Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 26 sept. 1936 - Lättmetallerna inom skeppsbyggeriet m. m., av K. H. Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TlkniskTidskrift
man anbringa mjuka mellanlägg i nitväxlarna.
Istället för mönjefärg, som icke lämpar sig för
lättmetall, kan användas med Fermit genomdränkta
linne- eller nättelduksremsor eller specialpackningar,
såsom t. e. den s. k. "Schadebinde".
Slagning av lättmetallnitar kan ske för hand eller
medelst hydrauliska nitmaskiner och lufthammare.
Vid sistnämnda arbetssätt bör lättast möjliga
hammare komma till användning för att icke onödigtvis
göra åverkan på det omgivande, relativt mjuka
materialet.
Föremål av aluminium och dess legeringar rosta
icke. De bevara i allmänhet sitt utseende oförändrat
utan särskild ytbehandling. För att i speciella fall
åstadkomma ökad motståndskraft mot kemisk eller
mekanisk åverkan och för att ge föremålet ett mera
tilltalande utseende finnas olika slag av
ytbehandlingsmetoder.
1. Sandblästring. Förekommer ofta vid gjutgods.
Åstadkommer en god yta för målning. Lämpar sig
icke för högt belastade konstruktionsdetaljer (t. e.
i flygplan), då materialets dynamiska egenskaper
röna ogynnsam inverkan härav. Av betydelse för
erhållande av en jämn yta är, att sand av en viss
kornstorlek kommer till användning.
2. Borstning är en behandling, som har till
uppgift att ge materialet ett gott utseende. Kan ske för
hand eller med roterande stålborstar, vilkas
periferihastighet bör uppgå till ca 1000 m/min. Diametern
hos trådarna i borstarna kan variera från 0,05 till 0,5
mm. Före borstningen böra arbetsstyckena rengöras
väl.
3. Slipning och polering. På grund av aluminiums
utmärkta värmeledande förmåga och höga specifika
värme blir arbetsstycket vid slipning och polering
hastigt varmt. Man bör därför tillse, att
arbetsstycket kyles effektivt.
Vid lättmetaller kunna i allmänhet högre
arbets-hastigheter användas än vid andra metaller. Ju
större periferihastighet hos slipskivan desto renare
yta. Slipskivor med 300—400 mm diameter böra
hava en omloppshastighet av 1500—2 500 v/min.
Man verkställer först "förslipning" med slipskiva av
grovkornigt material. Härefter följer "finslipning"
med smärgel av olika grovlek. Till "förpolering-’
lämpa sig "lumpskivor" av flanell, tältduk,
konstläder, filt etc. Den slutliga poleringen verkställes
med mjukt läder. Resultatet av en polering beror
i hög grad på den polerpasta, som kommit till
användning. En lämplig sammansättning för
aluminiumgods är följande:
200 g finpulveriserad lera,
30 „ stearin,
10 „ bivax,
10 „ paraffin.
Mindre föremål, vilka tillverkas i stort antal,
poleras i en roterande 6- eller 8-kantig trumma fylld
med en såplösning eller liknande samt med
högpole-rade stålkulor.
4. Betning är en av de i aluminiumindustrien
mest använda ytbehandlingsmetoderna. Den är lätt
att utföra och åstadkommer en vacker, silvervit yta.
Sodalösning och natronlut äro de mest använda
vätskorna för betning av aluminiumlegeringar. Efter
spolning med vatten sker efterbetning i salpetersyra,
varpå föremålen renspolas väl med vatten.
5. Galvanisering av aluminiumlegeringar kan
utföras men rekommenderas icke av vederbörande.
6. "Plättering." Redan förut har nämnts, att
aluminiumlegeringar med goda hållfasthetsegenskaper
kunna göras mera korrosionsbeständiga genom
överdrag med ett skikt av ren aluminium. Denna
mate-rialpåläggning sker i varmt tillstånd och på sådant
sätt, att skyddshinnan blir fast förenad med det
underliggande materialet. Tjockleken av det
pålagda materialet utgör i allmänhet ca 5 % av
plåttjockleken.
7. Oxidering kan ske efter två i huvudsak olika
förfaringssätt.
a) på rent kemisk väg,
b) på elektrokemisk väg.
Till gruppen a) höra bl. a. "Jirotka-Verfahren" och
"MBV-Verfahren" (Modifiziertes
Bauer-Vogel-Ver-fahren). Det sistnämnda förfaringssättet är enkelt
att utföra. De föremål, vilka skola skyddas,
nedsänkas under 5—10 min. i en 90 à 100° varm
lösning av soda och natriumkromat. Metoden lämpar
sig för rent aluminium och för legeringar, vilka icke
innehålla koppar. Den höjer deras motståndskraft
mot saltlösningar, sjövatten, sprit etc. Bland
metoder, som tillhöra den elektrokemiska gruppen må
nämnas "Eloxalverfahren" (Elektrisch oxydiertes
Aluminium). Föremålen nedsänkas under en kort
tid i ett bad och utgöra därvid anoden i ett
elektriskt system, vars katod är kärlet, som inrymmer
badet. Härvid bildas på aluminiumlegeringen en
tunn oxidhinna med en tjocklek av i genomsnitt
0,02 mm. Den utmärker sig för stor hårdhet, den
är olösbart förenad med det underliggande
materialet, ger god elektrisk isolation och ger åt
föremålet ett prydligt utseende. Ett eloxalskikt kan
anbringas på alla slags aluminiumlegeringar.
8. Målning. I allmänhet är ytan hos en
aluminiumlegering så blank, att vanlig färg fäster dåligt
å densamma. Det är därför nödvändigt att före
strykning med färg behandla ytan på lämpligt sätt.
Av särskild betydelse är att materialet rengöres väl
från fett av olika slag. Det kan även vara lämpligt
att göra ytan mindre blank, vilket kan ske antingen
på mekanisk väg eller med någon av ovan beskrivna
metoder. Allra förmånligast före målning är
oxidering av materialet. Numera finnas ett flertal färger,
som äro särskilt lämpade för aluminiumlegeringar.
Vanliga oljefärger äro mindre lämpliga som
grundfärg. Mest använd synes för detta ändamål
aluminiumbrons vara. Även vissa asfaltprodukter passa
väl härför. Som täckfärg kan oljefärg gott användas.
Även cellulosalack och andra lackfärger kunna
komma ifråga. Av betydelse är, att färgen får torka
väl mellan varje strykning. 3 à 4 strykningar
rekommenderas av vederbörande tillverkare.
Som exempel på en lättmetall-legering, vilken
funnit stor användning (spantsystemet i luftskeppet
"Hindenburg" består av detta material) kan nämnas
den av Vereinigte Leichtmetallwerke tillverkade
Bondurlegeringen. För s. k. normalkvalitet av
densamma gälla följande värden:
Specifik vikt ......................................2,8 kg/dm3
Glödningstemperatur ........................350°C
Smidestemperatur ..............................450° C
Härdningstemperatur ........................500°C
460
26 sept. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
