av kemisk massa
har under april haft avsevärt större omfattning än under
samma månad i fjol. Skeppningen av blekt sulfit har
stigit från 56 500 ton till 75 700 och av sulfat från
71 500 ton till 82 700 ton. Exporten av mekanisk massa
har gått upp från 17 900 till 20 600 ton. Däremot har
utförseln av tidningspapper sjunkit från 22 200 till 17 600
ton, under det att den av omslagspapper liksom under
årets tidigare månader varit något större än för samma
tid i fjol. Verkstadsindustriens totala export har haft
ungefär samma omfattning som förra året. Kullagers
aprilsiffra är dock omkring 50 proc. högre än i fjol,
medan utförseln av elektriska maskiner gått ner ungefär
med samma absoluta belopp eller relativt sett med
omkring 40 proc.
Det totala handelsutbytet med utlandet visar en
betydande stegring eller från 226 mill. till 242 mill.
ökningen av importen har stannat vid 4 mill., medan
exporten stigit 12 mill. och importöverskottet sålunda
sjunkit från 26 mill. under april i fjol till 18 mill. i år.
Under den gångna delen av innevarande år har
exportpriserna utvecklats gynnsamt, i det indexen för
exportvaror stigit från 116 i januari till 118 i april och
308
25 juli 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
