Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 40. 3 okt. 1936 - I Norge, av E. Hlr. - Svenska teknologföreningens höstutflykt, av R. - Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
närvarande åtgår kolsyreisen vid glacefabrikerna,
men man väntar sig större användning på andra
områden. Bland annat ställer man stora förhoppningar
på transporten av färsk fisk och andra varor, för
vilka den torra och aseptiska kolsyrekylningen synes
väl lämpad.
Det tunga vattnet har ju låtit rätt mycket tala om
sig, inte minst sedan en norsk professor under
dramatiska omständigheter på försök nedsvalde en
bägare av den nya drycken, en händelse, som man
än i dag gycklar med i Norge. Mer än
vetenskapligt intresse har den nya produkten ännu ej. Dess
framställning är ganska enkel och billig.
Utgångsmaterial är den vid vätgasframställningen använda
elektrolyten, i vilken deuteriumoxiden anrikas.
Vanligt vatten innehåller på 5 000 delar endast 1 del
deuteriumoxid. Det ur elektrolyten erhållna tunga
vattnet har en renhet av minst 99,95 %. Innan Norsk
Hydro upptog produktionen, var priset per gram 180
kr., nu har det fallit till 2: 50 kr. Även andra
preparat, såväl oorganiska som organiska, i vilka vätet
ersatts av deuterium, tillverkas nu av Norsk Hydro.
Pressgruppens medlemmar erhöllo som souvenir
var sin ampull med tungt vatten, men tyngre vägde
de överväldigande uttryck, som deltagarna förde
med sig av en storslagen natur, en genial teknik och
en översvallande, älskvärd gästfrihet. Denna tog sig
ett sista uttryck i den Peer Gynt-föreställning, till
vilken Nasjonaltheatrets chef inviterat deltagarna.
Efter teatern hade dessa anordnat en liten kollation
för de norska värdarna, ingenjör Lange och professor
Schieldrop, som ytterligare befäste den känsla av
gott kamratskap i ett viktigt gemensamt arbete,
vilken alltifrån början präglat denna lärorika och
angenäma Norgevisit. E. Hlr.
Svenska teknologföreningens höstutflykt
till Domnarvet och Falun den 24—26 september blev
ett utomordentligt angenämt minne för deltagarna.
Visserligen voro vädrets makter föga nådiga under
fredagen, då besöket i Domnarvet och Falun gick av
stapeln, men de deltagandes humör och
tillfredsställelse över arrangemangen led ej nämnvärt därav.
Efter en tidig frukost på brukshotellet besågs
Domnarvets järnverk under ledning av brukets
ingenjörer. Man fick härunder ett livligt intryck av såväl
den förnämliga utveckling detta bruk undergått de
senaste tio åren, som av den febrila verksamhet som
just nu präglar denna industri. Beklagligtvis var
brukschefen, direktör Wahlund, på grund av ett
mindre olycksfall, som drabbat honom, förhindrad
fungera som värd vid besöket, vilket vållade att Stora
Kopparbergs högste chef, disponenten Lundqvist,
redan här övertog värdskapet.
Efter visningen av järnverket skedde samling i
föreningshuset, där närvarande militära representanter
för generalstaben samt medlemmar av
teknologföreningen och Ingenjörsklubben i Falun hälsades
välkomna av disp. Lundqvist. Myntdirektör Grabe, som
fungerade som mötets ordförande, tackade å
deltagarnas vägnar och överlämnade därpå ordet åt kaptenen
vid flygvapnet, generalstabsaspiranten Nils Lindquist,
som i ett intressant föredrag framlade synpunkter
rörande industriens luftförsvar. Omedelbart efter
föredraget — vilket f. ö. kommer att in extenso
inflyta i nästa nummer av teknisk tidskrift — började
larmsignalerna ljuda till tecken pä att höstmanöverns
fientliga flygare signalerats på väg mot Domnarvet
för att, efter vad man på goda grunder antog, försöka
en möjligast ödeläggande bombfällning mot denna
betydelsefulla industri. Anfallet hade rapporterats vara
att vänta omkring kl. 12, och precis på slaget susade
den fientliga bombeskadern över etablissementet, av
de tunga molnen nedtvingad på blott ett par hundra
meters höjd, och, efter vad en lekman kunde se, med
ali utsikt att få in åtskilliga förödande fullträffar.
Visserligen dundrade det från det i närheten
uppställda luftvärnsbatteriet, och alldeles ostraffat hade
fienden säkert ej undkommit, om det gällt allvar, men
under förhandenvarande omständigheter gjorde de
med signalpistoler markerade bomberna det starkare
intrycket. Den låga höjd, på vilken flygarna tvingats
ned av regnmolnen, förryckte i någon mån övningens
fältmässighet, dikterad som den var huvudsakligen av
att åskådarna skulle kunna följa aktionen. Man fick
emellertid ett beklämmande intryck av att en
oskyddad industri är tämligen hopplöst prisgiven åt en
företagsam och välrustad fiende. På bombfällningens
krevader följde illusoriskt markerade eldsvådor med
alarm av brandkår, sjukvårds- och gasskyddsmanskap,
vilka alla organisationer snabbt kommo i funktion.
Därefter förflyttade sig åskådarna till
uppställningsplatsen ’för luftvärnsbatteriet, där man fick se en
2 5 mm kulspruta och en 40 mm automatkanon av
svensk tillverkning. Den intresserade iakttagaren
kunde observera, att texten på pjäserna var utländsk,
och en förfrågan till någon av de initierade gav
lösningen härtill: Den svenska landsortens luftförsvar liar
inga stationära pjäser. När de skola markeras, får man
låna av blivande leveranser till utlandet. Sic!
Efter lunch fortsatte utflyktsdeltagarna med
extratåget till Falun, där dels Stora Kopparbergs
svavelsyrefabrik, dels Bergslagets museum besöktes. Enbart
museet borde ägnas en hel dag. Den knappa timme
som stod till buds för besöket där var emellertid
tillräcklig för att ge besökaren ett nytt mål för en färd
någon gång då programmet är mindre fulltecknat.
Från museet fördes man av extratåget till Falu
central, varifrån en del togo vägen till Bergslagets
kontor för att bese dess ståtliga porträttsamling, medan
andra åter delvis i det lovvärda syftet att någorlunda
torka sina regnblöta kläder gingo direkt till Grand
hotel, där kl. 6,30 en angenäm middag under
Bergslagets värdskap avåts. Under middagen höllos några
korta men innehållsrika och kärnfulla tal.
Disponent Lundqvist hälsade välkommen,
korthugget, vältaligt och älskvärt som hans sed är.
Generaldirektör Malm talade å de statliga kraftverkens
vägnar och uttryckte sin glädje över att industriens
luftvärnsbekymmer i krigstid vunnit industrimännens
och teknikernas uppmärksamhet. General Holmquist
tackade för den hand som industrien räckte de
militära myndigheterna i syfte att till gemensamt gagn
för vårt fädernesland i tid se om vårt hus. Slutligen
tackade myntdirektör Grabe för den gästfrihet som i
olika former visats. Talaren konstaterade med glädje
att isoleringen mellan militären och teknikerna
brutits och lovade för de senares del enig samverkan till
värnandet av vårt land.
Uppgiften att tacka de dubbla värdarna,
Ingenjörsklubben i Falun och Stora Kopparbergs Bergslags
a.-b., vore lätt, sade talaren, ty båda äro förenade i en
person, disponenten Lundqvist i hans dubbla egenskap
av Bergslagets disponent och föreningens ordförande.
Ett ljungande leve för honom utlöste också vältaligt
gästernas förtjusning.
Efter middagen visades en film över en av Bofors
senaste skapelser i luftvärnsartilleriväg, och så
nalkades tiden för extratågets återfärd till Stockholm.
Sammankomsten hade bevistats av över tvåhundra
personer. R.
Sammanträdesnotiserna återfinnas på sid. XVI o. XIX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
