Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 31 okt. 1936. Specialnummer: Byggnadsintressen - Utvecklingsplaner för Stockholms stad, av Axel Dahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
egna hem. Jag har velat understryka detta, då det
mången gång göres gällande, att ma.rk icke skulle
stå till förfogande, därest stadens utveckling
framdeles skulle ske i trädgårdsstadsform.
Med sin erfarenhet från den hittillsvarande
exploateringsverksamheten för egnahemsändamål på
ytterområdena, torde staden vara väl skickad att taga
emot ali den byggnadsverksamhet av egnahemsnatur,
varmed man maximalt kan kalkylera. I de planer för
den framtida utvecklingen av trädgårdsstäderna, som
uppgjorts, har man räknat med att 400 småstugor
årligen skola tillkomma. Skulle efterfrågan giva vid
handen, vilket jag personligen livligt hoppas, att en
än större småstugebyggnadsverksamhet bleve möjlig,
kan även denna utan svårighet beredas utrymme.
Trädgårdsstadsverksamheten på ytterområdena är
ju, som väl är känt, inte något nytt på dessa marker.
Det är endast att fullfölja ett en gång påbegynt verk,
som befinner sig i full utveckling.
Men även ifråga om hyreshusbyggandet kan
utvecklingen emotses med lugn. Förberedelser äro
vidtagna för att den hyreshusbebyggelse, som på
ytterområdena kommer att äga rum, skall kunna ske med
användning av hus med lägenhetstyper, som bättre
än tidigare tillämpade typer på det inre
stadsområdet skola kunna tjäna även dem som av
ekonomiska skäl endast kunna disponera 1 à 2 rum och
kök. Genom den stora bostadstävlingen, som i
samband med den förutnämnda år 1934 avlämnade
bostadsutredningen anordnades, blev klarlagt, att
hyreshuset med en bredd av 8 till 9 meter och 3
våningars höjd praktiskt taget icke ställde sig dyrare
än det höga och breda huset. Det klarläggande, som
då ägde rum och den erfarenhet om det smala
3-vå-ningshuset, som sedermera har hunnit förvärvas från
bebyggelsen å Tranebergs- och Hammarbyhöj derna
samt från byggandet av hus för mindre bemedlade
barnrika familjer, har skänkt oss en kunskap vid det
mycket viktiga skede i Stockholms utveckling, då
hyreshusbebyggelsen skall breda ut sig på
ytterområdena. Det är att vänta, att de högklassiga
lägenheter, som på ytterområdena komma att ställas till
förfogande, skola på grund av sina tilldragande
egenskaper uppväga nackdelen av att de äro så långt
belägna från stadens centrum, att spårvägs- eller
bussresor bli ofrånkomliga för de på dessa områden
boende.
För marktillgången för hyreshus är på stadens
ytterområden väl sörjt. De områden, som först tagas
i bruk, äro de som ligga närmast staden, på
Brommasidan Tranebergshöjden och på södra sidan
Hammarbyhöjden och Årstahöjden. Det kan med
tillfredsställelse konstateras, att staden vid sin
exploatering icke har — som man så många gånger velat
göra gällande, att staden borde ha gjort — dragit sin
exploatering inifrån och ut. Staden har lagt sina
stora förbindelselinjer i vägar och ledningar ganska
djupt in i ytterområdena och där börjat sin
exploatering. Nu stå de staden närmare belägna områdena
till buds för ett mera intensivt utnyttjande än det
som enfamiljshuset representerar. Att dessa
områden ha en betydande omfattning framgår av de
kartor över trädgårdsstäderna i Bromma och Enskede,
som här finnas återgivna (fig. 3 och 4).
I och med det att bebyggelsen nu på allvar tränger
ut på ytterområdena, kommer kommunikationsfrågan
att få en allt större betydelse. Uppgiften att
stads-planelägga områden för bostadsbebyggelse vare sig
det gäller egnahem eller hyreshus, torde väl kunna
bemästras med den erfarenhet, som står
kommunalförvaltningen till buds. Områdenas förseende med
ledningar av olika slag och goda vägar äro tekniska
spörsmål, som numera lösas utan svårighet. Husens
planläggning, vare sig det gäller det lilla
egnahemmet, den dyra lyxvillan eller hyreshuset med
familjevärdiga, om än ganska små lägenheter, torde vi vara
skickade att utföra. Att administrera ett
hyreshus-eller ett småstugebygge av betydande omfattning
erbjuder numera inga större svårigheter, även om
överraskningar ibland möta. Svårigheten är numera en
kommunikationsfråga. Utan överdrift vågar jag
påstå, att Stockholms bostadsfråga nu är just en
kommunikationsfråga.
Den bebyggelse, som hittills ägt rum på
ytterområdena, har självfallet icke kunnat försiggå utan att
goda kommunikationer stått till buds. Det
huvudsakliga transportmedel, som kommit till
användning, har varit till de olika exploateringsområdena
utdragna spårvägar, utformade och betjänade i
huvudsak på samma sätt, som innerstadens spårvägar och
med den enda skillnaden, att vagnarna varit något
större. Under de senaste åren ha även bussar tagits
i bruk, i huvudsak avsedda att tjänstgöra som
temporära transportmedel, intill dess en spårvägslinje
ut-dragits. Dessa kommunikationsmedel äro emellertid
icke till fyllest. Erkännandet härav är enstämmigt.
Spårvägsbolaget har också givit uttryck åt den
meningen, att förbindelserna med ytterområdena
snarast måste omläggas. Den viktigaste åtgärden i
arbetet för bostadsförsörjningen har nu blivit att så
förlägga infartslinjerna från ytterområdena, att de
där boende snabbt och bekvämt kunna nå stadens
centrum och de trafiknät, som i innerstaden stå till
buds. Enda sättet att kunna realisera detta
införande är anläggande av tunnelbanor. Även därom
råder enighet. leke så dock om tunnelbanornas
sträckning. Den som i dessa tunnelbanor emellertid
ser det effektivaste instrumentet mot
bostadsfördyringen och bostadsförsämringen genom ställande av
nya, välbelägna områden till bostadsproduktionens
tjänst, måste göra gällande, att vid tunnelbanornas
planläggning får icke deras huvuduppgift
förbigås. Talesätten att tunnelbanorna skola tjäna andra,
huvuduppgiften ovidkommande syften, kunna bli
ytterst farliga. En stad av Stockholms storlek och
ringa utsträckning behöver inga tunnelbanor för den
inre trafikens tillgodoseende, men
bostadsförsörjningen är helt beroende av dem.
Dessa tunnelbanor, som skola uppsamla
trafikanterna från de vidsträckta ytterområdena måste, om
så kan ske med hänsyn till driftsekonomiska
förhållanden, givas en sträckning som bringar dessa
områden i god kontakt med de centrala delarna av inre
staden — näringslivets, den statliga och kommunala
administrationens, nöjeslivets och
intresseverksamhetens allmänt trafikalstrande lokaliteter — som utgöra
och med ali sannolikhet även framgent komma att
utgöra resmålet för det övervägande flertalet
trafikanter.
Axel Dahlberg.
31 okt. 1936
513
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
