Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 27 juni 1936 - Tankar om bokslut, av Bruksdisponent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
27 JUNI UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 26
O
1 9 3 6 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 66
INNEHÅLL: Tankar om bokslut. — Träbearbetningsmaskiner. — Notiser. — Litteratur.
Tan kar om bokslut.
Med anledning av ett samtal sammanfattar jag
här mina synpunkter på några boksluts- och
kalkylfrågor. Det skulle glädja mig om dessa
reflexioner kunde ge anledning till diskussion.
Varför gör man ett bokslut? För att kunna i
varje ögonblick avge en möjligast riktig offert och
för att desslikes i varje ögonblick ha en möjligast
klar uppfattning om den ekonomiska ställningen.
För en offert fordras kännedom om
råmaterialpriser, direkta arbetslöner och omkostnader. Löner och
omkostnader får jag bäst ur ett årsbokslut. Jag kan
helt enkelt icke få dem ur ett månadsbokslut. En
sådan omkostnadspost som exempelvis kolet visar ju
vitt skilda värden under vinter- och
sommarmånader, och det är ju medelvärdet jag behöver.
leke heller för bedömande av ett företags
ungefärliga ekonomiska ställning behöves några
månadsbokslut. Den chef, som känner sitt företag, kan
utgående från årsbokslutet och med kännedom om
växlingen i arbetareantal och maskinsysselsättning
någorlunda bedöma situationen. Med det noggrannare
fastställandet av resultatet kan man i allmänhet låta
anstå till halv- och helårsskiftena.
Ett bokslut förutsätter ju inventering; är egentligen
en inventering. Givetvis ha vi ett inventarium säga
månadsbokslutarna. Ja ett uträknat! Men ett
inventarium skall vara vägt och räknat, och det kan
man inte hålla på med varje månad. Men två gånger
om året går man säkerligen i land därmed, och mitt
i sommaren är ofta en inventering lättare än vid
årsskiftet. Kolhögens överensstämmelse med böckerna
fastställer man givetvis med större noggrannhet
under sommaren, särskilt i norra delen av vårt
land.
Vad jag här skisserat leder mig till den
uppfattningen, att månadsboksluten med dyrbara
Hollerit-apparater äro onödiga, och att i varje fall värdet av
dem icke motsvarar kostnaden. De äro en överleva
här i landet från den tid, då allt amerikanskt höjdes
till skyarna.
På en del ställen arbetar man med förkalkyl i st. f.
med efterkalkyl. När det gäller att avge en offert
räknar man med att exempelvis maskinparken är till
75 % sysselsatt och beräknar en del av
omkostnaderna därur. Om nu verket är till fullo sysselsatt,
kommer vid årsslutet fram en s. k. kalkylvinst, vilken
kan gå på millioner och vilken tages med ro,
samtidigt som man säger sig att en eventuell förlust
måste tas med ro, ty i nedgångstider kan man ju
inte höja priserna i den mån omkostnaderna stiga till
följd av den minskade driften.
Men jag säger: det är dock bättre att räkna med
de verkliga omkostnaderna och .eventuellt vid
prissättning ändå om nödvändigt gå under
självkostnaden. Då vet man åtminstone vad man gör!
Saken är ju den att med de skarpa kriskurvor, som
vi i vår tid fått vänja oss vid, ett verk antingen är i
full drift och det vanligen en fem, sex år i följd, eller
också endast i halv eller kvarts drift några år under
själva krisen. Varför skall man under hela denna
tid räkna med 3/4 drift, som egentligen aldrig
förekommer! Faran av att räkna så, och att sålunda vid
offertkalkyler under goda tider få höga värden, är
att man, när nedgångstiden så sakta insätter, icke i
god tid sänker priserna så långt som möjligt är, utan
så sakteligen blir utslagen av in- eller utländsk
konkurrens, vars kalkylmetoder ge möjlighet till ett
snabbare följande av konjunkturen. Och så en vacker
dag sitter företaget där med kanske bara halv
sysselsättning, och då är det inte så lätt att ta tillbaka vad
man förlorat.
En annan sak som man ofta glömmer vid
offert-givning är att man bör räkna med den
omkostnadssiffra, som inträder för det fall, att man får
beställningen ifråga. Säg att jag räknar i min avdelning
på en beställning som skulle fördubbla driften under
ett år framåt, då bör jag också räkna med den sänkta
omkostnad som därav följer.
Förutsättning är att man med hjälp av närmast
föregående årens siffror upplagt kurvor, som ånge
omkostnaden vid olika arbetareantal resp. olika
sysselsättningsgrad av maskiner, apparater och
byggnader.
Det finns bokföringslöjligheter! Ett verk skaffar
sig en stor dyrbar maskin, låt oss säga för 1 million
kronor, vilken av omständigheternas makt kan hållas
i arbete endast två månader om året. Det blir dyra
maskintimmar. En avdelningschef som strävar mot
billig produktion använder icke maskinen utan
ordnar sig på annat sätt. Realiter blir det dyrare men
bokföringsmässigt billigare! För hans avdelning.
Saken är ju den, att om jag i ett verk uppställer en
20 juni 1936
311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
