Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 11 juli 1936 - Bestämning av dammpartiklar i luft, av Gustaf Ljunggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekn i sk Tidskrift
Kolumnerna I och II angiva storleksfrekvensen.
Därav framgår, att över 50 % av partiklarna ligga
under 1 fi, men disproportionen mellan de små och
stora partiklarna är dock ingalunda stor. Som ett
annat mått på riskmomentet anföra en del forskare
ytan av partiklarna. Man talar om inverkan av
"kolloidal" kiselsyra, men vad som karakteriserar
kolloidala system, är att reaktionerna äro beroende
av ytan. Orsakerna att denna dock icke mer
framhållits, än som skett, torde bero på att den ej ligger
bekvämt till för mätning. Ur värdena på
storleksfrekvensen kan dock ytan beräknas, och detta är
utfört i kolumn III. Av de erhållna värdena här
framgår, att med den sammansättning för dammet, som
angivits ovan, och om ytan antages som norm, spela
de små partiklarna <1 ju endast en underordnad
roll, betydligt mindre än man i allmänhet synes vara
böjd att antaga. Detta för med sig viktiga
konsekvenser för de profylaktiska åtgärderna, då det
är mot de små partiklarna, som skyddet är
svårast.
Ser man slutligen på, hur viktsfördelningen ligger
till mellan de olika fraktionerna, så är denna beräknad
i kolumn IV. Härur framgår att vid bestämning
av vikten de små partiklarna helt kunna
försummas.
Man får dock ej generalisera av detta exempel. Det
anger endast ett fall. Men därav framgår vikten av
att vid grundläggande undersökningar över typiska
fall, där svår silikos förekommer, göra bestämningar
av storleksfrekvensen. Skulle det anförda exemplet
visa sig vara allmängiltigt, vilket mycket talar för,
skulle avsevärda förenklingar kunna göras.
Bestämning av dammpartiklars kemiska och
mineralogiska sammansättning.
Partiklarnas kemiska och mineralogiska
sammansättning är en faktor, som tillmätes stor betydelse
för deras farlighet. I de fall utgångsmaterialet är
enhetligt sammansatt, komma de individuella
partiklarna att ha samma sammansättning och särskild
analys på dessa behöver icke göras. Men är
utgångsmaterialet icke homogent, såsom exempelvis
sandsten, som förutom kvarts ofta innehåller även
fältspat, sericit och andra mineral, är det icke säkert att
dammet har samma sammansättning, då de olika
beståndsdelarna kunna hava helt olika benägenhet att
krossas till små partiklar. Utgångsmaterialet ger
visserligen tillnärmelsevis en uppfattning om
sammansättningen, men den exakta sammansättningen
av dammet kan endast erhållas genom analys av
luftprov. leke heller undersökning av det damm, som
genom sedimentation avsätter sig i en lokal, ger en
tillförlitlig bild av luftdammet, då genom den olika
sedimentationshastigheten en anrikning sker av de
större partiklarna och de mindre överhuvudtaget ej
avsätta sig. Löbner (Horizontale und vertikale
Staubverteilung in einer Grosstadt, Leipzig 1935,
sid. 61) finner även "sehr interessant war vor allem,
dass auf den frei ausgelegten Scheiben die feinen und
feinsten Teilchen, wie sie mit dem Konimeter
er-halten wurden, fast vollkommen fehlten, obwohl der
Klebstoff während der ganzen Exposition der
Scheiben sehr feucht blieb".
Svårigheterna att mineralogiskt och kemiskt be-
stämma de i det finaste dammet ingående mineralen
äro relativt stora, även om dylika bestämningar icke
äro omöjliga. En utväg härför erbjuder det inom
mineralogien länge tillämpade förfaringssättet att
med vätskor av olika ljusbrytningsförmåga
bestämma de ingående partiklarnas brytningsindex,
vilket lämnar vissa utgångspunkter för deras
identifiering. Försök att med tillämpande av denna
princip ernå approximativt kvantitativa värden för
mineralen i damm, uppsamlat med konimeter hade utförts
av Udluft i Berlin. Dammpreparatet fotograferades
därefter efter inbäddning i vätskor med olika
ljusbrytning, varefter kvantiteten av de på bilderna
framträdande olika mineralen uppmättes. Metoden
är dock endast grovt approximativ, dessutom ganska
tidsödande, varjämte den icke kan användas för
mycket finkornigt damm av den art, som man finner
hos lungdammet. Ävenledes tidsödande men mera
tillförlitliga resultat torde man erhålla medelst
centrifugering i tunga vätskor, varvid i stor
utsträckning de olika slagen av mineral bli möjliga att
separera från varandra. Likaså torde
röntgenspektrografiska metoder kunna lämna goda resultat. För
mera exakta bestämningar måste kemiska analyser
tillgripas såsom nödvändig komplettering.
Bestämning av dammängd.
Bestämning av viktsmängden damm i luften
tillgår i princip på så sätt, att en viss volym av luften
suges igenom ett filter, där partiklarna uppsamlas,
varefter genom vägning den upptagna mängden
bestämmes. Ett flertal olika apparater härför ha under
årens lopp utarbetats. Sinsemellan hava de givit
mycket olika resultat, och felkällorna hava varit
avsevärda. Det är huvudsakligen två felkällor att
taga hänsyn till, nämligen att enstaka ev.
förekommande större partiklar utan patologisk inverkan
kunna förrycka resultaten, om de icke först avskiljas,
samt att resultaten äro i hög grad beroende av
fil-treringseffekten att icke en avsevärd del av
partiklarna gå igenom det använda filtret.
Kvantitativa analysmetoder studerades hos Jötten
i Münster.
Som filter användes ett filtrerpapper, Schleicher &
Schüll nr 590. Vakuum erhölls från strålpump, som
drevs med komprimerad luft. Denna i sin tur togs
antingen från ev. befintliga tryckluftsledningar eller
också från cylindrar med komprimerad luft, som
medfördes. Trycket hölls medelst reduceringsventil
konstant vid 3 atm. Efter filtrerpapperet var i
sugledningen inkopplad dels en vakuummätare, dels en
noggrann luftmätare, varpå den genomsugna
luftmängden kunde avläsas. Bestämning av denna
medförde dock vissa svårigheter, enär dammet delvis
tilltäppte filtrerpapperets porer, varigenom motstånd
och vakuum ökades medan lufthastigheten
reducerades. På grund härav måste ett flertal avläsningar
göras under försökets gång, vilket komplicerade
metoden. Då emellertid motståndet i filtret måste stå
i relation till hur mycket damm som lagrats, hade en
approximativ metod utarbetats att direkt av den på
tidsenheten genomsugna luftmängden vid visst
vakuum bestämma halten dammpartiklar i luften.
För mera noggranna bestämningar erhölls
damm-mängden genom vägning av filtrerpapperet före och
11 juli 1936
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
