Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 28 nov. 1936 - Vakuumbetong, av Gunnar Heimbürger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
VAKUUMBETONG.
1 början av november demonstrerades på Statens
provningsanstalt i Stockholm för ett antal inbjudna
fackmän en intressant nyhet inom betongtekiiiken,
nämligen tillverkning av vakuum-betong enligt erf ny
amerikansk metod utarbetad av den svenske
ingenjören K. P. Billner. Det är härvid icke fråga om någon
ny sorts betong utan snarare om en efterbehandling
av vanlig betong i avsikt att påskynda betongens
hårdnande, att öka hållfastheten samt att motverka
krympningen, alltså för betongarbeten i allmänhet
synnerligen viktiga faktorer.
Speciellt vid armerade betongkonstruktioner måste
man uppställa en fordran på att betongen har en
sådan plasticitet, att densamma kan flyta ut och fylla
alla utrymmen inom formen och emellan järnen. Ju
tätare armeringen är och ju mera svåråtkomliga
formarna äro desto större fordran måste man uppställa
på betongens flytbarhet. För att den kemiska
reaktionen vid cementets hårdnande skall kunna äga rum
fordras en viss vattentillsats, men för att
betongmassan skall erhålla den erforderliga plasticiteten måste
denna vattenhalt avsevärt utökas, och ju mera
lättflytande betong, som fordras, desto mera vatten
måste man sätta till. En ökning av vattenhalten
innebär dock en nedsättning av hållfastheten försåvida
icke också cementmängden utökas. Man måste
alltså för att erhålla en tillräckligt lättflytande betong
antingen minska på hållfasthetsfordringarna eller
också göra betongen dyrare. Men vare sig man
släpper på hållfasthetsfordringarna eller ökar
cementhalten medför den stora vattentillsatsen en annan
nackdel, nämligen en förhållandevis stor krympning hos
betongen, vilken kan resultera i en mer eller mindre
markerad sprickbildning. Då överskottsvattnet
avdunstar, erhålles dessutom en viss porositet hos
betongen, som är större ju mera vatten som tillsättes.
Gjutbarheten vinnes sålunda i vanliga fall endast
genom att man offrar betongens kvalitet, vilket
otvivelaktigt är en mycket stor nackdel.
Många försök hava gjorts att avhjälpa dessa
olägenheter. Det finns exempelvis vissa tillsatsmedel,
som bidraga till en ökad plasticitet hos betongmassan
även vid en minskad vattentillsats och en härmed
sammanhängande ökning av tryckhållfastheten, men
samma resultat skulle också kunna erhållas genom en
ökad vatten- och cementtillsats, varför det närmast
är en ekonomisk fråga, vilken väg som väljes.
Det av ing. Billner patenterade arbetsförfarandet,
vilket nu demonstrerats i Sverige, innebär att man
gjuter vanlig betong och med den vattenhalt, som
erfordras med hänsyn till plasticiteten i varje särskilt
fall, men att sedan överskottsvattnet avlägsnas,
innan betongen hunnit binda, genom direkt utsugning
ur formarna. De fördelar, som man skulle kunna
vinna härigenom kunna sammanfattas i följande
punkter:
1. Genom vattnets avlägsnande erhålles en ökning
av hållfastheten av i genomsnitt 50 % men i vissa
fall, där mycket blöt betong användes, i ändå högre
grad.
2. Genom utsugningen avlägsnas icke blott
vattnet utan inträffar även en sammanpackning av be-
tongmaterialet. Härigenom erhålles en ökad täthet,
varför den annars ofrånkomliga krympningen och
härmed sammanhängande sprickbildningen till stor
(lei elimineras.
3. Genom vattnets utsugning påskyndas det
första hårdnandet, varigenom formarna kunna
borttagas tidigare. På grund av utsugningen kommer den
nygjutna betongkonstruktionen att direkt utsättas för
det atmosfäriska trycket, varför vid vertikala
konstruktioner gj uttrycket minskas mot formarna. Detta
innebär en besparing såväl i tid som formkostnader.
4. Genom vakuum-metoden har man möjlighet att
exempelvis verkställa en stålslipning på en relativt
nygjuten konstruktion, varigenom ett bättre samband
erhålles mellan det stålslipade ytskiktet och
underlaget.
5. Genom att använda vakuum-metoden vid
lagningsarbeten pressas den nygjutna massan mot den
äldre konstruktionsdelen, varigenom en ökad
vidhäftning, "sammansvetsning", erhålles.
Vid den verkställda demonstrationen påvisades,
huruvida man från en i vertikalt läge gjuten pelare
med en längd av drygt 3 m och en
genomskärningsarea av ca 40 X 40 cm2 kunde borttaga formarna ca
ls/4 tim. efter gjutningen. Betongen hade levererats
av A.-b. Betongindustri samt innehöll enligt uppgift
275 kg vanligt A-cement per m3. Utsugningen av
vatten hade härvid skett medels fyra sugledningar
anbringade vid pelarens bas. Utsugningen åstadkoms
genom en elektriskt driven portativ vakuumpump och
i detta speciella fall hade utsugningen pågått under
ca l1/4 tim.
En provtryckning av betongcylindrar gjutna 3
dygn tidigare gav i medeltal för vanlig resp.
vakuumbetong en tryckhållfasthet av 62 resp. 129 kg/cm2.
Demonstrationen omfattade även en provbelastning
av en föregående dag gjuten betongplatta samt
påvisades vattnets utsugning från en nygjuten
betong-massa, som övertäckts med en glasskiva.
Då en vertikal konstruktion skall
vakuumbehand-las, anbringas särskilda mattor på formens insida.
Vid pelare beklädas formarna i sin helhet med dylika
mattor, men vid väggar som gjutas i skikt, anbringas
mattorna i horisontella våder med en höjd av ca 60
cm samt flyttas tillsammans med formarna ca 1 tim.
efter gjutningen. Mattorna kunna exempelvis bestå
av en refflad gummiduk, på insidan, alltså mot
betongen, övertäckt med vattengenomsläppligt tyg
såsom lärft eller liknande. Refflorna i gummiduken
tjänstgöra härvid som sugledningar till
konstruktionens skilda delar. Själva sugslangarna äro försedda
med ett slags sugvårtor, vilka anbringas mot på
förhand upptagna hål i formarna. Sugmattans
konstruktion kan varieras på flera sätt. Huvudsaken är
att man har ett tätt ytterskikt samt mellan detta och
den inre tygbeklädnaden en reffling eller ett
mellanlägg, som möjliggör vattentransport från mattans
skilda delar. En armeringsmatta av perforerad plåt,
"metal lath" användes exempelvis för den ovan
nämnda provbalken.
24 okt. 1936
557
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>