Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 7 nov. 1936 - Den högre tekniska undervisningen, inledning av P. O. Pedersen, A. L. Hjelmman, Fredrik Vogt samt W. Weibull, sammanställning av F. H. Stenhagen - Diskussion av Sven Hultin, E. Hubendick, A. F. Enström, N. Fredriksson, Alf Grabe, Hj. Cederström, P. O. Pedersen, Sten Westerberg, R. Schlyter, Erik Olson, Ryno Lundquist, Chr. Sylwan, H. N. Pallin, referat av K. A. Fröman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
av denna fråga uppdelat problemet i de två
beståndsdelarna: ersättningsbehovet och utvidgningsbehovet.
Ersättningsbehovet beräknas med utgångspunkt från
det nuvarande antalet från K. T. H. och C. T. I.
utexaminerade ingenjörer, som år 1933 uppgick till
över 6 200 av vilka 800 vistades utomlands. Av hela
antalet faller ca 4 000 på K. T. H. Beräknat på
statistiska grunder blir ersättningsbehovet omkring 100
ingenjörer pr år. Utvidgningsbehovet, som givetvis
röner inflytande ej blott av teknikens utveckling utan
även av konjunkturväxlingarna, har icke kunnat
uttryckas siffermässigt, men de sakkunnigas mening är,
att en utökad produktion av högskoleingenjörer
.skulle vara till fördel och att således läroanstalterna
böra utvidgas.
Ehuru numera som regel vid bägge de
ifrågavarande läroanstalterna (vid K. T. H. alltsedan 1877)
för inträde kräves studentexamen på reallinjen,
finnas även andra möjligheter att vinna inträde, t. e.
genom avgångsexamen från tekniskt gymnasium. Av
de inträdessökande till K. T. H. utgjorde på 80-talet
icke studenter ca 30 %, år 1900 15 % och 1920 2 à
3 %. Antalet inträdessökande med studentexamen var
vid K. T. H. intill 1932 summa 2 752 personer och
sådana med teknisk examen eller antagna på grund
av framstående anlag 258. Hela denna grupp
utgjorde sålunda ca 10 % av den förenämnda. Vid
C. T. I. var av nyinskrivna omkring år 1900 60 %
icke studenter, år 1910 60 %, 1920 30 %, 1930 30 %
och 1935 30 %.
Under senaste åren har man varje höst i
tidningarna kunnat läsa att antalet kompetenta
inträdessökande vid K. T. H. överstigit 500 och att endast
250 kunnat beredas plats, vilket lätt fört till den
förhastade slutsatsen att högskolan skulle behöva
fördubblas. Antalet inträdesansökningar motsvarar
emellertid icke antalet inträdessökande, enär många
söka två eller tre gånger. Å andra sidan är det
givet att mången på grund av den hårda
konkurrensen anser det lönlöst att söka. Den förstnämnda
faktorn kan med mycket arbete beräknas och har även
till en del blivit utredd av "intellektuella yrkenas
kommitté". Den senare faktorn måste bli grundad
på ren gissning. Med tillhjälp av kompetenslistor
från K. T. H:s kansli ha samtliga sökande från åren
1920—1932 följts individuellt. Under denna period
lia 3 630 ansökningar inlämnats, av vilka 66 %
beviljats, vartill kommer 5 % som kommit in vid
C. T. I. Följer man de olika individerna, finner man
att 3 063 personer sökt inträde. T. o. ni.
höstterminen 1934 hade 81 % av dem kommit in vid K. T. H.
och 7 % vid C. T. I. Endast 12 % hade fått avstå
från högre teknisk utbildning i Sverige. Under åren
1921—1932 utgör medeltalet personer som sökt 275
pr år. vilket endast med 10 % överstiger det antal,
som högskolan kan taga emot. Som nämnts skulle
dock säkert antalet ansökningar stiga med minskad
konkurrens. Det torde ur denna synpunkt icke vara
överdrivet att räkna med att normalt det antal som
skulle söka inträde skulle komma att ligga 20 à 30 %
över det antal som nu intages, dvs. att man ur denna
synpunkt borde öka antalet till 300 à 325. De förut
nämnda statistiska uppgifterna göra det sannolikt,
att industrien utan svårighet kan absorbera det
härigenom ökade antalet ingenjörer.
Såsom redan nämnt finnas f. n. vid K. T. H. 9 fack-
avdelningar. Av dessa äro E, V, K, A, F och L
enhetliga bortsett från viss valfrihet i några ämnen.
B uppdelas redan från första året i flera
underavdelningar. För M och S äro studierna enhetliga inom
resp. fackavdelning under de tre första åren. Fjärde
året sker uppdelning i olika studieriktningar; för M
7 st., för S 4 st. En uppdelning redan före fjärde
året är givetvis tänkbar, dock knappast före tredje
året, enär de grundläggande ämnena till stor del
utfylla de båda första åren. Det har ju alltid hetat,
att den goda allmänna utbildningen varit svenska
ingenjörers stora trumf speciellt i U. S. A., men
balansen mellan specialisering och allmänvetande
måste naturligtvis tid efter annan justeras.
Diskussionsreferat.
Professor Sven Hultin meddelade att vid Chalmers
tekniska institut i fjol 62 kompetenta sökande måst
avvisas; i år voro de dock något färre. En utökning av
utrymmena, så att t. e. 300 i stället för 250 nya elever
kunde årligen mottagas vid Tekniska högskolan och 175
i stället för 150 vid Chalmers, syntes talaren rimlig.
"Spärren" är en nödfallsutväg, som läroanstalterna
nödgas till i brist på utrymme. Bland
specialiseringsönskemål vore särskilt beaktansvärt att få till stånd en
hög-skole-fackutbildning för textilindustrien, landets största
näst verkstadsindustrien. En framställning i frågan lär
vara under övervägande från industrihåll. Den lägre
utbildningen inom facket tillgodoses i Borås, men för
högre utbildning är man nu hänvisad till utlandet. Ett
annat fack som är försummat är sanitetsteknik,
uppvärmning och ventilation, inom vilka områden åtskilligt
av forskningsarbete återstår. En "merkantil
studieriktning" för teknici bör läggas mera på djupet än på
bredden och kan gärna vara frivillig, så till vida att ej
tentamen i ämnet kräves. Viktigt är att eleverna få
klarlagt, att även inom den tekniskt merkantila
verksamheten kräves vetenskaplighet. — De små länderna få ej
gå för långt i specialutbildning av sina ingenjörselever.
Att rekommendera är dock koncentrerade
specialkurser, avsedda även för utexaminerade ingenjörer. Ett
viktigt problem är att kunna förvärva kompetenta
lärarkrafter i tillämpningsämnena. Lönerna äro låga vid
konkurrens med industrien. Unga krafter böra givas
tillfälle verka såsom avlönade lärare, medan, de
fullfölja sina forskningsarbeten. Docentstipendier och
assistenter med ringa undervisningsskyldighet äro
önskvärda. En god väg är också den av rektor Vogt
angivna med inkallade lärare för "gästundervisning".
Högskolelärarna måste vidare beredas tillfälle till
specialstudier vid utländska högskolor.
Professor E. Hubendick ansåg farligt ransonera
den högre tekniska undervisningen. Man måste ha ett
överskott på ingenjörer för att kunna få gott urval.
Detta kan synas slösaktigt, men en ingenjör kan bättre
än många andra slå in på andra yrken, om så kräves
Det är självklart, att skolpojkar med goda betyg även
som äldre skola kunna klara sig på Teknis, men ej alis
säkert att de bli de bästa ingenjörerna. Härför kräves
särskild läggning, som visst ej alltid ger sig till känna
i skolbetygen. Man har sagt, att det ej städse skall
krävas reformer vid ingenjörsutbildningen —
läroanstalterna måste tidvis få arbeta i ro. Men varför
skola just högskolorna ha ro, när livet eljest är så
jäktande?
Kommerserådet A. F. Enström konstaterade, att
dagens fyra inledare klarlagt, att problemställningen
rörande den högre ingenjörsutbildningen i många fall
5 dec. 1936
533
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
