Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 17 okt. 1936 - Stadsplanen för nedre Norrmalm under debatt, av G. Sidenbladh, T. Åström, Sigurd Ahlmark, Ingemar Petersson och Uno Åhrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ett komplex av byggnadsförbud. Genom
stadsplane-åtgärder, som äro ägnade att hindra upprustning av
byggnader, som staden räknar med att snart bli
nödsakad lösa till gatumark, hålles värdet på
fastigheterna nere. Staden söker att med stadsplanemakten
som vapen till främjande av sitt privatekonomiska
intresse tvinga ner värdet på den enskildes
egendom, för att komma över denna egendom så billigt
som möjligt, den fortgående förslumningen pådrives.
Det självskapade stadsplanetekniska institut, som
kallas självreglering verkar i allmänhet icke
smärtfritt för den enskilde markägaren. De
stadsplanetekniska åtgärderna i området söder om
Klarabergsgatan syfta till en snabb rasering av den befintliga
bebyggelsen, varefter staden kan uppträda som den
store köparen av billiga fastigheter. Ur
fastighetsägaresynpunkt ter sig sålunda det perspektiv, som
kan utläsas ur stadsplanenämndens förslag dystert.
Advokat Ahlmark slutade med att framhålla som
sin åsikt att felet i den bristfälliga planeringsmetoden
med avseende på avvägningen mellan allmänna och
enskilda intressen i det föreliggande förslaget, vore
att söka i det förhållandet att staden icke ens
försöker hålla gränsen skarp mellan den
offentligrättsliga befogenheten, dvs. stadsplanemakten, å ena
sidan, och sitt eget privaträttsliga intresse, å andra
sidan. Stadens eventuella brist i förmågan att bära
kostnaderna för stadsplanens genomförande finge
under alla förhållanden icke kompenseras av
förmåga att genom stadsplanetekniska manövrer
nedpressa värdet på annans välfångna egendom.
Direktör Einar Ström, som framlade
affärsföretagarnas, enkannerligen detaljhandlarnas synpunkter
på förslaget anförde i huvudsak följande.
Även om delade meningar kunna råda om,
huruvida det är affärslivet eller trafiken, som är i mest
trängande behov av omregleringen, så är det i varje
fall hög tid för affärslivet att frågan löses ocli löses
rätt, och dess önskemål och synpunkter böra därvid
beaktas i minst lika hög grad som trafikens.
Situationen är ur näringslivets synpunkt dock icke fullt så
dyster som stadsplanenämnden vill göra gällande.
Den försämring av affärsläget, som ägt rum de
senaste åren är huvudsakligast relativ, på grund av
detaljhandelns tendens till förskjutning mot norr, vilket
är illa nog, men de nedre delarna av Drottning- och
Regeringsgatorna tjäna alltjämt som
huvudaffärsgator. En så radikal ombildning av denna
stadsdel som stadsplanenämnden motiverar behöves
sålunda ej.
För citys förbindelser utåt, i varje fall åt väster
samt norr och österut innebär planen emellertid
många intressanta idéer. Tunnelbanan borde dock
givas en annan sträckning från Sveaplatsen söderut
för att möjliggöra även en station något hundratal
meter söder därom. Vikten av att i första hand och
snarast möjligt rycka upp affärslivet på nedersta
Norrmalm genom åtgärder att förbättra affärsläget
där, synes över huvud taget ha förbisetts och
åtgärderna väl starkt ha koncentrerats på områden norr
därom. Bliva förhållandena norr om Hamngatan—
Klarabergsgatan goda genom Sveavägens
framdragande till dessa gator samt smågatornas breddning,
så är Sveavägens framdragande till Gustav
Adolfstorg desto betänkligare ur en affärsmans synpunkt.
Denna gatudel är obehövlig såväl för affärslivet 60m
för trafiken och kommer icke att kunna förränta sig.
varjämte dess genomförande under orimligt lång tid
skulle förlama affärslivet i nedersta Norrmalm till
svårbotlig skada såväl för enskilda som det allmänna.
Huvudorsakerna till förskjutningen av stadens
affärscentrum är näppeligen bristen på goda affärslägen
inom nedre Norrmalm utan anledningen är dels att
den ena av de båda nuvarande huvudaffärsgatorna.
Regeringsgatan, mynnar ut i en trafikmaskin i stället
för som tidigare i ett populärt torg, dels att nedre
Drottninggatan och Regeringsgatan inte på något sätt
stödja varandra utan mynna ut åt var sitt håll.
Genom den nya förbindelseleden i
Karduansmakaregatan eller Herkulesgatan komma dessa gatudelar att
i ett slag förvandlas till förstklassiga affärslägen,
liksom förbindelseleden själv. Sveavägens neddragande
blir då icke endast onödigt utan även skadligt
genom den splittring som blir följden därav.
Genomgångstrafiken till Söder kan befaras komma
att överbelasta Gustav Adolfstorg och därjämte skada
fotgängartrafiken. Den neddragna Sveavägen är
dessutom för bred för att bli en god affärsgata. En
smal gata där båda sidorna samarbeta med varandra
och där man får den rätta känslan av intimitet och
trevnad, är överlägsen den breda som butiksgata,
köplusten stimuleras. Eftersom Stockholm icke är någon
världsstad blir jämförelser med vissa breda
affärs-gator i världsstäder, där trafiken är enorm och kan
fylla även en bred gatas båda sidor, och därigenom
skapa ett relativt gott affärsläge, haltande och
verklighetsfrämmande. Flera exempel på breda gator,
som icke äro särskilt goda affärsgator kunna lämnas
från utländska städer men även från närliggande
håll, t. e. Göteborgs Ö. Hamngata, som aldrig lyckats
bli vad den varit avsedd till utan i hög grad
över-flyglats av den smala Kungsgatan. Då Sveavägen
saknar förutsättningar att bli en ytterst starkt
trafikerad genomgångsled för fotgängartrafiken, som
säkerligen mindre attraheras av "de fria rymderna
kring Norrström" än av möjligheten att utan allt för
stor livsfara och dröjsmål kunna taga sig över Gustav
Adolfs torgs trafikcirkus, kommer den i sin sydligaste
del aldrig att bli av samma klass som norr om
Hamngatan, i ali synnerhet som denna sistnämnda
sträckning pius breddade Klarabergs- och Hamngator
jämte gatuleden
Regeringsgatan—Karduansmakaregatan eller Herkulesgatan—Drottninggatan kommer
att medföra ett så stort tillskott av högklassiga
butikslägen för nedre Norrmalm, att det täcker behovet
för generationer framåt.
Den föreslagna breddningen av Regeringsgatan,
som enligt nämnden har två motiv, dels att den är
för trång för att kunna tjäna som förstklassig
affärsgata, dels att parkering kan medgivas endast om den
breddas, är ekonomiskt ogenomförbar och
förutsättningarna för densamma oriktiga. Regeringsgatan är
icke för trång som affärsgata, och parkeringsfrågan
kan ordnas på ett mycket enklare sätt samt
genom-gångstrafiken avlastas genom nya trafikleder.
Huvudförutsättningen för en verklig sanering av
stadsdelen är att Regerings- och Drottninggatan
bringas att samarbeta. Köplusten stimuleras genom
intryck av livlighet och litet trängsel, och detta måste
även staden som affärsman se till. Det blir ingen
verklig trivsel och ingen riktig fart på affärerna
på nedre Norrmalm förrän cirkeln Hamngatan—-
484
26 sept. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
