Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 1 aug. 1936 - Ångturbiner av idag, av Oscar Wiberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 4. Modern 15 000 kW STAL-turbin.
tiskt genomkonstruerad serie. Genom införandet av
axialsystemet hade förutsättningarna för
STAL-tur-binens användning för stora effekter skapats och
genom de omkonstruktioner, som nu utfördes,
utnyttjades dessa förutsättningar, så att turbinen
numera för stora effekter besitter de allra största
fördelarna.
I den engelska tidskriften "Engineering"
publicerades 1927 en beskrivning av en 14 000 kW —■ 3 000
v/min STAL-turbin, utförd enligt dessa nya
konstruktioner. Från en del utländska teknici ha vi
senare erfarit, att denna artikel väckte ett avsevärt
intresse och att den i hög grad torde ha bidragit till
att öppna ögonen för STAL-turbinens lämplighet för
stora effekter och att avliva den gamla
missuppfattningen, att turbinen endast var lämplig för små
effektbelopp. Denna uppfattning hade beklagligt nog
en tid uppkommit, säkerligen framför allt beroende
på det ytterst begränsade behovet av stora turbiner
inom STAL:s försäljningsområde.
De flesta mera betydande nya konstruktioner, som
vid denna tid utarbetades vid STAL, återfinnas även
på STAL-turbinen av idag. Fig. 4 visar en sektion
av en dylik modern 15 000 kW turbin. Som synes är
skillnaden i konstruktion mellan denna och den första
STAL-turbinen för 14 000 kW mycket betydande.
Mest framträdande är kanske övergången till endast
två avdelningar i sista skovelringen och till två
axialsteg på vardera sidan. Bland övriga
konstruktionsändringar kan nämnas det ändrade utförandet
av ånginloppet genom turbinskivorna vid navet och
den ändrade förbindningen mellan turbinskivornas
olika delar medelst koniska bultar. Härigenom har
konstruktionens styvhet i hög grad ökats utan att
spänningarna på grund av centrifugalkrafter och
ojämn temperaturfördelning ökats.
Den mest genomgripande förändringen har
emellertid varit övergången till en ny typ av skövlar för
skovelringarna. Dessa nya s. k. helfrästa skövlar
tillverkas tillsammans med laxarna i skovelns båda
ändar i ett enda stycke och fästas direkt i de bärande
förstärkningsringarna.
Flera fördelar vinnas genom användande av dessa
skövlar. De kunna t. e. tillverkas av det material,
som med hänsyn till hållfasthet, rostbeständighet etc.
är lämpligast utan hänsyn till materialets svetsbarhet,
vilken tidigare, då svetsade skövlar uteslutande
användes, var en första förutsättning för att ett
material skulle kunna användas. Den ökade styrkan hos
dessa helfrästa skövlar har möjliggjort, att samtidigt
som sista skovelringens radie ökats, även
skovellängden kunnat ökas, så att med endast två
avdelningar ungefär lika stor avloppsarea erhålles i sista
ringen som tidigare, då skovellängden uppdelades på
betydligt flera avdelningar. På grund av
radial-systemets bättre verkningsgrad är det fördelaktigt, att
låta ångan expandera i detta så långt, som det är
möjligt, utan att uppdela de sista ringarna i så många
avdelningar, att förluster uppstå vid övergången från
enkla till flerdelade ringar. Med två avdelningar
blir strömningen vid övergången fullt harmonisk och
förlustfri. För de mindre maskinerna använder
STAL naturligtvis enkel passage, men skulle detta
tillämpas vid större volymer i de sista ringarna,
blir följden — utom olämplig fördelning av
värmefallet mellan radialsystemet och axialsystemet •—
breda skövlar och därför mindre
hastighetskvadratsumma och lägre kvalitetsfaktor, eftersom det
radiella utrymmet är bestämt av ringspänningarna i den
yttersta ringen och den säkerhetsmarginal, som bör
tillämpas för att göra maskinen driftsäker.
I samband med dessa omkonstruktioner 1935 ha
ingående försök gjorts med olika skovelprofil såväl
i reaktionsvåg som i experimentturbin. Dessa försök
gåvo till resultat, att en skovelprofil, som i
huvudsak liknande en böjd aeroplanvinge, visade den bästa
verkningsgraden.
Synnerligen goda resultat ha uppnåtts med de
enligt dessa principer konstruerade turbinerna. En
av de första, för vilken de nya skovlarna och en del
andra förbättringar tillämpades, var en 5 000/6 250
kW turbin för Warkaus bruk i Finland. Fig. 5 visar
resultatet av officiella prov med turbinen, som är
konstruerad för en ekonomisk last av 5 000 kW vid
20 ata ångtryck, 325° ångtemperatur och 5°
kylvattentemperatur. Verkningsgraden är 82 à 84 %
och ångförbrukningen vid ekonomisk last 4,46
kg/kWh.
Till Tyskland levererades under åren 1928 till 1931
bl. a. 8 st. turbiner på ungefär 14 000 kW vardera.
Som ett exempel på de med dessa turbiner erhållna
resultaten visas i fig. 6 garanterade och utprovade
ångförbrükningar för två till Stuttgart levererade
turbiner på max. 15 600 kW.
Verk/i. Kg ongey
t Term. dyn. bruttoverkn. grad
o Term. dyn ■ nettoverkn. grad
Fig. 5. Prov å 5 000/6 250 kW STAL-turbin.
366
11 juli 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
