Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 25 juli 1936 - En ny länk i kraftverkskedjan, av r. - Några studier rörande gasjonisation, av Torsten Wilner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te kn i sk Ti ds kri ft
levererats av A.-b. Malcus Holmquist. Siemens har
levererat strömbrytare för 220 kV och AEG 220 kV
jordslutningsspole. Sieverts kabelverk har levererat
kablar samt ström- och spänningstransformatorer för
220 kV.
Bron över älven har konstruerats och uppförts på
entreprenad av Hallström & Nisses.
Arbetskvantiteterna samt materialförbrukningen ha
i runt tal utgjort:
Jordschaktning ..................................120 000 m3
Bergsprängning ..................................270 000 m3
Betong ................................................52 000 m3
Armerings järn ....................................2 600 ton
Cement ................................................331000 säckar
Dynamit ..............................................142 000 kg
Bergborrstål ........................................34 000 kg
Trävirke ..............................................500 000 kbft
Elektrisk energi..................................18 mill. kWh
r.
Några studier rörande gasjonisation.
Av civilingeniör TORSTEN WILNER.*
Gaser vid atmosfärstryck eller högre tryck kunna
i allmänhet betraktas som mycket goda isolatorer
för elektricitet, även då det gäller höga spänningar.
Vid lägre tryck uppträda urladdningar även vid
ganska måttliga spänningar, vilket bland annat utnyttjats
vid de numera allt vanligare urladdningsrören för
belysningsändamål. Då gasernas elektriska tillstånd är
intimt förknippat med många praktiskt viktiga
företeelser, som utspelas vid atmosfärstryck eller
där-ovan, kan ett närmare studium av gasernas
elektriska egenskaper under dessa betingelser vara av
intresse.1
Även vid de nämnda trycken ha gaserna normalt
en obetydlig men dock mätbar ledningsförmåga för
elektricitet. Under särskilda omständigheter kan en
kraftig ökning av denna äga rum, såsom till exempel
fallet är vid elektriska gnistor och ljusbågar.
Ledningsförmågan beror på förekomsten av gasjoner,
dvs. elektriskt laddade atomer, molekyler eller
molekylgrupper. Bildningen av gasjoner, joniseringen,
beskrives ganska enkelt med utgångspunkt från
Bohrs atommodell, enligt vilken atomen består av en
positivt laddad kärna med ett för varje ämne
karakteristiskt antal negativa elektroner kretsande
däromkring. Kärnans positiva laddning motsvarar
sammanlagda laddningen hos det för ämnet normala
antalet elektroner. En molekyl består av en eller flera
atomer. Fria elektroner, som under speciella
omständigheter vid låga tryck kunna uppträda
självständigt, förena sig vid högre tryck snabbt med
molekyler under bildande av negativt laddade joner,
vilka sålunda karakteriseras av, att de hålla en eller
flera elektroner i överskott. På motsvarande sätt
råder vid positiva joner brist på en eller flera elek-
* Sammandrag jämte inledande orientering till uppsatsen
"Några studier rörande gasjonisation med särskild hänsyn
till möjligheten att tack vare bildning av gasjoner upptäcka
kemiska förlopp", motto "Crescendo", för vilken författaren
vid Svenska teknologföreningens i samband med
75-årsjubi-leet utlysta Polhemspristävlan erhållit uppmuntran i form
av penningbelöning. Tävlingsskriften inlämnades i mars
1935.
i Följande verk utgöra sammanfattande arbeten rörande
gaselektriska förlopp:
J. J. Thomson: "Conduction of Electricity through Gases",
3 :dje uppl., Cambridge 1933 (tysk upplaga,
"Elektrizitäts-durehgang in Gasen", utgiven av E. Marx, Leipzig 1905).
J. S. Townsend: "Electricity in Gases", Oxford 1915.
troner. Genom association med neutrala molekyler
kunna jonerna utbildas till större laddade komplex.
Gaser joniseras genom bestrålning med ultravioletta
eller röntgenstrålar, genom katodstrålar eller genom
strålningen från radioaktiva ämnen. Motsvarande
verkan har den kraftigt genomträngande kosmiska
strålningen. Glödande metaller alstra joner i
omgivande gas. Gasen kan även joniseras genom att
själv upphettas till hög temperatur. Vid förbränning
med låga äger en synnerligen kraftig jonbildning
rum, varigenom lågan erhåller utpräglad elektrisk
ledningsförmåga, vilken ytterligare kan kraftigt
förhöjas genom förstoftning av salter i lågan. Även vid
andra kemiska gasreaktioner uppträda gas joner,
såsom nedan närmare skall behandlas. Gaser, som
bildats vid kemiska reaktioner eller vid elektrolys,
visa omedelbart efter frigörandet en avsevärd jonhalt.
Joner kunna även bildas, genom att gaser få bubbla
genom lösningar eller till och med genom rent vatten.
Orsaken till den normala svaga jonisation hos
gaserna, som kan iakttagas även då dessa äro
inneslutna i täta behållare, är kanske inte fullt klar, men
man får närmast sätta densamma i samband med den
utbredda förekomsten av radioaktiva ämnen samt
med den kosmiska strålningen. Positiva och
negativa joner kunna, då de sammanträffa, bilda
elektriskt neutrala molekyler eller molekylgrupper.
Denna process kallas rekombination och leder till
minskning av antalet förefintliga joner. Är det
joniserade inflytandet konstant, inställer sig, då systemet
för övrigt är i vila, snart ett jämviktstillstånd, då
under en viss tid lika många jonpar bildas som de,
vilka förloras genom rekombination. Införes en
joniserad gas i ett elektriskt fält mellan två elektroder,
röra sig de positiva jonerna emot den negativa
elektroden och vice versa. Vid elektroderna sker en
utjämning av laddningarna, varvid av jonerna bildas
neutrala molekyler. Jonvandringen innebär sålunda,
att en elektrisk ström passerar genom gasen. Då
jonerna, såsom fallet är t. e. vid atmosfärstryck, på
sin vandring i fältet röra sig bland neutrala
molekyler, mot vilka genom stötar friktion äger rum,
erhålla de en konstant genomsnittlig
vandringshastighet, vilken är proportionell emot rådande fältstyrka
och dessutom beroende av jonernas storlek och
laddning. Vid stigande spänning mellan elektroderna
stiger det antal joner, som nå fram till desamma,
25 jult 1936
353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
