Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 18 juli 1936 - Några ord om den mekaniska verkstadsindustriens utveckling under de senaste 75 åren, av E. A. Forsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 8. Automobil 1903.
lilla vagn och nutidens automobiler är enorm, och
utvecklingen står i närmaste samband med
verkstadsteknikens egen utveckling. Explosionsmotorn —
eld-maskinen — har erövrat jorden, vattnet och luften;
det högsta elementet har segrat över de lägre. Det
skulle föra allt för långt att uppräkna de industrier,
som i likhet med motorindustrien ha
verkstadsteknikens senare utveckling att tacka för sin tillvaro.
Blott ett enda exempel må ytterligare anföras —
kullagertekniken. Kullagerna uppkommo väl i
samband med velocipedtillverkningen och förde länge en
blygsam tillvaro, intill dess 1900-talets
verkstadsteknik beredde möjligheter till en icke anad
frammarsch.
Men parallelt med denna storartade rent tekniska
utveckling har en annan utveckling ägt rum, vilken
när allt kommer omkring kanske är ej mindre
oumbärlig för den moderna verkstadsindustrien. Jag syf
tar på den organisatoriska verksamheten.
Nittonhundratalet har sett verkstadsorganisationen födas.
Den allt mera komplicerade tillverkningen, och
särskilt det förhållandet, att de enskilda detaljerna
framställdes i massproduktion oberoende av varandra för
att sedan sammansättas till färdiga maskiner, gjorde
det nödvändigt att överblicka och kontrollera
tillverkningen på ett helt annat sätt än tidigare. Arbetel
måste planeras och regleras i detalj, om ej
tillverkningen skulle komma ohjälpligt i oordning. Endast
genom god organisation blev det möjligt att
ekonomiskt utnyttja det allt dyrbarare och mera
oöverskådliga produktionsmaskineriet och att få ett någorlunda
riktigt begrepp om vad tillverkningen verkligen
kostade. Vi veta ju alla, vilket oerhört arbete, som
nedlagts på detta område, söm ju nu i och för sig är
en vetenskap, som väl tager sin man i anspråk.
Söker man att vinna ett helhetsintryck över den
utveckling, den mekaniska industrien undergått
sedan sekelskiftet i såväl tekniskt som administrativ I
avseende, blir den dominerande känslan den av
industriens förvetenskapligande. I stort och i småtl
gör sig kravet på vetenskaplighet allt mera gällande
lifter vetenskapliga grunder skall maskinen konstru
eras, materialet utväljas och behandlas, produktionen
ordnas och kontrolleras. Detta är vad man numera
menar med rationalisering. I själva verket har dock
detta mycket omdiskuterade ord en djupare innebörd,
och begreppet rationalisering blir då ej ett barn av
i dag, utan går tillbaka till kulturens första gryning
— ja blir på sätt och vis identiskt med kulturen
eller åtminstone ett nödvändigt villkor för densamma.
Rationalisering betyder egentligen ingenting annat
än — man gör så gott man kan. Detta har —
medvetet eller omedvetet — även alltid varit regeln.
Endast en dåre utför med berått mod ett arbete på ett
mödosammare och sämre sätt det bästa han
känner till. Skillnaden mellan förr och nu är endast, att
vi nu med vetenskapens hjälp ha så mycket större
möjligheter att finna ut bättre och bättre sätt att ut
lora vårt arbete. Kunskap är makt.
Men trots allt finnas många, som med en viss oro
betrakta det allt mera förvetenskapligadc arbetet och
fråga, vart det bär hän. Vetenskapen har lärt osg,
att det bästa sättet att utföra vårt arbete är med
hjälp av maskiner, och många människor rysa
tillbaka för vad de kalla maskinherraväldet. Man
frågar sig, om icke mänskligheten håller på att sälja
oersättliga andliga värden för stundens materiella
fördelar, och om icke detta kommer att leda till olycka.
Människan lever icke allenast av bröd.
Det är icke lätt att profetera, och man måste
medgiva, att den oroliga frågan, vart utvecklingen bär.
har sitt berättigande. Aldrig så långt historien går
tillbaka har mänskligheten befunnit sig i ett läge, som
ens har en avlägsen likhet med det nuvarande.
Vetenskapen är icke endast en utmärkt tjänare utan
även en sträng herre. Vill man hà vetenskapen till
hjälpare, så måste man också lyda dess order.
Mänskligheten har haft att välja mellan å ena sidan förra
tiders kanske mera idylliska men torftiga och
hjälplösa liv och å andra sidan den vetenskapliga
tidsålderns torrare men rikare och tryggare tillvaro.
Mänskligheten har valt, och valet torde vara
definitivt. Det är väl frågan, om valet ens varit fritt; om
icke människoandens inneboende forskningsbegär
med nödvändighet måste leda utvecklingen i en given
riktning.
Vi stå inför ett fullbordat faktum. Den
vetenskapliga organisationen av arbetet — man må nu kalla
den rationalisering, maskinherravälde eller annat —
har kommit för att stanna kvar. Efter ali
sannolikhet kommer utvecklingen att fortgå efter samma
linjer och i allt raskare takt. Skulle jag våga en
skisserad prognos för den närmaste framtiden, komme
den att se ut på följande sätt:
Den så lovande påbörjade metallurgiska
utvecklingen kommer att fortfara och giva oss material till
allt djärvare och elegantare konstruktioner. Några
principiellt nya arbetsmaskiner ha vi väl knappast
att vänta, men de redan existerande komma att allt
mera fullkomnas, och framför allt komma
automatiska maskiner att få allt större betydelse-inom
den allt mera överhandtagande massfabrikationen.
Verkstadsorganisationen kommer att, samtidigt som
den befriar sig från vissa överdrifter, utveckla sig till
allt större effektivitet och sålunda möjliggöra
administrationen av den allt mera komplicerade
produktionsapparaten. Sålunda: Mera rationalisering, mera
maskinherravälde.
Men samtidigt komma givetvis betänkligheterna
mot denna utveckling att växa sig starkare. Det är
18 april 1936
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
