- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Allmänna avdelningen /
414

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 29 aug. 1936 - Några nyheter inom cellulosa- och pappersindustrien, av J. Vestergren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

ATOM1SATORER

SKORSTEN

TUNNLUTSSCRUBBER

CYKLON

TORKKAMMARE

SEK.
LUFT

PRIMÄR;
LUFT "

Fig. 23. Schema över Goodell-förfarandet.

ugnens tak och insprutas i form av ett jämnt regn av
små droppar in i själva det cylindriska, stålmantlade
ugns-schaktet, vari dropparna, under det att de torka
o "h delvis torrdestilleras, nedfalla på en bränslebädd
av samma slag som i vanliga smältugnar vid
rote-rareaggregat. Förbränningsluften införes genom fyra
stycken vattenkylda formor med tre tums inre
diameter. Den luft, som tillföres i formorna,
primärluften, hålles vid 100—120 mm vp och härrör från
en blåsmaskin för varje ugn. Sekundärluft,
motsvarande den luft, som inkommer mellan smältugn och
roterare i vanliga roterareaggregat, tillföres från en
blåsmaskin av liknande konstruktion som den för
primär luft. Denna sekundärluft införes genom två
trummor omkretsande ugnen på 1,8 m inbördes
avstånd och går in i schaktet genom 10 hål i muren
runt periferien i vardera trumman.

Sulfatet tillföres genom en kedjetransportör från
sulfatmagasinet och nedfaller i en plåttratt, vars
mynning skakas av en excenteranordning så, att en
jämn ström erhålles, vilken nedmatas i en vattenkyld
forma snett ned i ugnen och inkastas av tryckluft.

Ugnsrummets tak utgöres av ett tätt lager av
panntuber, på vilka två lager eldfast tegel äro löst
lagda. Senare byggda Wagnerugnar ha även övre
delen av själva schaktets väggar vattenkylda och
sammanhängande med ångpannan.

Förloppet i ugnen blir följande. Den till fina
droppar fördelade luten faller nedåt och torkas på
den första sträckan av någon meter av de mötande
heta gaserna. Under sin fortsatta väg nedåt bli
dropparna torrdestillerade, varvid de avgivna
brännbara gaserna antändas och förbrinna i den
inkommande sekundärluften. Slutligen nå de nu
förkolnade dropparna, blandade med inkommande sulfat,
ned på den omkring 1,2—1,5 m höga
förbränningsbädden, där de helt förbrinna i den från formorna
kommande primära luften och slutligen smälta för
att samla sig på ugnens botten i ett omkring 5 tum
högt lager av smältsoda, på vilket bränslebädden
flyter. Smältan skall hava en temperatur av mellan
870—900°C. Slutligen rinner smältan över ett
överfall ut i ett vattenkylt löp av vanlig konstruktion till
lösarecisternen.

Från ugns-schaktet fortsätta rökgaserna med en
temperatur av 1 000—1 200° C till den efter ugnen
inkopplade ångpannan. De passera därvid ett rätt
långt sluttande plan, vilket är fördelaktigt dels för
fullständig förbränning, dels för att medföljande
alkalipartiklar skola avsätta sig och rutscha tillbaka
till ugnen.

Ångpannan är försedd med tre domer, vilka gjorts
speciellt stora. Från dem utgå, såsom redan nämnts,
tuber även till ugnens tak och — i de nyaste
anläggningarna — även dess övre väggar.

Genom pannans tubknippen fortsätta rökgaserna
till en gasfläkt, som driver gasen antingen direkt ut,
genom en vid plåtskorsten eller genom en s. k.
scrubber. Denna består av en stor plåtcylinder, i
vilkens övre ända är insatt ett järngaller, på vilket
man löst lagt två lager tegel så, att gasen får en
spiralrörelse genom teglen. Scrubberns undre del
är försedd med plåtar på en meters inbördes avstånd,
vilka tvinga gasen att ständigt ändra rörelseriktning.
Mot gasen strömmar från spritsdyser på olika höjd
svaglut, t. e. från fabrikens mesafilter. Svagluten
cirkulerar tillbaka till en cistern, varifrån den
sändes till munstyckena av en centrifugalpump.
Ursprungligen användes vatten som scrubbervätska,
men detta blev snabbt surt av S02 och S03 i gasen,
vilket medförde kraftig korrosion av munstyckena.
Nu hålles en minsta alkalitet hos scrubbervätskan av
omkring 5 g/1, uttryckt som Na20. Lösningen i
scrubbercisternen får stiga från 4—5° upp till 14—
15°Bé, varpå den pumpas till behållarna för ej
indunstad svartlut.

De förbättringar, som införts på senare
Wagner-ugnsanläggningar, hava i huvudsak gått ut på ökning
av ångproduktionen och minskning av
alkaliförlusterna på följande sätt. Smältugnssohaktets
väggar göras vattenkylda ända ned till bränslebädden
Sluttningen upp till första tubsatsen i pannan göres
längre, för att medföljande alkalipartiklar där skola
hinna avsätta sig. Aggregatet utföres med två
smältugnar. Efter ångpannan insattes en economiser för
uppvärmning av matarevatten. Denna nedbringar
gastemperaturen till omkring 150°C före scrubber]).
— Flera olika variationer av Wagnerugnen hava
kommit till utförande.

Ett intressant system är det s. k. Goodell-systeviet,
som i Sverige representeras av ingenjörsfirman
Flies-berg a.-b., Stockholm. U. S. Machinery Co. har i
samarbete med Mr. Goodell, driftschefen vid
sulfat-fabriken Stevens Point, U. S. A., nått dithän, att de
kunna garantera en ånggeneration svarande mot
65 % av i svartluten återfunnet värme, återvunna ka
lorier i lut odh vatten oräknade.

Man har utgått från att vakuumapparater redan
finnas, som leverera svartluten vid en koncentration
av 50—55 % torrhalt eller i nödfall 45—60 %
torrhalt. Denna svartlut finfördelas vid ca 110°C med
snabblöpande specialkonstruerade atomisatorer (fig.
23) och bringas i en torkkammare i beröring med de
från pannan med en temperatur av ca 325°C
kommande rökgaserna. Torkningen sker så gott som
momentant och temperaturen faller till ca 105°C.
Det torkade pulvret, som innehåller praktiskt taget
allt värme och alla värdefulla beståndsdelar hos den
ingående luten — och som erbjudit rökgaserna en yta
av omkring 80 m2 pr kg — avskiljes med cykloner

414

29 aug. 1936

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936a/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free