Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 31 okt. 1936. Specialnummer: Byggnadsintressen - Utvecklingsplaner för Stockholms stad, av Axel Dahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
år5a\edelhyra per lägenhet i stockholm
(inre staden)
kronor
BETECKNINGAR:
Uf LÄGENHET /AED CENTRALVÄRME
■ UTAN
Fig. 7.
25oo
1400
1100
I2ee
2100
2ooc
i9oo
Ifoo
17.0
bostademarknaden, som denna redogörelse skänker
kan koncentrerat så beskrivas:
Nära 70 % av det totala bostadsbeståndet består
av lägenheter om högst 2 rum och kök.
En fullt sysselsatt arbetare kan på grund av sin
löneinkomst icke hålla sig med större lägenhet än 1
rum och kök, undantagsvis 2 rum och kök.
Det totala förortsområdet, däri inräknat stadens
ytterområden, har sedan sekelskiftet att uppvisa en
starkare folkökning än den inre staden.
Hittills har bostadsproduktionen till övervägande
del försiggått i den inre staden. Innevarande år
kommer ytterområdenas andel att stegras och år 1937
förväntas att stadens ytterområden skola uppvisa en
nästan lika stor produktion som innerstaden.
Hyreshusbebyggelsen har hittills i huvudsak varit
förlagd till den inre staden. Byggnadsverksamheten
å stadens ytterområden har företrädesvis varit av
egnahemskaraktär. Under senare år har dock även
här hyreshusbebyggelse börjat förekomma i kraftigt
stigande omfattning.
Tomttillgången är i den inre staden knapp.
Särskilt gäller detta den staden tillhöriga marken.
Som ytterligare underlag för bedömande av
utvecklingen vore givetvis önskvärt, att det framtida
sannolika bostadsbehovet kunde approximativt
fixeras. Fastighetskontoret har gjort försök härtill i
den hösten 1934 avlämnade bostadsutredningen. Med
användande av vissa utgångspunkter angavs i
densamma behovet till cirka 11000 eldstäder per år.
Utgående från dessa fakta och mitt eget
bedömande vågar jag göra det uttalandet, att
utvecklingen är ganska klarlagd.
Det väsentliga nybyggandet av bostäder inom
stadens egna gränser kommer inom få år — antalet
torde kunna räknas på den ena handens fingrar
—-att vara förlagt till stadens ytterområden. Därmed
passera vi gränsen till ett nytt, betydelsefullt skede
i Stockholms byggnadshistoria. För de initierade
kommer detta icke såsom en överraskning.
Tendensen har varit tydlig sedan flera år tillbaka. För det
stora flertalet — dit räknar jag även en stor del av
vårt byggnadsfolk — torde dock verkligheten, när
den är förhanden, till en början verka något
förvirrande.
Vad vi nu under de närmaste åren få bevittna på
det område, det här gäller, är sålunda icke ett
fortgående efter förut väl kända linjer; hyreshus i den
inre staden och företrädes enfamiljshus på stadens
ytterområden. Det är en sprängning av de gamla
gränserna eller deras utflyttande långt ut i
periferien. Det är en expansionsperiod av samma
historiska betydelse, som när stadsbebyggelsen under
storhetstiden flyttade ut på malmarna.
Inför det, som sålunda nu kan förväntas, finnes
skäl att pröva, i vad mån betingelser äro för handen
för den nya bebyggelsen.
Vad först beträffar markbehovet för
egnahemsbebyggelsen bör detta självfallet tillgodoses på stadens
ytterområden i anslutning till de redan utbyggda
trädgårdsstäderna. Jag vill i detta sammanhang
betona, att angelägenheten av att stödja enfamiljshuset
som bostadsform kvarstår i oförminskad grad hos
det allmänna. Det är ju endast ett fullföljande av
den strävan, som alltsedan början av 1900-talet gjort
sig gällande, och som avsatt sina frukter i
trädgårdsstäderna. Intresset hos det allmänna, understött av
intresset hos de enskilda, är sålunda oförminskat för
trädgårdsstädernas utveckling. Mer än någonsin är
det ju ock angeläget att söka bereda bostäder, där
familjelivet bäst kan utvecklas. T sin hittillsvarande
verksamhet har staden ock medverkat till
uppförandet av enfamiljshus av högsta dyrhetsklass ned till
småstugan, den billigaste bostadstyp, som
överhuvudtaget går att producera.
I den plan för tillgodoseendet av mark för
en-familjshusbebyggnadsverksamhet, som finnes
uppgjord, äro stora delar av de staden tillhöriga
markområdena avsatta för sådant ändamål. När det
gäller att bedöma stadens utveckling, är det emellertid
icke nog med att i kalkylerna medräkna enbart de
staden tillhöriga markområdena; i desamma måste,
som jag tidigare antytt, ock medtagas ali annan
mark, som för ändamålet kan vara lämplig och som
ligger inom sådant avstånd, att den med nuvarande
eller nu påräkneliga kommunikationsmedel kan nås
på cirka 1/2 timme. Detta område, som brukar kallas
det aktuella förortsområdet, omfattar bl. a. Hässelby
i väster, Tureberg och Norrviken i norr, hela Lidingö
och Saltsjöbaden i öster samt Huddinge samhälle i
söder. Dit hänföras ock de tre städerna
Sundbyberg, Djursholm och Lidingö med de tre köpingarna
Stocksund, Saltsjöbaden och Hässelby villastad samt
de nio socknarna Solna Spånga, Järfälla, Sollentuna,
Danderyd, Täby, Nacka, Tyresö och Huddinge med
sina sammanlagt sjutton municipalsamhällen. I detta
förortsområde äro också inräknade de med
Stockholm inkorporerade församlingarna Bromma,
Brännkyrka och Enskede. Inom nämnda område finnes
enligt gjorda undersökningar, som jag f. ö. redan
berört, mark nog för att taga emot ali den
egnahemsbebyggelse, som förväntas kunna komma till stånd,
även om Stockholm skulle utvecklas till millionstad.
Under de närmaste trettio åren skulle ju enligt
samma beräkningar bebyggelsen inom förortsområdet
kunna tänkas få en omfattning av 305 000 eldstäder,
varav 170 000 i hyreshus och återstående 135 000 i
.512
31 okt. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
