Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 26 dec. 1936 - Industriledaren och bokföringen, av E. Swartling - Tekniken 1936 (forts.), av Axel F. Enström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunnat till fullo utnyttjas. Verkstadsbefälet har under
sådana förhållanden helt naturligt kommit att
betrakta bokföringen mera som ett nödvändigt ont än
som något, varifrån hjälp vore att vänta.
Den första förutsättningen för att denna vanliga
uppfattning skall kunna ändras, är att bokföringens
representanter vinnlägga sig om att framlägga
resultatet av sitt arbete i en form, som direkt anpassats
efter driftsledningens behov och med tanke på att det
stora flertalet tekniker och affärsledare icke äro
några bokföringsexperter.
Bokföringen är till sin natur statisk. Av dess
rapporter framgår endast, hurudan ställningen är vid
ett visst tillfälle, även om för jämförelses skull
uppgift lämnats om motsvarande siffror för föregående
månad eller vid samma tidpunkt ett eller två år
tidigare. Bokföringen blickar tillbaka, om framtiden
har den föga att säga.
Det är dock icke det på öret uträknade resultatet
för dagen, som driftsledningen har nytta av att få
reda på, utan det är tendensen. Det är de stora
frågorna om kursen, man vill ha svar på. "Vart bär
det hän? Går det bra? Kunna vi öka farten, skola
vi reva segel?" Se där, spörsmål som intresserar alla
dem som bära det direkta ansvaret för praktiskt
arbete och ekonomiska värden! Det är sådana frågor
de vänta att få besvarade utan att behöva ägna tid
och krafter åt ett mödosamt studium av i deras ögon
mer eller mindre hoptrasslade siffror, även om dessa
bokföringstekniskt sett äro perfekta. Bokföringens
siffermaterial måste därför bearbetas på lämpligt sätt,
innan det tillhandahålles ledningen. De sålunda
tillrättalagda rapporterna böra dessutom, närhelst så
är lämpligt, illustreras medelst kurvor och diagram
så uppgjorda, att de verkligen visa tendensen och
öka klarheten och överskådligheten och icke blott
göra studiet av de ekonomiska rapporterna än tyngre
och svårare.
Naturligtvis är det icke enbart bokföringens fel,
att så många bland industriens män sakna intresse
för ekonomisk redovisning. Den lilla undervisning i
bokföring, som de flesta unga teknologer får, kan
knappast vara ägnad att skapa någon entusiasm för
driftsekonomiska frågor hos den som drömmer om
tekniska storverk och revolutionerande
nykonstruktioner. Bokföringslektionerna komma därför att
betraktas mera som ett hinder och med en viss avoghet.
Den inställningen överflyttas sedan på själva
bokföringen som sådan, när man kommer ut i det
praktiska arbetet, där man för övrigt till en början
endast får beröring med rekvisitioner o. d., som ligga
till grund för den ekonomiska redovisningen, men ej
med dennas resultat. Det är först då man kommit i
ledande ställning, som man börjar känna behov av
ekonomiska uppgifter som hjälp i arbetet. Då kanske
det visar sig att man så försummat studiet av
hithörande problem, att man saknar möjlighet att göra
sitt inflytande gällande på den ekonomiska
redovisningen, helt enkelt därför att man icke vet, vilka
uppgifter det skulle vara av värde att få.
Vidare har det säkerligen understundom hänt,
kanske oftare förr än numera, att teknikerna ställt
sig avvisande gentemot det intresse, som från
bokföringshåll möjligen kunnat visas för produktionen,
under förmenande att bokföringen borde sköta sitt
och icke lägga sig i driften. Det riktiga är givetvis
att uppmuntra all strävan efter ökade kunskaper om
verksamheten i dess helhet för att undvika att
bokföringen blir ett självändamål.
Såväl industriens som bokföringens representanter
skulle säkerligen göra klokt i att mera allmänt taga
hänsyn till ovan framförda synpunkter. Det är också
dessa, som lagts till grund för ett i England nyligen
publicerat arbete, "Higher Control", av Mr T. G.
Rose.
Som av namnet framgår är det här fråga om ett
kontrollsystem avsett att vara ett hjälpmedel för
företagets ledning. De krav som vid dess
utarbetande uppställdes, voro att gradera det tillgängliga
siffermaterialet i enlighet med dess betydelse ur
kontrollsynpunkt, så att som regeln endast
fundamentala uppgifter skulle behöva framläggas för
verkställande direktören, att utforma alla ekonomiska
rapporter och tablåer med särskild tanke på
ledningens behov av klarhet, överskådlighet och icke
minst tidsbesparing samt att belysa dem med ett antal
väl valda indextal och diagram.
Det intressanta med "Higher Control" är, att
författaren icke redogör för några teorier, som han
önskar få omsatta i praktiken. Det är i stället så att
nämnda arbete utgör en skildring av principerna för
ett system, som tillämpats i flera år vid ett av
Englands ledande företag och därunder till fullo visat
sin användbarhet och sitt stora värde.
Författaren behandlar sitt ämne med stor
sakkunskap och grundlighet men tack vare den lediga stilen
utan någon besvärande tyngd, vilket gör hans
framställning synnerligen läsvärd och intressant.
Framhållas bör, att det är icke minst de mindre
företagen som kunna ha nytta av "den högre
kontrollen".
E. Swartling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
