Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 1 aug. 1936 - Ångturbiner av idag, av Oscar Wiberg - Notiser - Inhemsk produktion av smörjoljor på syntetisk väg, av s. - Litteratur - Anmälan: Technical Data on Fuel, av F. H. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
seringsturbiner ha sedan 1932 byggts och givit
synnerligen goda resultat.
Diagrammet fig. 16 visar sammanlagda effekten av
levererade STAL-turbiner vid olika tider. 80 à 90 %
av tillverkningen går som synes till export. Det
måste anses som ett gott bevis för att STAL-turbinens
egenskaper äro uppskattade och att den alltmera
hävdat sin plats i konkurrensen med övriga ångturbiner
av idag, att den har kunnat säljas till andra länder
i så stor utsträckning som fallet är trots alla de
hinder, som i olika länder resas mot import, speciellt av
högt förädlade produkter.
NOTISER
Inhemsk produktion av smörjoljor på syntetisk väg
är ett problem som till följd av den världspolitiska
utvecklingen kommit i förgrunden i länder med ingen eller
otillräcklig tillgång till inhemsk petroleum. Ehuru
problemet rörande dessa länders försörjning med inhemska
motorbränslen i många fall lösts, tack vare
möjligheterna att åstadkomma alkohol eller syntetisk bensin,
torde smörjoljeproblemet alltjämt få anses aktuellt, ehuru
vissa tecken tyda på att en rationell lösning är i sikte
åtminstone för länder som äga inhemsk tillgång på kol.
I en ledande artikel i den engelska tidskriften
Engineering erkändes helt nyligen öppet, att ehuru landets
behov av motorbränslen av alla slag numera vid
krigs-tillfälle kan täckas genom hydrering av kol, i enlighet
med de processer som utarbetats vid den kända
anläggningen i Billingham, på basis av Bergius’ ursprungliga
idé, så saknar man ännu fullkomligt metoder för
åstadkommande av de för motordriften minst lika nödvändiga
smörjoljorna. Det prekära i, att för täckandet av
smörjoljebehovet vara helt hänvisad till import, ligger i
öppen dag. Förslag till lösande av detta problem saknas
icke. Det är påtagligt att man härvid icke funnit nya
vägar, utan söker sig fram efter de linjer som redan
angivits av de tyska forskarna Fischer och Tropsch,
nämligen polymerisering av omättade kolväten
(olefiner) resp. omvandling av mättade kolväten
(paraffiner), vilka erhållas i olika mängdförhållanden alltefter
den använda katalysatorns art vid den kända Fischer—
Tropsch-syntesen av kolväten vid vanligt tryck och ca
200°, med utgångspunkt från blandningar av koloxid
och vätgas. Det har visat sig, att de bensinliknande
produkter som härvid erhållas, äro synnerligen lämpliga
som utgångsmaterial för framställning av smörjoljor.
Bensinen försättes med några procent aluminiumklorid
eller annan lämplig katalysator och hålles vid ca 100 °
under stark omröring under en tid av omkring 8 tim.
Härvid polymeriseras de i bensinen befintliga olefinerna
och bilda molekylkomplex, vilka lämna användbara
smörjoljor efter separering från paraffinerna i bensinen,
vilket kan ske genom destillation vid vanligt tryck, och
efterföljande fraktionering i vakuum tills en smörjolja
med önskad viskositet erhålles. För erhållande av
lämpliga utbyten är det givetvis icke likgiltigt vilken
sammansättning den syntetiska utgångsbensinen äger, men
dennas halt av olefiner etc. låter sig tillfredsställande
regleras genom val av lämplig katalysator och lämpliga
reaktionsbetingelser, varför några svårigheter icke
finnas i detta hänseende. De på detta sätt erhållna
smörjoljorna utmärka sig bl. a. för synnerligen hög
temperaturbeständighet. Koksbildningen är praktiskt taget noll.
övriga egenskaper uppgivas även vara goda.
Av allt att döma föreligger redan i och med denna
process en fullt utarbetad och värdefull metod
varigenom Tyskland vore i stånd att fullkomligt täcka sitt
behov av smörjoljor. År 1935 uppgick förbrukningen
av smörjoljor i Tyskland till ca 360 000 ton, motsvarande
något mer än 10 % av landets hela
mineraloljeförbrukning. Omkring % av hela denna smörjoljemängd utvanns
ur inhemsk bergolja. Resten importerades, till större
delen i form av råpetroleum. En möjlighet till ytterligare
tillvaratagande av den syntetiska
Fischer—Tropsch-bensinens potentiella möjligheter som smörjoljekälla,
som visserligen är något mera komplicerad än den ovan
skisserade framställningen ur olefinerna, och som
troligen ännu ej är fullt tekniskt utarbetad, består i att
behandla de frånskilda paraffinerna, vilka exempelvis
erhållas vid den ovan omtalade destillationen, med klorgas,
så att en delvis substitution av vätet erhålles. Härtill
användes den över 200" kokande paraffinfraktionen, och
den på detta sätt erhållna klorerade produkten bringas
att åter avspalta den i molekylen upptagna kloren,
genom behandling vid 130° med aluminiumklorid eller
aktiverad aluminiummetall. Härvid erhålles även
stormolekylära produkter, vilka uppvisa liknande
smörjoljeegenskaper som de ur olefinerna erhållna.
Englands totala årliga smörjoljeförbrukning uppgår
till närmare en halv million ton, vilket motsvarar
omkring 5 % av den importerade petroleummängden. Fuel
Research Board, som tillsvidare icke kunnat peka på
några resultat i avseende på teknisk framställning av
användbara smörjoljor, antyder fyra vägar på vilka en
lösning av det syntetiska smörjoljeproblemet borde
kunna lösas, nämligen: 1) polymerisering av
destillationsprodukter från lågtemperaturkolning, 2) behandling
av vissa fraktioner från kolhydreringsprocessen, 3)
polymerisering av omättade kolväten erhållna från kol eller
kolderivat och 4) behandling av oljor erhållna genom
katalytisk behandling av vattengas. Som synes
sammanfaller 4) med den Fischer-Tropschska syntesen och
måhända kan detta delvis även sägas om 3).
Beträffande förslagen 1) och 2) kan det förtjäna nämnas, att
man i Tyskland synes anse att de utgångsmaterial som
härvid ifrågasättas, äro så heterogena, att de äro föga
lämpade för smörjoljesyntes. Från engelskt håll
framhåller man önskvärdheten av att motorteknikerna söka
länka in sina konstruktioner på sådana banor, att
behovet av högspecialiserade smörjoljor, vilket alltmera
stegrats på senare år, tvärtom minskas. Man pekar
exempelvis på möjligheten att genom lämplig
utformning av motorn kunna bättre undvika den överhettning
som smörjoljan är utsatt för, genom att den kommer i
beröring med de heta förbränningsprodukterna, att
genom användning av specialmetaller i motorns rörliga
delar avlasta oljan från de höga mekaniska
påkänningar för vilka den är utsatt, etc. Motorkonstruktören
kan med andra ord även draga sitt strå till stacken
och underlätta lösandet av problemet om
frambringandet av inhemska smörjoljor, genom att i stället för
att som nu sker "gå sin egen väg" och förvänta att
kemisten hela tiden skall förmå följa med oljor av den
speciella kvalitet som dessa nykonstruktioner kräva,
istället genom att ägna denna fråga särskild
uppmärksamhet i sin konstruktiva verksamhet, framskapa
sådana motorer som icke ställa allt för höga krav på
smörjoljans kvalitet. s.
LIT T ER A TUR
Bokanmälan.
Technical Data ön Fuel, 4:e utvidgade upplagan,
British National Committee World Power Conference,
Edited by H. M. Spiers, London, 1935, 374 sid. och 11
diagram, liten 8: o, pris 12 sh. 6 d.
1 aug. 1936
371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
