Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 18 juli 1936 - Några ord om den mekaniska verkstadsindustriens utveckling under de senaste 75 åren, av E. A. Forsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1. Clermonts maskin.
tillräckligt tung. Lufttrycket liar ju ingen annan
funktion än att belasta kolven, arbetet uträttas
av ångan, då den lyfter kolven med eller utan
atmosfärisk belastning.
Det är ej så lätt för oss, som få mekanikens lagar
serverade färdiga i lättsmält form, att inse hur
mycket snille det i själva verket fordrades för att
utbilda mekanikens grundbegrepp, och hur lång tid det
krävdes för dem att verkligen tränga igenom. Det
är kanske inte allmänt bekant, att när John Ericsson
arbetade på sin varmluftsmaskin, hans avsikt var att
konstruera ett termiskt perpetuum mobile. Att
man behövde elda maskinen för att hålla den i gång,
ansåg han bero endast på de oundvikliga
värmeförlusterna, som vid utförande i tillräckligt stor skala
skulle kunna göras mycket små. Det påstås, att när
Faraday, som bestritt möjligheten av ett dylikt
perpetuum mobile, såg maskinen i arbete på
utställningen i London år 1851, han förklarade sig
visserligen ej kunna bestrida, att maskinen arbetade men
dock ej kunde giva någon förklaring härtill.
Emellertid hade ångmaskinen trots missförstånd
och bristfällig kunskap om de lagar, på vilka dess
arbete var grundat, genom Watts oförlikneliga snille
bragts till en sådan grad av fulländning, att den på
allvar kunde framträda som en allmän industriell
motor. Det gällde emellertid att kunna tillverka
densamma. Vi skola icke underskatta den tidigare
tekniken. Antikens folk voro mästare i
stenbearbet-ning och därpå grundad byggnadskonst, och i början
av nyare tiden uppnådde träbearbetningen på många
håll en mycket hög ståndpunkt. För att få exempel
härpå behöva vi ej gå utanför vårt eget lands
gränser. Det kan vara tillräckligt att studera den väl
unika modellsamling, som genom Tekniska museet
åter sammanbragts och iståndsatts. Man gripes
ovillkorligen av beundran för gamla tiders glömda
ingenjörer, när man ser, vad de med mycket enkla
hjälpmedel kunnat åstadkomma i form av
trämaskiner för dåtidens bruk och verkstäder. Men ali
denna förnämliga teknik hade föga eller intet med
mekanisk verkstadsindustri att skaffa. Det var
timmermans- och byggnadskonst.
När därför Watts ångmaskin framträdde, och det
gällde att tillverka dylika maskiner i stor skala, stod
man inför helt nya problem. Det fordrades nu att
bearbeta metaller — särskilt järn — i stora stycken
och med en tidigare okänd grad av noggrannhet, och
här stod den gamla tekniken ganska hjälplös. De
tidigare använda Newcoinenska maskinerna voro ju
visserligen försedda med en panna av metall —
vanligen koppar — och en cylinder av gjutjärn samt
några enkla beslag, kedjor o. d. av järn, men det
hela var synnerligen primitivt och i mycket ringa
grad bearbetat. Pannan, som ej var avsedd för
något övertryck, var sammansatt av ett stort antal
små utsmidda plåtar, och cylindern var ett visserligen
stort men mycket konstlöst gjutjärnsstycke. Någon
bearbetning av dess lopp kom aldrig i fråga.
Tätningen mellan den hamppackade kolven och cylindern
skedde med vatten, som vid kolvens gång nedåt
gärna fick läcka ned i cylindern, där ju i alla fall
en stor mängd kondensationsvatten måste insprutas.
I tidernas längd blev väl cylindern blanksliten, men
om den blev rund var väl en annan fråga. I själva
verket var konstruktionen av en dylik maskin en
kombination av byggnadsföretag och hemslöjd. Man
kan lugnt påstå, att hade tillverkningstekniken ej
kunnat radikalt höja sig över det tidigare stadiet,
så hade Watts ångmaskin aldrig blivit vad den blev.
När därför Watt trätt i kompanjonskap med
Boulton, blev det en av de viktigaste uppgifterna att
utbilda en teknik, som motsvarande ångmaskinens
krav. Boulton var sedan länge innehavare av en
för dåtidens förhållanden mycket väl utrustad
verkstad, och denna utvecklades snabbt till att bliva
världens första mekaniska verkstad i modern
mening. Boulton var en synnerligen skicklig
affärsman och tekniker; han ägde just de egenskaper, som
fordrades för att lösa de nya tillverkningsproblemen,
och man kan nog säga, att han och Watt på ett
mycket lyckligt sätt kompletterade varandra.
Boul-tons verkstad utvecklade sig mycket snabbt och blev
för långa tider förebilden för de mekaniska
verkstäder, som växte upp som svampar, så snart Watts
patent gått ut. Personer, som fått sin utbildning
vid Boultons verkstäder, gingo ut som missionärer
för den nya tekniken och fingo ledningen för eller
grundade nya företag. Ett exempel bland många är
den kände S. Owen, som förde
ångmaskinsbyggandets svåra konst över till vårt land. Hela tiden var
det ångmaskinen som dominerade. Givetvis följde
i dess spår även annan tillverkning, men ledmotivet
var ångmaskinen, och det var dess tillverkningskrav,
som satte sin prägel på dessa tidigaste mekaniska
verkstäder.
Hur såg då denna första mönsterverkstad ut?
Tyvärr har jag ej haft tillfälle att göra några
käll-studier för att söka få en bild av densamma, ehuru
jag tar för givet, att beskrivningar av detta företag
i dess olika utvecklingsstadier finnas publicerade.
Jag tror dock, att det är möjligt att med fantasiens
hjälp få en ganska god bild av verkstaden och dess
tidigare utveckling. Givetvis fanns där ett stort och
välutrustat gjuteri. Gjuterikonsten är ju mycket
gammal och hade redan vid framställningen av de
gamla Newcomenska maskinerna varit ett nödvändigt
340
25 juli 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
