Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 5 dec. 1936 - Mekanisk beräkning av kraftledningslinor, av Sverre Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Kurvblad 6 visar kurvor för kopparlinan
motsvarande kurvblad 4 för stål-aluminiumlinan. Kurvorna
L, LV, LIV och N äro konstruerade med hjälp av
Heuman-diagrammen på samma sätt som för
stål-aluminiumlinan.
Nu lägges kurvblad 5 över kurvblad 6.
Nollpunkten i kurvblad 5 föres horisontellt längs
abskissan i kurvblad 6 till dess töjningskurvan vid 0°C
skär L/F-kurvan i a — 21,71 kg per mm2 (pkt A), som
är utgångspåkänningen vid 0°C, is + vind.
Nedhängningen avläses i pkt A1 på V-kurvan. Avlastas nu
linan från is och vind, och temperaturen är konstant
(0°C), följer linan avlastningskurvan. Jämvikt
inträder i pkt B, som är skärningspunkten mellan
avlastningskurvan och L-kurvan. Påkänningen avläses
i pkt B och nedhängningen i pkt B1. Då linan nu
har fått en permanent töjning på grund av islasten,
blir denna nedhängning permanent. Vilja vi därför
finna montagespänningen vid 0°C, följa vi L-kurvan
till pkt C, som är skärningspunkten mellan L-kurvan
och töjningskurvan vid 0°C, innan islast inträtt.
Påkänningen avläses i C och montagenedhängningen
i C1.
Liknande förfaringssätt användes för att finna
inontagepåkänning och nedhängning vid andra
temperaturer.
Residtat av grafisk metod å kopparlinans
montage-påkänningar och permanenta påkänningar, a — 240 m.
Montage Perm a n e n t Avläsning å
kurvblad 5
Belastning [-Påkänning-] {+Påkän- ning+} kg/mm1 [-Nedhängning-] {+Nedhäng- ning+} m [-Påkänning-] {+Påkän- ning+} kg mm1 [-Nedhängning-] {+Nedhäng- ning+} m
0° C, is + vind........... 21,70 7,00 21,70 7.00 A, A1
0°C, egenvikt 12,65 5,25 12,0 5,50 C, C’
-:10°C.
egenvikt, vind.... 16,10 4,90 15,55 5,05 E, El D, D1
+ 50° C......... 10,4 6,38 9,95 6,70 M, M1 P, P1
— 50° C......... 16,25 4,10 15,50 4,30 G, G1 F. F>
+ 15,6° C, .... 11,85 5,60 11,20 5.90 K, K1 H. Hl
Är sålunda montagetemperaturen -)- 15,G°C. bör
linan i ett 240 m spann givas en nedhängning — 5,G0 m
för att den vid + 50° C skall få en
nedhängning — 6,70 m efter det islasten har givit linan en
permanent töjning.
15. Sammanställning av metod för bestämmelse av
stål-aluminiumlinornas montageuppspänning och
nedhängning, med hänsyn tagen till permanenta
förlängningar på grund av is- och vindbelastningar.
På grundval av de ingående undersökningar som
blivit utförda med stål-aluminiumlinor äro
genomsnittsvärdena i följande tabell fastställda för
elasticitetsmodul och temperaturutvidgningskoefficient.
Förfaringssättet för bestämmande av
montageuppsättning osv. blir därför (analogt med det som
visas å kurvblad 5 för kopparlinan) med
användning-av töjningsdiagrammet och
temperaturutvidgnings-koefficienten:
1) Töjningsprovet vid 15,6°C uppritas.
2) Töjningsdiagrammet vid 0°C inritas med hjälp
av temperaturutvidgningskoefficienten för 54/7-trå-
Stål-aluminiumlina Elasticitetsmodul kg mm1 [-Temperaturut-vidgnings-koefficient-] {+Temperaturut- vidgnings- koefficient+} per 1° C
Antal
Al-trådar Antal
Fe-trådar För linor som ej varit utsatta för snö- och
is-belastningar 2 < aas < 12 kg/mm2 För linor som varit utsatta för maximala snö- och
isbe-lastningar Permanent-modui
6 1 6 500 8 100 0.000019
6 7 5 900 7 400 0,0000195
26 7 6 200 7 800 0,000019
30 7 6 400 8 000 0,0000178
30 19 6 000 7 500 0,0000176
54 7 5 700 7 100 0,0000194
54 19 5 300 6 600 0,0000193
diga linan; sålunda förskjutes 0°C-kurvan ett stycke,
15,6 X 0,00194 = 0,0303 % till vänster om
töjningskurvan vid +15,6°C.
3) o as—- 15,1 kg per mm2 märkes av på
töjningskurvan vid 0°C.
4) Genom denna punkt drages
avlastningskurvan vid 0°C parallellt med avlastningskurvan vid
+ 15,6°C (E = 7 100 kg per mm2).
5) Andra töjningsdiagram vid önskade
temperaturer inritas med hjälp av
temperaturutvidgnings-koefficienten och elasticitetsmodulen
(parallellförskjutning).
6) Efter det att överskottskurvorna L, LV och LIV
samt kurvan N blivit uppritade (som visats å
kurvblad 4), placeras töjningsdiagrammen över kurvblad
4, med skärningen mellan kurvan för 0°C och
L/F-kurvan i oas= 15,1 kg per mm2.
7) Montage- och permanenta spänningar samt
nedhängningar vid olika temperaturer och belastningar
avläsas i skärningspunkterna mellan
töjningsdiagrammen. avlastningsdiagrammen och
överskottskurvorna.
Sammanfattning.
I det föregående har en metod behandlats för
bestämmande av koppar- och stål-aluminiumlinors
montage- och permanenta nedhängningar medels linornas
"initiala" och "permanenta" elasticitetsmodulen
På basis härav kunna tre förfaringssätt till
bestämmande av såväl koppar- som stål-aluminiumlinornas
uppspänning komma till användning:
1) Linorna sträckas med den permanenta
nedhängningen (beräknad med den permanenta modulen) och
givas ett vertikalt markavstånd vid föreskriven
temperatur och belastning, och som är så stort, att detta,
efter att islasten har inträffat, blir lika med det i
normerna föreskrivna avståndet.
2) Linorna givas först en förhandstöjning
motsvarande islasten, och sträckas sedan med den
permanenta nedhängningen och det föreskrivna
markavståndet.
3) Linorna sträckas med montagenedhängningen
(beräknad med den initiala modulen) och så
beräknad, att linorna efter att islast har inträffat få en
nedhängning lika med den permanenta och ett
vertikalavstånd lika med det föreskrivna.
I det föregående har av utrymmesskäl ökning i
nedhängningen på grund av lokal islast icke behandlats.
Det är givetvis erforderligt att även undersöka detta
förhållande. I distrikt med stora lokala islaster kan
denna ökning i nedhängningen bliva bestämmande för
linornas uppspänning.
574
5 dec. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
