Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 25 juli 1936 - Några studier rörande gasjonisation, av Torsten Wilner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
volts spänning, positivt eller negativt. I förra fallet
började en uppladdning av elektroskopet redan vid
rödglödning av platinatråden, medan högre
temperatur erfordrades för att detsamma skulle inträffa i
senare fallet, vilket allt var att vänta med
kännedom om den glödande metallens joniserande
egenskaper. Elektroskopets bladhållare förbands nu med
jord medelst en svagt ledande pappersremsa. Yid
denna koppling kom elektroskopet att uppladdas till
en av den elektriska strömmen genom reaktionskam-
maren beroende jämviktsspänning. Dess utslag
utgjorde därvid ett slags mått på jonisationen i
kammaren. Utslaget ökade sålunda med ökad temperatur
hos den glödande platinatråden. Inblåstes nu, medan
tråden glödde, reaktionsblandning i apparaten, kunde
visserligen i flera fall en ökad jonbildning
konstateras, men denna torde huvudsakligen få tillskrivas
den tack vare reaktionen ökade temperaturen hos
glödtråden.
Som totalomdöme om de prövade anordningarna
kan sägas, att de visserligen tillåta observation av
gasjonisation, men att desamma äro för okänsliga för
att mera generellt kunna användas som någon snabbt
verkande indikator på kemiska reaktioner av ringa
omfattning.
Yid försök att nå fram till känsligare metoder att
upptäcka jonisation i gaser ansåg sig författaren
böra pröva den vid atomfysikaliska undersökningar
i flera varianter använda Geigerska
stötjonisations-kammaren, ursprungligen använd för räkning av
joniserande partiklar, utsända av radioaktiva ämnen.
Dess förmåga att reagera för svag jonisation grundar
sig på mångdubbling av jonantalet genom
stötjonisation i ett högspänningsfält. En enkel anordning för
ändamålet utfördes enligt det i fig. 1 angivna
schemat. A är själva stötjonisationskammaren, vars
jordförbundna ytterhölje, 25 mm i diameter, i ena
gaveländan är försett med en öppning om 5 mm diameter.
Centralt i kammaren befinner sig en gängad
elektrod, buren av en ebonitpropp och slutande med en
spets i närheten av öppningen i ytterhöljet. Spetsen
består av ett grammofonstift och dess läge kan
regleras, genom att elektroden skruvas fram eller
tillbaka. B är en högspänningsapparat, bestående av
en batteridriven biltändinduktor med fjäderavbrytare,
ett likriktarerör och ett kondensatorbatteri om totalt
0,5 mikrofarads kapacitet. Som likriktarerör
användes ett vanligt radiorör (Philips B 406), vilket till
undvikande av gnistöverslag mellan de yttre
kontakterna nedsänkts i paraffinolja. Några hål lia borrats
i rörets sockel, så att även denna oljefyllts.
Kon-densatorbatteriet består av 8 st. seriekopplade
blockkondensatorer om 4 mikrofarad vardera (fabrikat
Alpha, provspänning 1 500 voit). Batteriet kan
medelst induktorn uppladdas till en spänning av över
6 000 voit och dess självurladdning är så ringa, att
här närmast beskrivna försök kunnat utföras med
korta periodiska uppladdningar med några minuters
mellanrum.
C är en Brauns voltmeter och D en 2-rörs
batteri-driven radiomottagare med högtalare. R är ett
skyddsmotstånd till undvikande av alltför
våldsamma urladdningar vid kortslutning, J en
högfrekvensdrossel och K en högspänningskondensator. Då
anordningen skall användas, sättes kammarens spets
under sådan spänning, att självständig
spetsurladdning nätt och jämnt icke uppstår. Vid de först
utförda försöken användes en negativ spänning i
förhållande till jord av ungefär 3 000 voit. Inträffar
nu av någon anledning en tillfällig ringa jonisation
i spetsens närhet, få de bildade jonerna tack vare
den höga fältstyrkan sådan hastighet, att de genom
stöt jonisera mötande molekyler. Det primära
jon-antalet mångdubblas alltså. Resultatet blir en
kortvarig strömstöt av mångdubbelt större styrka, än vad
som svarar emot den primära jonisationen.
Anordningen reagerar åtminstone rent principiellt
sett även för en enstaka jon, som inkommit i
hög-spänningsfältet. Typiskt för Geigerkammaren är, att
urladdningen plötsligt upphör efter den uppkomna
stöten. I kopplingen enligt fig. 1 verkar kammaren
i kombination med radioapparatens svängningskrets
som en liten gnistsändare, och en knäpp höres i
högtalaren för varje urladdningsstöt. Ljudet blir
starkare, desto längre apparatens återkoppling drives
mot svängningsgränsen. Hålles ett preparat,
innehållande en ringa kvantitet uranoxid (0,02 gram
uranoxid på en tändsticksspets), intill
Geigerkam-marens öppning, höras i högtalaren stötimpulser,
framkallade av de a-partiklar, som utsändas av
uranoxiden. a-partiklarna bilda genom stötjonisation
svärmar av joner längs sin bana genom luften. För
varje partikel, som passerar in i kammaren,
åstadkommes härigenom en urladdningsstöt.
Ett särskilt problem vid spetskammare är spetsens
befriande från damm etc. samt aktivering. Gott
resultat har emellertid här visat sig kunna uppnås helt
enkelt därigenom, att med hjälp av induktorn en
serie gnistor bringas att slå över mellan spetsen och
kammarens hölje. Efter denna behandling erhållas
distinkta stöturladdningar.
Med den beskrivna anordningen utfördes först
några orienterande försök med joniserad luft. En
brinnande tändsticka i närheten av
kammaröppningen framkallar kraftigt hörbara stöturladdningar.
Det rör sig härvid, som senare skall visas, icke om
fotoelektrisk effekt utan om ren jonverkan. Om en
luftström, som fått passera en glödande kropp, riktas
emot kammaröppningen, erhålles även en kraftig
effekt. I båda fallen kan slutligen inställa sig en
bestående spetsurladdning, vilken ger anledning till ott
intensivt sprakande ljud i högtalaren.
Dessa försök styrkte författaren i förhoppningen,
att Geigerkammaren skulle kunna utformas till en
indikator för kemiska reaktioner i gaser. Vidare
försök utfördes därför med den i fig. 2 i några olika
varianter visade, starkt förenklade kammartypen.
Som föremål för experimenten valdes katalytisk
förbränning av några gaser och ångor. Kammarens
356
25 juli 1930
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
