Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekn isk Tidskrift
Relationen mellan A, och lt skola vi i detta
sammanhang icke vidare behandla. Vi böra endast påpeka
att t. e. då trycket i avgasröret ökas eller trycket
i insugningsröret minskas, kommer luftöverskottet
resp. bränsleöverskottet i cylindern att bli kraftigare
för samma tillstånd i förgasaren.
I fortsättningen kommer endast det verkliga
blandningsförhållandet att avses.
Förbränningens ofullständighet.
Det faktum att en motor ger maximieffekt och
bästa bränsleekonomi vid olika
blandningsförhållanden skilda från det reaktionsekvivalenta, kan
förklaras enbart av förbränningens ofullständighet.
Förbränningen i en motor sker ju aldrig fullständigt.
Den sker stegvis efter en eller flera kedjor av
reaktionsformler och kan av olika anledningar avbrytas
innan slutprodukterna fullt utbildats. Avgaserna
komma därför att innehålla en mängd
mellanprodukter. Vid bränsleöverskott förekommer t. e. relativt
stor CO-halt i avgaserna, under det att vid
luftöverskott relativt stora mängder av fasta och flytande
partiklar ingå i dem.
Principiellt kan man skilja på olika slag av
ofullständig förbränning. Dels kan endast en del av det
tillförda bränslet förbrinna, men denna del tänkas
förbrinna fullständigt. Dels kan allt det införda
bränslet tänkas delta i förbränningen, men reaktionen
avstanna, innan slutprodukterna hunnit utbildas.
Under förbränningen sker också dissociation till en
viss grad och denna dissociation kan man icke ens
förmoda vara helt återgången vid slutet av
expansionsslaget, varför den givetvis måste räknas som
ett led i den ofullständiga förbränningen. I
verkligheten är förbränningen ofullständig i alla dessa
avseenden. För den fortsatta behandlingen tänka vi oss
att endast en del av det införda bränslet deltar i
förbränningen, men att detta bränsle verkligen brinner
till slutprodukterna. Detta är en schematisering, som
för vårt sammanhang icke har principiell betydelse.
Utslagsgivande för motorns vridande moment blir
således storleken av den verkligen förbrända
bränslemängden och för bränsleekonomien förhållandet
mellan den verkligen förbrända och den införda
bränslemängden. Det är därför viktigt att få reda på, hur
stor del av den införda bränslemängden, som
verkligen förbrinner. Man ställer sig här frågan: När
avslutas förbränningen, och vad är orsaken till att
förbränningen avstannar?
Denna fråga är ju ytterst svår att besvara. Men
man kan alltid göra följande resonemang: Förutom
av tryck och temperatur bör förbränningens
avstannande vara beroende av gassammansättningen efter
förbränningen. Om syrehalten är stor, bör
bränslehalten vara liten och tvärtom. Detta ger anledning
till följande hypotetiska uttalande, som åtminstone
approximativt måste antagas gälla: Efter
förbränningen äro bränsle- och syremängderna omvänt
•proportionella. Man borde kunna finna en
proportiona-litetskonstant för varje motor. Tyvärr har
författaren icke varit i tillfälle att konstatera, hur pass
riktig denna förmodan är. Men vi skola bygga den
fortsatta framställningen på denna sats, varvid under
alla omständigheter en klar bild av problemet
erhålles.
Förbränd bränslemängd som funktion av
blandnings-förhållandet.
I diagrammet, fig. 1, är:
B — vikten av den bränslemängd, vilken ensam
skulle utfylla motorcylindern, om den
förekomme i gasform vid det tryck och den
temperatur, som vid ifrågavarande driftstillstånd
råda vid kompressionens början.
S = syrevikten i den luftmängd, som ensam skulle
utfylla cylindern vid samma förhållanden.
b = den till varje förbrännings förfogande stående
bränslevikten vid ett visst
blandningsförhållande.
s — motsvarande syrevikt.
y = verkligen förbränd bränslevikt.
L — en godtycklig diagramlängd.
x = en funktion av blandningsförhållandet, som
ges av figuren.
Av figuren erhålles:
(1)
(2)
(3)
varav man får
(4)
eller
(5)
b B
x ~ V
s S
L — x~~ V
’-v
1 =
B x
S L — x’
X T
x= L.
y
Om y gram bränsle bränts, måste också gram
syre lia förbrunnit, och de återstående resterna av
bränsle och syre bli då
y
a
Enligt den nyss framförda hypotesen skulle dessa
mängder vara omvänt proportionella och om
pro-portionalitetskonstanten är A, blir
b — y resp. s–.
(6)
(b — y)
MH-
När b och s lösas ur ekv. 1 och 2 och insättas
ekv. 6, erhåller denna utseendet,
,7, - - S
Fullständig förbränning kännetecknas av A — O.
Ekvationen ger då två räta linjer,
(8)
och
(9)
B
y
Dessa linjers skärningspunkt erhålles genom att
uttrycket 5 insätta X = a, vilket ger
(10) x= „a L.
B
+ «
18
19 sept. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
