Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 14 nov. 1936 - Sovjetunionens mineraltillgångar, av F. H. Stenhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 4. Nyanlagda svavelverket i Krassnouralsk.
Av mera påtagliga resultat i detta avseende kunna
exempelvis nämnas Fersmans utredningar rörande
jonradiens betydelse för de geologiska processerna
(speciellt katjonernas absorption och frigörande) i
de lösa jordlagren, vilka bekräftat tidigare arbeten
av Gedroits och Noll och som ge en klar uppfattning
om ett jordlagers agrikulturella värde. Likaså har
geokemien spelat en stor roll vid utredandet av
uppkomsten av fosforiterna och Urals bauxiter. vilka
anses vara av biologiskt ursprung. På basis av
geokemiska betraktelsesätt har det även varit
möjligt att erhålla en överblick över den lagbundenhet
med vilken radioaktiva ämnen uppträda på den
Eurasiatiska kontinenten, vilket bl. a. lett till
etablerandet av en radium-torium industri i Ukhtinsk
regionen (norra Ural). Det röntgenografiska studiet
av mineralernas kristallgitter har även lett till
påtagliga praktiska resultat. Sålunda ledde studiet av
nefe-linens gitter bl. a. till uppfattningen om de i gittret
ingående Al-jonernas olika reaktivitet, vilket i sin
tur gav uppslaget till detta minerals användning för
garvningsändamål ävensom för framställning av
konstgjord kaolin (s. k. neokaolin) och såsom
jordförbättringsmedel vid de stora mosskulturerna i de
norra delarna av landet, varest nefelinsyeniter
kunnat med framgång användas i st. för kalk med den
ytterligare fördelen, att jorden samtidigt tillföres
avsevärda mängder kali.
Före världskriget var den ryska gruvindustrien
föga utvecklad och stora kvantiteter av alla slags
mineral, från fältspat och baryt till kvartssand och
eldfast lera importerades, för att ej nämna alla de
olika malmer som infördes i trots av deras förekomst
inom landet. I och med de helt ändrade förhållanden
som inträdde med och efter världskriget, och landets
omdanande till en autarkisk industristat, växte be-
hovet enormt av alla slags nyttiga mineral och
någon annan lösning på anskaffningsproblemet gavs ej,
än att söka efter dem inom Unionens landamären.
Härvid framstod även som ett viktigt villkor, att
transport över långa sträckor i möjligaste mån borde
undvikas. Här ställdes landets geologer och
bergsmän inför ett jättelikt problem, men ett problem
vilket måste ha tett sig lockande för alla dem som
anade vilka enorma mineralrikedomar som lågo
slumrande inom Sovjetunionens väldiga område. Men
att underkasta ett område på 20 mill. km2 av så
växlande natur en systematisk inventering, utan att
på förhand kunna uppställa vissa riktlinjer för
arbetet, vore givetvis ett hopplöst företag. Här ha de
geokemiska teorierna varit det medel som bringat
överskådlighet i en tillsynes av naturen planlöst
utkastad vävnad. De geokemiska lagarna ha
möjliggjort ett bedömande av sannolikheten för
uppträdande av eftersökta mineral i olika regioner. Den
skenbara nyckfullhet med vilken ekonomiskt värdefulla
mineral synes förekomma, har påvisats i stället vara
fullt lagbunden. Liksom i en smälta, som börjar
stelna och som sedan utsättes för olika
urlaknings-processer, olika kristallsystem utbildas och vissa
ämnen anrikas i vissa zoner under det att andra
bortföras för att kanske utfällas på någon annan punkt,
så kännetecknas även de under årtusenden och
år-millioner skeende omdaningarna i naturen av samma
lagbundna förlopp, betingade av de i reaktionerna
deltagande atomernas och krafternas närvaro.
Genom ett tillämpande av dessa betraktelsesätt på den
till en början rätt sparsamma kännedom om de olika
områdenas morfologi och mineralogi som man ägde
och genom ett oförtrutet arbete på insamlandet av
ytterligare kännedom i systematisk riktning, har man
redan lyckats påvisa existensen av
utsegrings-zoner, bälten och fält med tydlig anhopning av
värdefulla mineral och malmer. Där dylika bälten eller
zoner stöta ihop eller skära varandra, där alltså
rikedomen på nyttiga mineral är särskilt stor, föreligga i
regel speciellt stora förutsättningar för uppkomsten
av centra för industri och bebyggelse.
Sett med västerlandets ögon kan måhända hela
detta resonemang synas fantastiskt och överflödigt,
men det får icke glömmas, att det här gäller områden,
som tidigare knappast till en tusendels procent varit
utforskade och som sträcka sig från Arktis i norr
till Afrikas breddgrader i söder, och från Östersjön
till Stilla havet. Att utforska denna väldiga area,
för att inom densamma kunna fortast möjligt skapa
nya samhällen och utkomstmöjligheter för landets
befolkning, är det mål mot vilket Sovjetunionens
geologer arbeta. Om man betänker att enligt deras
egna uppgifter endast en bråkdel av landet trots
intensivt arbete hunnit utforskas (Kolahalvön 5—7 %,
Nordöstra Sibirien 0,1 %), och därvid samtidigt tar
i betraktande vad som redan vunnits, gripes man av
en hisnande känsla inför de väldiga perspektiv som
öppnas mot framtiden.
Ser man till en början på de hittills praktiskt taget
okända områdena i nordöstra Sibirien innefattande
området från Lenafloden österut, inklusive
Amurom-rådet och Kamtschatka invid Stilla havet, så ha här
helt nyligen upptäckts avsevärda fyndigheter av
Mo, W och Sn ävensom Au och As (pyriter). Inom
Amurområdet, närmast gränsande till Manchukuo, ha
542
14 nov. 1930
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
