Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 1 aug. 1936 - Tekniska föreningar - Ingenjörsklubben i Falun, av T. Q.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Genom sandlagret, vars täthet avpassas efter behovet,
strömmar så vattnet och befrias där från de sista
resterna av flockfällningen. Det är givetvis ett grannlaga
arbete att här rätt avpassa strömningshastigheten och
sandens kornstorlek. Vid fällning med aluminiumsulfat
bör sandens effektiva kornstorlek vara 0,5—0,6 mm och
filtermotståndet 1,5—2 m, vintertid högst 1,2 m.
Filtren rensas genom spolning, vilkens detaljer vi här
förbigå. Spolvattenmängden bör ej överstiga 2 % av
den filtrerade vattenmängden.
För desaktivering av den aggressiva kolsyran
använder man kalk eller soda.
Vattnets sterilisering sker, såsom ovan blivit nämnt,
huvudsakligen med klor. Härvid uppstår en blandning
av vatten och klor samt underklorsyra, HCl. 02, jämte
saltsyra, HCl. Steriliseringseffekten mätes i antalet
coli-bakterier (tarmbakterier) per 100 cm3 vatten, som i
renat tillstånd ej får hålla mer än en sådan bakterie. För
att undvika bismak av klorföreningar samt klorlukt
tillsättes ammoniak före kloreringen, det s. k.
kloraminför-farandet. Man kan även oskadliggöra smak- och
luktämnen genom absorption i aktivt kol, vilket anses vara
den bästa metoden för framställandet av ett såväl till
smak som lukt fullgott vattenledningsvatten.
Sedan föredragshållaren sålunda meddelat de nu
till-lämpade grunderna för rening av vattenledningsvatten,
övergick han till att med stöd av de uppsatta ritningarna
visa hur dessa grunder tillämpas vid Falu stads
vattenverk, vilket därefter demonstrerades genom vandring
genom och visning av alla dess avdelningar och element.
Detta verk är beräknat för 300 m3 vattenförbrukning
per timme, maximalt 8 000 m3 per dygn. Den gamla
grundvattentillgången i den befintliga grusåsen utnyttjas
så långt den räcker, dvs. till % à % av behovet, allt efter
årstid och nederbörd. Man är angelägen om denna
tillgång för att erhålla en friskare smak på vattnet och en
lägre medeltemperatur än eljest vore möjligt under
sommaren, men därmed följa också vissa risker, särskilt
vid vårflödet, för överskott på järn- och
manganbakterier, varom mera nedan. Resten utgöres av vatten från
östanforsån, som direkt inpumpas i verket, vars trenne
lågtryckspumpar äro byggda för resp. 100, 150 och 200
m3 pr timme. I de s. k. tillsättningsrännorna sker
kemikaliedoseringen från torrdoseringsapparater av
Wallace-Tiernans fabrikat. Man har valt torrdosering, enär
våt-doseringsapparater kräva ett högst betydligt utrymme
och torrdoseringen med den nämnda apparaten kan ske
automatiskt, sedan apparaterna för hand blivit
inreglerade. Doseringen ändras allt efter behovet, och
apparaturen själv varierar inom gränserna ± 5 %. Av
aluminiumsulfat åtgår 60—70 gr pr m3 vatten, av kalk 20—30
gr, av klor 0,7—1,5 gr och av aktivt kol likaså 0,7—1,5 gr.
I första doseringen tillsättes aluminiumsulfat, som i hög
grad befordrar flockbidningen. En viss surhetsgrad är
nödvändig för att bryta ut och absorbera kolloidala
föreningar och avfallsämnen från högre upp längs
vattendraget liggande industrier. Det doserade vattnet går nu
till 2: ne parallellt arbetande flockningsbassänger,
försedda med "paddlare" för långsam men effektiv
omrörning. Efter ca 30 minuters koagulering inkommer det i
2: ne parallellt arbetande avsättningsbassänger (se
ovan!).
Betydligt renat går det åter till tillsättningsrännorna
och doseras med kalk för desaktivering av kolsyran och
fortsätter så till en tredje flockningskammare, där det
beskickas med aktivt kol, som har till uppgift att
borttaga olämpliga lukt- och smakämnen.
Klor tillsättes, dels under vattenbehandlingen i
samband med utflockning och sedimentering av
föroreningarna, dels omedelbart för snabbfiltreringen.
Snabbfiltren äro utbildade efter gravitationssystemet
(se ovan!). De måste renas efter 30—50 timmars drift,
alltefter nedsmutsningsgraden och grumlighetsproven.
Vattenhöjden i snabbfiltren regleras automatiskt
medelst venturiventiler och membranregulatorer, och
grumlighetsmätaren är fotometriskt så utbildad, att det
genomströmmande vattnet starkt belyses av en
ljusstrimma, vilket vid ökad grumlighetsgrad visar sig
såsom ett ljust fält, ljusare allt efter ökad
grumlighetsgrad.
Vid snabbfiltrets rensning spolas det underifrån med
en lagom avpassad vattenström, som spolar upp
sedimentet och driver ut det genom de över filterbädden
placerade utloppsrännorna. En gång om året rensas de
ytterligare från de mera svårlösta avlagringarna medelst
natronlut, som får verka i 48 timmar, innan utspolning
på ovannämnda sätt sker.
Om aluminium passerar filtret på grund av
överdosering eller filtersjukdomar eller om rost i ledningarna
eller andra omständigheter befordra de sporbildande
bakteriernas, särskilt järnbakterieflorans och
manganbakte-rieflorans tillväxt, kan en kraftig algflora utbilda sig
och rörledningarna t. o. m. fyllas av
järnbakteriekultu-rer. Så var fallet i påskas, vilket vållade stor oro hos
förbrukarna. Genom ökad klorering före
snabbfiltreringen lyckas man motverka en sådan
bakteriehyper-trofi.
Soda tillsättes emellanåt för att neutralisera vattnet
utan att göra det hårt, vilket vore fallet med kalk, och
för att därigenom ytterligare motarbeta bakterielivet.
Vad manganutfällningarna beträffar ha de ingen
hälso-skadlig inverkan, men de bidraga till brunfärgning av
tvätt.
Det färdiga vattnet kontrolleras på empirisk väg till
färg, surhetsgrad samt halt av fri klor, allt med hjälp
av kemiska indikatorer och färgskalor.
Vattnet stannar i verket omkring 4 à 6 timmar, innan
det medelst högtryckspumpar drives ut på nätet. Tack
vare grundvattentillgången och den kraftiga isoleringen
av verket kan vattnets temperatur hållas jämn, t. e. nu
sänkas från +19—20° i vattendraget till +13,5° i
färdigt tillstånd och smaken hållas bättre än eljest vore
möjligt.
Sedan den timslånga rundvandringen blivit avslutad
och byggnadschefen än en gång blivit avtackad för sin
högst instruktiva undervisning i konsten att förse ett.
tätt bebyggt samhälle med dess allra viktigaste tillgång,
ett ur hygienisk synpunkt för alla skiftande livsbehov
fullt klanderfritt vatten (vilket likväl ej är synonymt
med vanligt källvatten, men säkerligen mera
bakteriefritt), lämnade den månghövdade åhörarskaran
vattenverket, högst betydligt mera imponerad och "upplyst"
än vid inträdet.
Efter någon timme erhöll den sin mödas välförtjänta
lön vid en glad middagsfest på Grand Hotel, vars
stämning ytterligare höjdes med stadens eget utmärkta
bordsvatten och Sancte örjans läskande, svenska cider, som
smakade förträffligt till den kokta laxen. Och sedan
tråddes dansen livligare än någonsin till tonerna av ett
utmärkt musikkapell, Dalakvartetten, även den värd ett
särskilt hedersomnämnande.
När antecknaren vid midnatt vandrade hemåt, ljödo
ännu valsens toner taktfast och muntert i den ljumma,
ljusa juninatten, erinrande om längesedan flydda,
oförgätliga midsommardanser vid majstången på gamla
vallonska järnbruk, nu undanträngda av den moderna
jazzkulturen. (I ali sin forna glans bevaras dock denna
vackra tradition ännu på en enda plats i världen, som
emellertid signaturen av pietetsskäl ej skall röja.) Men
vid denna den nutida teknikens familjefest återfann
man åtminstone något av samma stämning som förr
präglade hammarsmedernas och deras söners och
döttrars midsommardans med förvaltareungdom och
bruksbokhållare vid de gamla järnbruken, ehuru utan det
hem-bryggda ölet. Så går till sist allt igen, ’’Sic volvitur
aetas". T. Q.
374
1 aug. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
