Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 31 okt. 1936. Specialnummer: Byggnadsintressen - Ingenjörerna och husbyggnadsfacket, av G. Chatillon-Winbergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Ingenjörerna och husbyggnadsfacket.
Väg- och vattenbyggarnas ställning till
husbyggnadsfacket har de senaste åren vid olika tillfällen
varit föremål för diskussion såväl ur yrkesintressets
synpunkt som i samband med undervisningsfrågor.
Man skulle därav sluta såsom något allmänt insett
och erkänt, att husbyggnadsfacket är ett naturligt
arbetsområde för dessa ingenjörer. Det borde
visserligen också vara ganska uppenbart, att väg- och
vattenbyggnadsingenjören, vars tekniska
underbyggnad i främsta rummet innefattar ämnet
byggnadskonst i detta ords allmännaste innebörd har många
uppgifter att fylla inom husbyggnadsproduktionen.
Så synes man emellertid icke vilja se saken.
På grund av den högskolebildade
byggnadsingenjörens åtminstone numera ganska oegentliga
yrkestitel väg- och vattenbyggnadsingenjör har lekmannen,
och mången gång även yrkeskollegan i ett annat
tekniskt fack, ingen direkt anledning att i honom
se en byggnadsfackman för så vitt det icke gäller
vägarbeten eller vattenbyggnadsanläggningar o. d.
Allmänhetens uppfattning är i detta stycke snarare
den, att husbyggande är ett gebit för arkitekter och
byggmästare.
Väg- och vattenbyggarna själva ha utan tvivel i
ganska stor utsträckning stått främmande för att
husbyggnadsfacket kunnat lia några för dem lockande
arbetsuppgifter. Att bygga hus har väl synts dem
för elementärt ur ingenjörssynpunkt. En
brokonstruktion, en vattenkraftanläggning med sina många
specialkonstruktioner ser måhända ut att hava vida
mer användning för vetenskaplig kalkyl och idérik
konstruktionsskicklighet än en husbyggnad, vilket
emellertid icke är riktigt bedömt. Det är i allt fall
mera undantagsvis, som de unga ingenjörerna söka
sig in på husbyggnadsområdet. Komma de senare i
beröring därmed, så är det vanligen blott som
kon-struktionsberäknare åt någon arkitekt eller
byggmästare — vid sidan av en annan reguljär sysselsättning.
Trots ali felbedömning av byggnadsyrket från
ingenjörernas egen sida och ali brist på uppskattning
på andra håll av det ingenjörstekniska inflytandet
på utvecklingen därinom, är dock den moderna
husbyggnadstekniken i många hänseenden ett
ingenjörernas arbetsresultat. Den ingenjörsvetenskapliga
materialforskningen, till vars utveckling efter nyare och
tidsenligare riktlinjer den i början av vårt
århundrade födda betongtekniken varit en av de
kraftigaste hävstängerna, har med iver och grundlighet
genomplöjt mångahanda byggnadsmaterialfrågor, icke
minst i sådana avseenden, som taga sikte på
husbyggnadstekniken. Vidare har byggnadsstatiken
bragt den matematiska analysen i direkt anslutning
till materialforskningen och därmed högeligen ökat
begripandet av konstruktioners verkningssätt och
samtidigt givit ingenjören modernare verktyg och
nya uppslag för konstruktionsuppgifters lösning efter
sunda och rationella vägar.
Man har velat sammanställa husbyggnadskonstens
anammande av den moderna ingenjörskonsten med
tiden för funktionalismens genombrott eller rättare
sagt inbrott i arkitekturen. Detta är fel.
Ingenjörerna lia visserligen ofta genom konstruktiva knep
och finter fått hjälpa arkitekten ur det dilemma, som
framkallats av det funktionalistiska modets
svårförenlighet med ett enkelt och logiskt byggnadssätt,
men problemet har mera sällan gällt en funktionell
eller rationell lösning av en konstruktionsuppgift.
Nej, änskönt många konstruktionssätt, som
ingenjörerna använde redan för 20—30 år sedan inom
brobyggnadstekniken, först på senare år börjat tillämpas
vid husbyggandet, så har utvecklingen nog gått
gradvis i riktning mot ett mera ingenjörsmässigt
byggnadssätt allt under inflytandet av den
ingenjörsvetenskapliga forskningens framsteg. Denna verkar
påtagligt för husbyggnadsteknikens lyftning upp på
ett högt plan. Det traditionella-byggmästaremässiga
får vika undan för det ingenjörsmässiga. Vid tvånget
till sparsamhet i alla utgifter för en byggnads
tillblivelse kan man icke längre undvara hjälpen av den
högsta tekniska sakkunskap inom fackets olika grenar.
Planläggningen av ett större husbyggnadsföretag
är i första hand ett organisationsarbete med sikte på
den tillärnade byggnadens ändamål och företagets
ekonomi. Redan ett vanligt bostadshus kräver
medverkan av flera olika facktekniker: arkitekt,
byggnadskonstruktör, specialister för värme- och
sanitets-installation, för byggnadens elektriska utrustning, för
ventilation etc. Beroende på byggnadens art har av
de bägge förstnämnda i somliga fall den förre den
viktigaste uppgiften, i andra den senare. Åter i
ännu andra fall, exempelvis ifråga om
industrianläggningar och byggnader för kraftproduktion ledes
pla-néringsarbetet’ofta av en med ifrågavarande företags
särskilda problem förtrogen fackman, exempelvis en
maskiningenjör, elektrotekniker eller kemist. Ett
stort antal ansenliga byggnadsobjekt tillkomma under
en dylik byggnadsorganisatörs ledning.
Uppgiften att koordinera de vid ett
byggnadsföretag medverkande olika teknikernas arbete ligger
dock naturligast till för arkitekten eller
byggnadskonstruktören. I arkitektutbildningen ingår
undervisning i byggnadsorganisation, i väg- och
vatten-byggarens mig veterligen däremot icke, vilket må
anmärkas som en allvarlig brist. Bägges
förutsättningar för att vara den ledande kraften äro tämligen
lika. Arkitekten har en viss överlägsenhet genom
sin skolning i formgivning och konstnärlig
behandling av byggnaden. När det gäller
kostnadsberäkningar och upprättande av arbetsbeskrivningar o. d.,
ger honom hans utbildning intet försteg framför
ingenjören, och denne å sin sida är ju överlägset skolad
i allt vad som rör konstruktion och byggnadsteknik,
med undantag visserligen för inrednings- och
yt-styrseldetaljer.
Jag har berört denna fråga om byggnadsledningen,
i vad den avser ett byggnadsföretags beredning i
ritning, arbetsbeskrivning och byggnadsprogram, icke
för att ifrågasätta något väg- och vattenbyggarnas
intrång på ett arbetsområde, som borde vara
förbehållet en antian yrkesgrupp, arkitekternas
Tvärtom må man önska en utveckling därhän, att såväl
stadsbyggande som husbyggande skall mera allmänt
än för närvarande bli ansat och präglas av
konstnärliga och kultiverade arkitekters inflytande.
En annan sak är, att vid många slag av
husbyggnader byggnadskonstruktörens uppgift är vä-
514
31 okt. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
