Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 31 okt. 1936. Specialnummer: Byggnadsintressen - Sanera varsamt! av Lennart E. Hellstedt - Ingeniörsvetenskapsakademiens högtidssammankomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Sanera varsamt!
Herr Redaktör!
Med anledning av diskussionen på Stockholms
byggnadsförening den 21 ds angående
kvartersaneringen i samband med den nya stadsplaneläggningen
av Stockholms äldre stadsdelar anhåller jag om plats
i Edert specialnummer för följande:
Tyvärr var jag icke i tillfälle att åhöra hela den
efter stadsarkitekt Westholms föredrag följande
diskussionen, men jag har av tidningsreferat erfarit, att
samstämmighet skulle uppnåtts i så måtto, att alla
förenade sig i en önskan om, att de planerade
saneringsåtgärderna skulle bli så radikala som möjligt.
Jag avser att genom detta lilla inlägg hävda en
motsatt uppfattning, bottnande i starkt tvivel om
huruvida det är lämpligt att fastlägga bebyggelsen
för långliga tider framåt med tillämpande av en viss
begränsad periods ävenledes begränsade synpunkter.
Av den häftiga och enligt min uppfattning i
huvudsak oberättigade kritik, som framförts mot
Gärdesplanen, framgår ju hur kort period som dagens
mod besitter på byggnadsområdet, Atlasstaden och
bebyggelsen på Rörstrandsområdet tillkommo ju
likaledes på sin tid efter vad man då ansåg vara
rätt och riktigt. Att den stadsplanekonst, som där
fått uttryck, redan nu är fullkomligt föråldrad torde
av ingen bestridas.
Man kan i detta sammanhang lämpligen göra det
tankeexperimentet att våra stadsplanerare och
husbyggare, då seklet var ungt, hade funnit det lämpligt
att sanera Stadsholmen genom slopande av dess
äldre bebyggelse och ersättande av densamma med
nya hus i tidens stil med tillämpning av då gällande
byggnadsbestämmelser. Ingen fackman och för
Stockholms stads utveckling intresserad person t^rde
kunna göra denna reflexion utan att fasa.
Jag tillåter mig sålunda betvivla, att de nuvarande
östermalmskvarteren, ersatta med
6—7-våningsbe-byggelse omkring öppna gårdar, komma att för
framtiden betraktas på annat sätt än det på vilket vi nu
betrakta exempelvis Atlasstaden. Redan nu finnas
säkert många, som ställa sig tveksamma inför
trevnaden av likartad kasernbebyggelse omkring öppna
flak och större gårdar, där sängkläder och mattor
utgöra det dekorativa inslaget på gårdarnas
fasad-balkonger, och där det icke finnes något slags
differentiering eller någon möjlighet att leta upp ett cosy
corner eller att fästa blicken vid något som kan ge
anstrykning av idyll eller intimitet. Med den
utveckling av sanitetstekniken, som vi i dag nått,
kunna utan alltför vidlyftiga ingrepp de gamla
Östermalmsgårdarna befrias ifrån allt det som
hittills givit dem ett intryck av bristande sanitet,
tvättstugorna kunna flyttas upp på vinden eller ner i
källaren, de gamla bekvämlighetslängorna falla bort
och även soptunnorna — med sopnedkast —
placeras inne i huskroppen, sedan efter många års strid
stadens myndigheter slutligen accepterat
fastighetsägarnas krav i denna riktning. Om sedan yttermera
någon alltför skräpig och omotiverad gårdsflygel kan
slopas, brandgavlarna snyggas upp och
gårdsutrymmena planteras, där detta icke redan är gjort, och
förses med gröna mattor och blommor, så torde på
de flesta håll trevnaden bli fullt ut lika stor som på
en öppen kaserngård. Att framtiden härigenom
beredes tillfälle att själv lösa sina problem efter sin
metod, är säkerligen det enda riktiga. Att tiden icke
nu är mogen framgår tydligen av de titt och tätt
återkommande ändringarna i de nya stadsplanerna
innan de ens börjat tillämpas, ävensom av de
ändringar i byggnadsbestämmelserna som ofta företagas
för kvarter, som nybyggts för några år sedan. Den
förintelse av värden, som ett radikalt förfarande
måste innebära, och det utseende av trasig tandgård,
som stora delar av staden måste få under decennier,
synes också böra mana till försiktighet.
I strid mot vad man sålunda enligt tidningspressen
enade sig om å ovannämnda möte, skulle jag i stället
som motto för den nya kvartersplaneringen vilja
sätta "Sanera varsamt" och utan högmod över tidens
efemära byggnadskonfektion.
Stockholm den 22 oktober 1936.
Lennart E. Hellstedt.
Ingeniörsvetenskapsakademiens
högtidssammankomst.
Ingenjörsvetenskapsakademien firade den 24
oktober sin högtidssammankomst under ordförandeskap
av preses, direktör J. S. Edström, samt i närvaro av
chefen för handelsdepartementet statsrådet Sköld,
chefen för jordbruksdepartementet statsrådet
Pehrsson, företrädare för statsinstitutioner, verk och
styrelser med vilka akademien står i förbindelse, ett
stort antal akademiens stiftare och gynnare samt
talrika representanter för näringslivet m. fi.
Verkst. direktören, kommerserådet Enström,
lämnade den sedvanliga redogörelsen för verksamheten
under året samt en översikt över den tekniska ut-
Civilingenjör Karl-Ivar Skärblom.
Överingenjör P. W. Dietmann.
vecklingen i allmänhet, en redogörelse, vartill
Teknisk tidskrift av utrymmesskäl får återkomma.
Därefter utdelades akademiens mindre guldmedalj
till civilingenjör Karl-Ivar Skärblom för hans arbeten
med framställning ur svensk terpentinolja av toluol,
speciellt för utexperimenterande av katalysatorer för
cymols spaltning till toluol och studier av viktigare
faktorer, som påverka katalysatorns aktivitet,
exempelvis inverkan på densamma av
vätejonkoncentra-tionen vid katalysatorns utfällning ur lösning.
31 okt. 1936
523
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
