Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 17 okt. 1936 - Stadsplanen för nedre Norrmalm under debatt, av G. Sidenbladh, T. Åström, Sigurd Ahlmark, Ingemar Petersson och Uno Åhrén - Ekonomisk översikt, av Filip Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri fi
Norrmalm utvecklade sina synpunkter på
bebyggelsens utformning.
Det är svårt att göra stadsplaner och de bli ofta
kompromisslösningar, men ju större omfattning
stadsplanen har, desto mer berättigat är det att
ifrågasätta extra ordinära åtgärder. Nedre
Norrmalmsregleringen är en jätteaffär; inom området
Fredsgatan—Vasagatan—Kungsgatan—Regeringsgatan—Gustav Adolfs torg finnes nu över 900 000 kvm
våningsyta, och ett ersättande av 75 % av detta bestånd
genom nybyggnad motsvarar en byggnadskostnad av
ca 125 mill. kronor, vilket jämte nuvarande fastig
hetsvärde ger sammanlagt 2- à 300 mill. kronor.
Stadsplauenämnden anser att bestämmelserna för
bebyggelsens ordnande ej böra innehålla någon
differentiering för olika ändamål och avstår till och med
från att skilja bostads- och affärshus; motiveringen
härför skulle vara att frihet bäst gagnar affärslivet.
Hittillsvarande erfarenheter ha emellertid visat att
principen "det ordnar sig automatiskt" leder till
kaos. Affärslivet gagnas i stället bäst av säkerhet
beträffande tomternas utnyttjande.
Stadsplanebe-stämmelserna böra göras detaljerade och bebyggelsen
i ganska hög grad differentieras. Byggnadsnämnden
bör sedan ha rätt att medgiva ändring i tomternas
användning för olika ändamål om så visar sig
erforderligt av speciella skäl.
Principen i den föreslagna saneringen har varit
bibehållandet av den nuvarande husmängden.
Exploateringstalet, som i vissa delar är 2,53, är emellertid
redan nu högt och i en framtid för högt. Enda
möjligheten att med bibehållen husmängd förbättra
luftigheten är att göra höghus.
Vidare har så stor del av gatuvidgningarna som
möjligt och den sanering som ej automatiskt
genomföres vid huvudgatornas iordningställande tänkts
genomförd genom självreglering. I fall som detta, där
saneringen innebär en radikalt ändrad miljö, är det
emellertid viktigt att den genomföres i ett
sammanhang. Genomförandet av planen inom kort tid
måste organiseras, och detta kräver i stor
utsträckning samverkan mellan fastighetsägarna. Om en
sådan ekonomisk samverkan kommer till stånd skapas
även förutsättningarna för ett frångående av de
nuvarande ägoförhållandena, vilket ger möjlighet till
ändamålsenlig omdimensionering av bebyggelsen.
Självregleringen av bebyggelsen torde annars komma
att gå trögt och därmed även de medelst
självreglering tänkta gatuvidgningarna. Herkulesgatans
vidgning t. e. utgör ju en mycket viktig del i planen; i 3
etapper förutser förslaget genomförandet av
förbindelsen Sveavägen—Tegelbacken utan att emellertid
något göres för att säkra vidgningen av
Herkules-gatan till samma tid. Möjligheter till en ekonomisk
koordination av bebyggelsen inom olika kvarter
saknas f. ö. i den nuvarande lagstiftningen, vilket är en
brist, som måste hävas, då saneringsföretag annars
bli ganska hopplösa. Norrmalmsstadsplanens
saneringsprinciper äro ytterst dubiösa, de innebära intet
effektivt upphävande av byggnadsträngseln och
ingen effektiv metod i genomförandet.
Arkitekt Århén berörde härefter även något
tunnelbanan och trafikfrågorna i övrigt i förslaget.
Tunnelbanans eller eventuellt snabbspårvägens
ekonomi blir i hög grad beroende av att banan
användes även av inomstadstrafiken. Det nuvarande
projektet är emellertid byggt på en dålig plan till
yttrafiknät; dessa måste emellertid hänga ihop så
att samverkan och icke konkurrens mellan olika
trafikmedel erhålles.
Gatuförbindelserna i östvästlig led kräva
Herku-lesgatan. Sveavägen såsom nordsydlig förbindelse
behöver ej av trafikskäl dragas ned till Gustav
Adolfs torg, den bör icke heller dragas längre ner än
till Herkulesgatan. Det är därjämte en svaghet i
stadsplanenämndens fö-slag att Sveavägens
neddragande, som skulle medverka till uppryckningen av
stadsdelen, är tänkt först’ 4:de etappen. Dess
genomförande är för dyrt och risken stor att det aldrig blir
utav. Breddningen av Drottninggatans tvärgator till
"halvbreda" gator kommer att besegla dess öde soin
affärsgata. Herkulesgatans vidgning är samtidigt för
liten .
Avslutningsvis konstaterade arkitekt Åhrén, att
det var lätt att kritisera men svårare att komma med
något positivt. En radikal plan vore att staden tog
hand om hela affären, men då en radikal plan
tycktes avvisas av staden, och verkliga åtgärder nu vore
på hög tid, krävdes, enligt talarens mening, i denna
situation en trafikplan för gatunätet, som löser
trafikfrågorna efter verkliga framtidsmått, omfattande dels
en generalplan för tunnelbanan och trafiknätet, dels
ett gatunät för den nordsydliga och ostvästliga
trafiken — dock utan sådana lyxregleringar som
Sveavägens neddragande till Gustav Adolfs torg — samt
själva saneringens överlämnande åt fastighetsägarna,
varvid dock åtgärder måste vidtagas för ekonomisk
koordination av dessa inom området för att
möjliggöra en rationell omgestaltning av bebyggelsen
såväl i rummet som i tidén.
Ekonomisk översikt.
Den gångna månadens sista dagar medförde
"guldblockets" sönderspringande. Det har länge stått klart,
att den franska francen icke skulle kunna stå emot do
påfrestningar den Blumska social- och finanspolitiken
måste medföra. Alla åtgärder för förhindrande av en
devalvering, mot vilken folkfontens vänstra flygel
alltid tidigare gjort det kraftigaste motstånd, ha varit
förgäves. Terminsnoteringarna på parisfranc ha länge
avspeglat, vad som förestod. Den misslyckade
emissionen av "baby-bonds" samt höjningen av det franska
diskontot i omedelbart sammanhang därmed voro de
kraftiga barometerutslag, som förebådade, vad komma
skulle. Starka fluktuationer i francsnoteringen under
fredagen den 25 september visade, att ett avgörande
förestod. (I den franska lagstiftningen för devalveringens
genomförande ingår också en beskattning på 50 proc. av
alla vinster gjorda genom spekulationer under nämnda
fredag.) Lördagen den 26 september kl. 1,10 meddelade
den franska finansministern, att regeringen beslutat en
devalvering av francen genom nedsättande av dess
guldvärde från 65,5 milligram till 43—49 milligram och att
en stabiliseringsfond skulle skapas på sammanlagt 10 000
mill. francs samt att en överenskommelse träffats med
U. S. A:s och Storbritanniens regeringar, på vilken
devalveringsåtgärden vilade, överenskommelsen
publicerades först i U. S. A. och England. I densamma
förklarade dessa länders regeringar "their intention to
con-tinue to use the appropriate available recources so as
to avoid as far as possible any disturbance of the basis
17 okt. 1936
487
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
