- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Allmänna avdelningen /
532

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 7 nov. 1936 - Den högre tekniska undervisningen, inledning av P. O. Pedersen, A. L. Hjelmman, Fredrik Vogt samt W. Weibull, sammanställning av F. H. Stenhagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

ning—konstruktion—drift och
byggnadsledning—merkantil och administrativ verksamhet, motsvarar långt
bättre vars och ens personliga anlag och är
sålunda betydligt mera djupgående än en uppdelning
efter fackavdelningar såsom skeppsbyggeri,
turbin-konstruktioner, armerad betong etc., möjligen med
undantag för det konstnärligt betonade arkitektyrket.
Å andra sidan bör man väl också i lika hög grad
sträva efter att ge alla ingenjörer en någorlunda
enhetlig rent teknisk utbildning och sedan
överlämna åt vederbörande att själv finna ut vilken typ
av arbete hans personliga anlag bäst lämpa sig för
inom hans bransch.

En fråga som särskilt är föremål för diskussion
hos oss är spörsmålet om fortsatt studium efter den
allmänna examen, för att erhålla särskilda
kvalifikationer. Härvid har bl. a. dryftats möjligheten för ett
"tilläggsår" för en mindre grupp, varvid utbildningen
icke nödvändigt behöver bestå i forskningsarbete
utan mycket väl kan tänkas utgöras av en
merkan-til-administrativ utbildning, gärna efter att
vederbörande varit ute några år i praktiken. I anglosaxiska
länder avslutas den ordinarie ingenjörsutbildningen
som bekant med en "bachelors degree", som sedermera
kan byggas på med en "masters degree". Enligt min
mening svarar den nuvarande tysk-skandinaviska
utbildningen långt mera mot en "masters degree" än
mot en "bachelors degree".

Professor W. Weibull. Ser man på tillgängliga
siffror för Tekniska högskolan och Chalmers högre
avdelning, så finner man att betr. den förstnämnda
sedan 1884 antalet kompetenta inträdessökande
betydligt överstigit antalet antagna. I medeltal har
procenten antagna under åren 1884 till 1921, räknat
på hela antalet inträdessökande, varit 60 %, med ett
minimum av 37 % åren 1918 och 1919 och ett max.
av 86 % år 1890. För senaste år är siffran omkring
50 %. För Chalmers var motsvarande siffra intill år
1913 100 %, men från 1917 blir relationen i stort sett
densamma som vid K. T. H. Från 1917 ha
inträdesfordringarna vid C. T. I. höjts till ungefär samma
nivå som vid K. T. H. Man kan således säga att
åtminstone från 1917 antalet högre tekniska
studerande helt bestämts av det disponibla utrymmet vid
läroanstalterna, Härvid har en strävan gjort sig
gällande att söka bereda plats för största möjliga antal
studerande inom gällande kostnadsram och trots stor
påfrestning för vissa lärare och laboratorier.
Normalt äger K. T. H. intaga 150 kompetenta sökande
pr år som ordinarie studerande, jämte 20 lantmätare
sedan år 1932. I mån av tillräckliga utrymmen och
medel har kollegiet emellertid successivt utökat
antalet till ca 250. År 1910 var antalet nyinskrivna
130, 1920 170, 1930 210 och 1935 250, varav 20
lantmätare. Totala antalet ordinarie studerande har från
120 år 1884 vuxit till ca 1 100 år 1936. ökningen
beror delvis på lärokursernas utökning från 3 till 4 år.

Den aktuella fördelningen är (1936) för ordinarie
studerande följande:

M ............... 207

E ............... 191

V ................ 188

K ............... 139

B ............... 129

A ................ 99

S ................ 71

L ................ 72

F ................ 16

Av dessa äro L och F ganska nyligen tillkomna.
L är att betrakta som en ämbetsexamen och antalet
bestämmes av lantmäteristyrelsen. F har i avvaktan
på erfarenhet hållits mycket liten med 4 nyantagna pr
år. Då emellertid antalet studerande är beroende på
utrymmet, ge dessa siffror icke någon riktig bild
rörandet valet av studieriktning. Under många år har
E varit mest eftersökt, men på senaste år har en
väsentlig stegring i ansökningarna till V förmärkts.

Rörande frågan om underlag för bedömandet av
ingenjörsbehovet kan sägas, att den är mycket svår
eller rent av omöjlig att med visshet besvara och
den kompliceras ytterligare därav, att åtgärder för
ökning av antalet högskolebildade ingenjörer icke
kunna bli märkbara förrän om 8 à 10 år, varför man
i dag skulle behöva vara i stånd att bedöma
ingenjörsbehovet omkring 1945. De kommittéer som haft
att taga ställning till frågan om den högre tekniska
undervisningens ordnande ha sökt komma frågan
inpå livet bl. a. genom att utsända frågeformulär till
olika företag, institutioner etc. Sifferresultaten giva
vid handen att under den undersökta tidsperioden
1910—1929 en ökning av antalet anställda tekniker
inom olika utbildningsgrader ägt rum i följande
utsträckning: för högskoleingenjörer 92 %,
Chalmersingenjörer 147 %, tekniker med lägre utbildning
160 %, utomlands utbildade tekniker 302 % och
tekniker utan teoretisk utbildning 93 %. De år 1934
tillkallade sakkunniga ha icke funnit skäl att
fullfölja denna utredning till sista år, men ha av de
tillgängliga siffrorna dragit den slutsatsen, att den
omständigheten, att den teoretiskt mera kvalificerade
arbetskraften från K. T. H. och C. T. I. i jämförelse
med de elementarskolebildade teknikerna och de med
examen från utländsk läroanstalt förete en relativt
mindre ökning, möjligen kan få anses bero av ett
rationellt utnyttjande av tillgänglig arbetskraft och
att sålunda den höga ökningen för i utlandet
utbildade skulle betyda en tilltagande brist på inom
landet utbildade kvalificerade. I likhet med 1919 års
sakkunniga ha 1934 års sakkunniga icke funnit det
möjligt att draga några säkra slutsatser, enär
materialet dels inhämtats under industriella
högkonjunktursperioder, dels icke omfattat hela industrien,
varjämte tillträdet till de högre tekniska läroanstalterna
varit starkt begränsat. 1934 års sakkunniga ha
däremot fullföljt en annan utredning omfattande åren
1900—1933 över dels industriens och bergsbrukets
produktionsvärden och arbetareantal och dels antalet
nyintagna studerande och utexaminerade ingenjörer.
Genomsnittliga ökningen i arbetareantalet under
nämnda period utgjorde 42 % och i antalet från
K. T. H. och C. T. I. utexaminerade ingenjörer
41 %. Samtidigt har industriens produktionsvärde
räknat i enhetligt penningvärde stigit med 204 %,
dvs. mer än tredubblats. Enligt kommittén får denna
starka ökning av det produktiva resultatet i
förhållande till den ringa ökningen i arbetareantalet
tillskrivas ingenjörernas insatser i utvecklingsarbetet.
Såväl 1919 års utredning som 1934 års sakkunnigas
resumé utmynnar i den slutsatsen, att behovet av
ingenjörer med högre utbildning med största
sannolikhet måste beräknas komma att kontinuerligt
växa.

"Kommittén för utredning rörande tillströmningen
till de intellektuella yrkena" har vid sin behandling

532

7 nov. 1936

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936a/0542.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free