Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 29 aug. 1936 - Några nyheter inom cellulosa- och pappersindustrien, av J. Vestergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Termisk Tidskrift
värdet kan man använda antingen alkali eller
kalkmjölk.
Nyligen hava publicerats resultaten av
undersökningar, som utförts med en Adka-fiberfångare.1
Denna fiberfångare är såsom bekant uppfunnen av
den svenske ingenjören Adolf Karlström och
tillverkas av Aktiebolaget C. J. Wennbergs mekaniska
verkstad i Karlstad. Apparaten arbetar enligt
flota-tionsprincipen.
De i avloppsvattnet från pappersmaskinerna
uppslammade fibrerna äro tyngre än vattnet. Men
skillnaden i specifik vikt gent emot vattnet är så ringa,
att deras avsättning i vattnet lätt kan störas av
gaseller luftblåsor, som häfta sig vid fibrerna och komma
dem att stiga uppåt mot vätskeytan i stället för att
sjunka. Denna omständighet utnyttjar man vid
flo-tationsmetoden på så sätt, att man tillför luftblåsor,
som häfta vid de uppslammade fibrerna och på så
sätt få dem att stiga uppåt.
Flotationsmetoden har länge använts för att skilja
vissa malmer, särskilt sulfider, från gångarten. Den
finmalda sligen uppröres i vatten och försättes med
vissa oljiga organiska ämnen, som fästa sig vid
sulfiderna i form av en tunn hinna. I blandningen
inblåsas luftblåsor, som likaledes överdragas av en
oljefilm, vilken fäster sig vid sulfidpartiklarna och
lyfter dem uppåt mot vätskeytan, där de bilda ett
skum, som bortskaffas. Gångarten har icke samma
egenskap utan faller till botten.
Vid Adka-apparaten tillföres även luft samt
skum-bildare, företrädesvis hartssåpa. Även andra
tillsatser, såsom alun och natronlut, hava använts, men
de bästa resultaten hava erhållits med fullt
saponifierad hartssåpa.
Den apparat, som provades, hade uppbyggts vid
pappersbruket Biberist av Steinmüllers maskinfabrik
i Gummersbach, rymde 18 m3 och förarbetade
avloppsvatten från en 2,2 m bred finpappersmaskin,
som tillverkade 800—850 kg papper pr timme. Det
tillverkade papperet utgjordes av vitt och färgat
trä-haltigt och träfritt papper med en askhalt av ända
till 25 %. Fiberfångaren gav ett utbyte av i
medeltal 93,4 %, i det bästa fallet 99,4 % och i det sämsta
fallet 78,9 %. Resultatet berodde mycket på den
riktiga kemiska behandlingen av avloppsvattnet.
Kemikaliekostnaderna voro mycket små.
Vanliga återvinningssystem ingripa först, sedan
massavattnet har passerat viran. De äro, kan man
säga, av korrektiv natur. En förebyggande metod,
dvs. ett förfaringssätt, som avser att förbättra
reten-sionen på viran utan att för övrigt ingripa i de för
ifrågavarande papperskvalitet väsentliga
fabriksförhållandena, är den av ingenjör Karl Sveen
uppfunna Gluemetoden. Uppfinningen går ut på att
under vissa betingelser tillsätta små mängder mycket
utspädda, mognade benlimlösningar strax före viran.
Tillsatsen av Sveenlim åstadkommer en koagulation
av fiber- och fyllnadsmaterial, som gör att
retensio-nen på viran stiger i mycket hög grad. Enligt
meddelande av ingenjör Fredrik Juell2 ifrågakommer
en tillsats av 0,25 till 1 kg torrt benlim per ton
papper. Denna limkvantitet, tillsatt på pappersmaskinens
upplopp i näfheten av knutsilarna, ökar momentant
1 Der Papierfabrikant 1935, 404.
2 Svensk papperstidning- 1936, 147.
retensionen på viran i sådan grad, att ett papper
med en ursprunglig askhalt av 20 % inom loppet
av några minuter kan få askhalten höjd till 30 %
eller mer. Sedan vid fortsatt drift maskinen inställts
för de nya förhållandena, måste kaolintillsatsen i
holländeriet minskas med 30 à 40 % för att den
ursprungliga askhalten skall kunna bibehållas.
Samtidigt minskar fiberhalten i bakvattnet med 10 till
30 % och askhalten med 30 till 60 %.
Ehuru en Sveen-limtillsats förbättrar praktiskt
taget varje typ av återvinning, har namnet och
bruket knutits särskilt till en återvinningsmetod, den
s. k. Pedersen-flotationsmetoden. Förfaringssättet
kallas nu Sveen-Pedersen.
Ännu för en kort tid sedan var en bestämning av
papperets genomskinlighet både tidsödande och
osäker.
Vid användning av Klemms bekanta apparat
gällde det att placera så många skikt av papperet
framför en normalljuskälla, att ljuset icke mera
skiner igenom. Pappersbitarnas antal är ett mått på
genomskinligheten. Metoden är subjektiv.
Den amerikanska Bureau of Standard har utarbetat
och antagit ett förfaringssätt, vid vilket ljusets
reflexionsförmåga mätes hos papper vid observation
mot mattsvart och barytvitt underlag. Förhållandet
mellan reflexionsförmågan i båda fallen uträknas
och anges utgöra ett mått på papperets
genomskinlighet. Det reflekterade ljuset kan bestämmas med
t. e. Zeiss Stufenfotometer, och förhållandet mellan
de två värdena anger det undersökta papperets
"con-trast ratio". Även denna metod, som grundar sig
på observatörens synförmåga, är subjektiv och
onog-grann, i synnerhet vid undersökning av opaka papper.
Det har föreslagits, att analogt med contrast ratio
bestämma papperets "printing opacity". I detta fall
ställes papperet icke mot ett vitt underlag utan mot
den bakgrund, som bildas av en ogenomskinlig binge
av det undersökta papperet. Ljuset, som i detta fall
reflekteras, jämföres med det ljus, som reflekteras
från papperet, då det observeras mot absolut svart
underlag. Resultatet anger det undersökta papperets
printing opacity.
Under de sista åren har det konstruerats
apparater, genom vilka ljusets intensitet mätes med en
fotocell. Beroende av ljusets styrka framalstrar
cellen olika stark elektrisk ström, som kan mätas
med en känslig elektrometer. Med en dylik apparat
erhåller man resultat, som icke äro beroende av
observatörens synförmåga. Med en fotocell kan man
bestämma papperets contrast ratio, printing ratio
eller på det ljus, som papperet genomsläpper. Om
en standardapparat lär man emellertid ännu icke ha
enats.
Med en fotocellkalorimeter av F. Hellige & Co:s
tillverkning har dr Helmer Roschier vid Kymmene
bruk utfört undersökningar över cellulosans
inflytande på papperets genomskinlighet1 och därvid
kommit till följande resultat.
En hård cellulosa ger något opakare papper än en
medelhård, men en djupt kokad cellulosa ger minst
genomskinligt papper, förutsatt att koksättet varit
för övrigt detsamma.
i Svensk papperstidning 1935, 249.
29 aug. 1936
421
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
