Teknisk Tidskrift / 1936. Allmänna avdelningen / 592 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 19 dec. 1936 - Ingenjörernas dag i Falun, av T. Q.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skattmästaren uppgjorda statförslaget för år 1937 godkändes och
lades till handlingarna.

Med acklamation omvaldes för nästkommande år: till
ordf. disponent E. Lundqvist, v. ordf. disponent W.
Nisser, sekr. bergsingenjör T. Quennerstedt, v. sekr.
bergmästare Th. Dahlblom, skattmästare ingenjör Fritz
Parke, redaktör och bibliotekarie bergmästare Björn
Tiberg, övriga styrelseledamöter bergsingenjör Emil Öhrn
och vägingenjör P. Tore Norlin. Styrelsesuppleanter
blevo: disponent H. Arfwedson och nyvaldes efter
bruksförvaltare Eiritz, som undanbett sig återval, direktör
Erik Pehrson, Sandviken. Till revisorer omvaldes:
ingenjör Götrik Ehrling, ingenjör Arfwed Munktell och
revisorssuppleanter överingenjör B. Åström och
ingenjör John Malmqvist. Till 1:ste resp. 2:dre klubbmästare
omvaldes — likaledes med acklamation — ingenjör
Gösta Fröman och civilingenjör Nils E:son Lenas.

På slaget kl. 15,30 började diskussionsmötet med ett
utmärkt föredrag om "Imo" som pump, motor och
mätare" av den geniala konstruktionens uppfinnare,
överingenjör Carl Montelius. Detta föredrag har till större
delen återgivits i Teknisk tidskrifts mekanikhäfte nr 6,
juni 1933, varför ett mera ingående referat här får
utebli.

Föredragshållaren avtackades med en kraftig applåd,
som ytterligare upprepades, sedan han fullt
tillfredsställande kunnat besvara ett par framställda frågor
rörande dels konstruktionens noggrannhet som mätare,
dels dess förmåga att som pump arbeta med varma
vätskor ända upp till 300—350° temperatur. Det gällde
här endast att taga hänsyn till pumpmaterialets
längdutvidgning.

Omedelbart härefter följde ett — trots dess längd —
om möjligt med lika spänd uppmärksamhet åhört
föredrag av Vattenfallsstyrelsens överingenjör,
överstelöjtnant Axel Ekwall om det högintressanta ämnet
"Amerikanska kraftfrågor", som föredragshållaren gjorde än
mer fängslande genom en synnerligen klar geologisk,
meteorologisk och geografisk överblick över
Nordamerika.

Föredragshållaren hade begagnat sig av de båda
möjligheter, som den tredje världskraftkonferensen i
Washington och den samtidigt pågående
dammkongressen under den 6—12 sept. d. å. givit för att på nära håll
studera de nordamerikanska kraftproblemen. Han
deltog därefter i den transkontinentala resan, som med
tvenne extratåg i tre veckor förde kongressdeltagarna
från New York till Canada via Niagara över Chicago till
Columbiafloden, Seattle, San Francisco och Los Angeles,
den världsberömda Boulderdammen söder om Sierra
Nevada och Grand Canyon i Arizona, alltså från New
Englands starkt industriellt betonade kol- och malmrika
industriområden över det veteodlade området i The
Middle West, öken- och steppområdet väster om
Mississippiflodens bevattningsbälte till Pacifickustens
tätare befolkade områden för skogsbruk, gruvdrift och
fruktodling i norr samt dess oljeproduktion i söder.

Nederbörden är störst vid Mexikanska golfen och på
ett begränsat område i Alleghanybergen (omkr. 1,2 m),
men hela området öster om Mississippi och ett stycke
parallellt med denna flod väster ut är odlingsbart utan
konstgjord bevattning — med en nederbörd av 500 mm
per år eller högre, alltså minst lika med vårt eget lands.
Väster om Mississippi avtager nederbörden snabbt.
Ungefär hälften av U. S. A:s totala areal lider brist på
för jordbruk tillräcklig nederbörd.

Söder om de stora sjöarna i nordost och
Columbiafloden i nordväst har Nordamerika icke varit nedisat.
Berggrunden är därför söder härom täckt av mäktiga
erosionslager, vari floderna under årmillioner arbetat
sig ner i djupa, flacka fåror. Här är vattenkraften
sålunda dyrbar att utbygga. Däremot äro förhållandena
norr om nedisningsgränsen mera lika de skandinaviska.
Då Nordamerika är rikt på kol och olja i
Alleghany-bergen, i The Middle West och vid Pacifickusten samt
på olja även i Sydstaterna, blir det utan vidare klart,
att amerikanarna hämta sin huvudsakliga
kraftförsörjning ur sina fossila bränsletillgångar, detta så mycket
mera som vattenföringen i de flesta av floderna är
synnerligen ojämn, dock med S:t Lawrencefloden (Niagara)
som ett lysande undantag. Coloradofloden med en
medelvattenföring av 550 m³/s varierar från en vårflod
av upp till 8 500 m³/s, dvs. tio gånger så stor som Göta
älvs, ned till ett lågvatten av 2 m³/s, dvs. nästan lika
med en svensk bäck. Det gäller här sålunda att
åstadkomma en väldig reglering, varigenom man kan minska
eller neutralisera vårflodens häftighet, betydligt höja
minimivattenmängden och så även underlätta flodfarten.

Vid jämförelse mellan olika länders hela
energiproduktion per innevånare finner man att

Norge är främst med	2 800	kWh,	därnäst har
Canada	2 800	’’
Schweiz	1 450	’’	(varav 200 exporteras)
Sverige	1 200	’’
U. S. A.	1 000	’’
Tyskland	500	’’
England	370	’’
Frankrike	350	’’

I Canada, där vattenkraftutbyggandet gått särskilt
snabbt, har man svårt att avsätta densamma. Fara
föreligger, att U. S. A. genom ett forcerat utbyggande
kommer i samma dilemma. I U. S. A. omfattar
jordbrukselektrifieringen endast 5 % mot Sveriges 50 % och
Hollands inemot 100 %.

Roosevelt understöder kraftigt tillkomsten av
kommunala elektricitetsverk, och staten har på vissa håll
bidragit mer än förr. Den statliga verksamheten i
U. S. A. har tre huvudändamål: irrigation, flodsjöfart
och högvattenskydd samt kraftförsörjning. Under
1800-talet utfördes åtskilliga irrigationsanläggningar i mindre
skala. Sedermera började dammar utbyggas och vatten
överföras från nya nederbördsområden eller flodområden,
med påföljd av administrativa svårigheter staterna
emellan.

Flodfartsregleringen är mycket utbredd och utföres
av ett särskilt ingenjörsdepartement. I Mississippi och
dess bifloder byggas många dammar för detta ändamål.
Nu har departementet erhållit uppdraget att i
Columbiafloden bygga en av de största dammarna och ett antal
slussar för flodfartens utsträckning långt upp i landet.
Ett tiotal dammar äro planerade.

Vid Bonneville installeras nu ett kraftverk om 120 000
hkr med möjlig utveckling till ca 1 mill. hkr. I
Tenneseefloden kom redan under kriget en stor anläggning till
utförande, som har stora svårigheter att avsätta sin
energi. I Columbiafloden har man för ett par år sedan
vid Grand Coulee byggt ett annat stort kraftverk om
2,7 mill. hkr i fullt utbyggnadsstadium, av vilka 0,7 mill.
avses för pumpning av irrigationsvatten till en högt
belägen bassäng. Man frågar sig, hur det skall bli möjligt
att ekonomiskt utnyttja dessa jätteanläggningar, ehuru
särskilda ämbetsverk därför inrättas. Man måste dock
beundra den ljusa optimism, som behärskar
amerikanarnas syn på dessa problem, ehuru väldiga
anläggningskostnader torde bli räntelösa. För de cirka 15
milliarder kWh nya anläggningar skulle enbart för
amorteringen krävas en avgift av ca 1 öre per kWh.

Utbyggnadsgraden är i allmänhet hög, då man
beräknar att taga belastningsspetsarna med ångkraft.
Härigenom kan vattenkraften utnyttjas så långt tänkbart.

Maskinuppställningen har genomgått samma
utveckling som i Europa, varför vi ej uppehålla oss därvid.

Aggregatstorleken har alltjämt ökats. Vid Niagara
finnas enheter om 70 000 hkr vid en fallhöjd av omkring 90
m. I Västern vid Grand Coulee har man nått upp till
en storlek av 150 000 hkr vid 120 m fall. Anläggningen
längre ned i Columbiafloden vid Bonneville bygges med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>