Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 29 aug. 1936 - Några nyheter inom cellulosa- och pappersindustrien, av J. Vestergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Btondningstonk
för svarttut och
natriumsulfat
Skrubber
[–Svart/utpumpar
’Tryckluft-fläkt-]
{+-Svart/ut-
pumpar
’Tryckluft-
fläkt+}
•Cirkulalionspumpar
Fig. 21. Babcocks-Tomlinson-processen.
Sefrundärluft
öppningar-
Primörluft-
perforerad plåt, över vilken inkommande luft
strömmar fram. Efter passagen över bottnen ledes vätskan
genom ett överfall till avdunstarens nedre del, som
utformats till luftbehållare. Med tillhjälp av en fläkt
bringas luften att passera genom den perforerade
bottnen och lutskiktet. Luftens temperatur är lika
omgivningens, men vätskans temperatur är avsevärt
högre. Vid kontakten mellan vätska och luft
uppvärmes den senare, varvid samtidigt indunstning äger
rum. Luften avgår mättad med vattenånga och med
en temperatur av 40—50°C.
På grund av den omständigheten, att systemet
praktiskt taget arbetar utan tryckskillnad, kunna
apparaterna byggas av tunt material med hög
värmeöverföring.
Bortsett från en del specialfall måste ett
indunst-ningsförfarande för att vara lönande kunna arbeta
med multipeleffekt, dvs. den från den avdunstade
lösningen avgående ångan skall kunna användas för
avdunstning av nya mängder lösning. Denna princip
har vid ångindunstare genomförts på två skilda sätt,
dels genom det s. k. flerkroppsystemet, dels genom
värmepumpsystemet. Även vid Inka-systemet kunna
dessa båda metoder användas.
Inom Sverige liar Inka-systemet hittills funnit
användning vid indunstning av svartlut inom
sulfatcellu-losatillverkningen samt vid framställning av
aluminiumsulfat. I det förra fallet tillämpas metoden
vid Grycksbo, Åmotsfors och Billingsfors samt i det
senare vid Reymersholms gamla industribolag i
Hälsingborg.
De första försöken för indunstning av svartlut
påbörjades i Grycksbo år 1930. På grund av de
resultat, som där vunnos, beslöts uppförandet av en Inka-
anläggning vid Åmotsfors, avsedd att koncentrera
svartlut från en årsproduktion av 15 000 ton papper.
Luten tillföres där systemet vid en relativt hög
koncentration, 16°Bé, och lämnar avdunstaren med ett
gradtal av 23—24 Bé vid 45° temperatur. I mättaren
stiger koncentrationen till 24—25°Bé samtidigt som
temperaturen höjes till ca 70°C. Den ingående
lut-mängden är ca 9 300 kg pr timme och den avgående
tjocklutsmängden ca 6 000 kg. I anläggningen
avdunstar alltså ca 3 300 kg vatten pr timme.
I värmaren, som är tillverkad av syrabeständigt
material, uppvärmes luten från ca 45°C till 55°, och
den avgående, mättade gasen har en temperatur av
50—60°C. Kondensatet, som bildas i värmaren, har
en temperatur av 65—75°C. Detta kondensat visar
svagt sur reaktion med ett pH-värde av 4—6. Det
innehåller även en del natriumsalter, huvudsakligen
natriumsulfat. Detta kondensat kan därför användas
exempelvis för mesatvättning i mixeriet.
Försöksindunstning av sulfitlut i full teknisk skala
har företagits vid Grycksbo. Härför har använts den
där befintliga Inkaanläggningen för
sulfatlutindunst-ning. Avdunstningskapaciteten var 2 000 à 2 500 kg
vatten per timme. Den till anläggningen ingående
luten höll ca 6 % torrsubstans, den avgående luten
40—50 % torrsubstans.
Den har använts dels för förbränuingsförsök på
platsen, dels för dammbindniugsändamål.
Synnerligen beaktansvärd är den anläggning för
återvinning av svartlut enligt Tomlinson-metoden,
som nyligen utförts vid Mo och Domsjö aktiebolags
fabriker i Husum och vid vilken Baileys
ugnskonstruktion kommit till användning.
412
29 aug. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
