Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekn isk Tidskrift
Fig. 1. Universalapparat varvid praktiskt taget alla erforderliga
provningar av motorn och elektriska systemet kunna utföras utan demontering.
het kundtjänst, biltjänst etc. och på så sätt försökt
få en svensk beteckning på begreppet, men hittills ha
dessa försök icke vunnit någon framgång och torde
väl knappast ha någon utsikt att få det i framtiden
heller. Ordet "Service" har redan vunnit burskap och
då det dessutom lätt låter kombinera sig med
hithörande ord bilservice, servicestation t. e. torde icke
tillräckliga skäl finnas att frångå detsamma.
Verkstäder för utförande av bilservice ha funnits
här i Sverige sedan år 1904. Detta år skulle man
kunna kalla för bilismens födelseår här i landet.
Tidigare hade visserligen en hel del bilar importerats, men
detta hade skett mera sporadiskt och någon bilfirma
i den bemärkelsen vi nu avse med detta ord fanns
icke. Ett flertal personer och firmor började
emellertid vid denna tid syssla med bilförsäljning, i
främsta rummet A.-b. Gjestvang & Co. och A.-b. Wiklunds
maskin- och velocipedfabrik. Att emellertid, trots en
markant ökning vid denna tidpunkt, bilhandeln låg i
sin linda kan man förstå, när man hör att den firma,
som sålde mest under år 1904 lär ha lyckats placera ett
antal av 53 bilar. Nyss nämnda två firmor voro även
de första att lägga upp lager av reservdelar och de
började även med bilreparationer i mindre skala.
Reservdelslagren voro i allmänhet mycket
blygsamma och bestodo ofta i huvudsak av stålkulor av
olika dimensioner — kullager av samma typ som
ännu förekomma i näven till trampcyklar voro då
mycket vanliga —- vidare hyatt-lager, samt konläder
till de då allenahärskande läderklädda
konkoppling-arna. Andra reservdelar måste däremot i regel
rekvireras från fabrikanten, varför en reparation ofta
kunde taga veckor och månader i anspråk.
Man kan säga att bilismen under de följande åren
ända fram till världskriget låg i sin linda, antalet
bilar i landet vid årsskiftet 1914—15 var t. e. icke
större än ca 2 000.
Förhållandena under denna tid var i mångt och
mycket vitt skilda från de nuvarande. Bilarna stodo
i genomsnitt betydligt högre i pris, 8—15 000 kr. var
det normala. Men i gengäld var livslängden större.
Då man för närvarande torde kunna räkna med att
en bil bytes ut inom 3-—5 år, var det då icke
ovanligt att man körde 8—10 år, innan bilen ersattes med
en ny. En åtgärd, som då var ganska vanlig, var att
varje eller åtminstone vartannat år göra en
fullständig renovering av hela vagnen, varvid karossen lyftes
bort från ramen, alla delar rengjordes, förslitna
sådana byttes ut, karossen lackerades osv.
Tiden efter världskriget kännetecknas på bilismens
område såväl som på många andra av en våldsam
expansion och utveckling. Från och med år 1919, då
antalet bilar uppgick till ca 10 000, visar kurvan över
bilbeståndet ett betydligt brantare förlopp än tidigare,
för att 11 år senare, år 1930, nå sin kulmen med ca
150 000 bilar. Ären därefter visa någon nedgång, i
år ha vi dock åter passerat denna toppunkt.
Det är givet att organisation och anordningar för
att betjäna denna oerhört snabbt växande bilpark
svårligen kunde följa med i utvecklingen. De få och
små bilverkstäder, som funnos sedan tiden före kriget,
voro i högsta grad otillräckliga även om deras
arbetarstam i regel var god. En mängd personer utan
erfarenhet och kompetens i bilfacket började syssla
med bilservice. Hovslagare, smeder och
cykelreparatörer, som hittills haft hand om vården av
transportmedlen — hästar, vagnar och cyklar — anlitades för
att sköta även detta nya transportmedel, men hur
kunniga de än kunde vara inom sitt speciella fack,
kom deras kunskaper nu ofta till korta.
Arbetsresultatet blev därefter, det enda som var på toppen var
de priser, som debiterades och allmänheten fick en
djupt och fast rotad misstro till allt vad
bilverkstäder hette.
Den man som först åstadkom en förändring till det
bättre var Ford, som i början på 1920-talet förmådde
sina försäljare att taga hand om och sköta de försålda
bilarna även sedan de lämnat försäljningslokalen,
m. a. o. att lämna service. Han lyckades få sina
agenter att bygga goda lokaler för reparationer och
underhåll och anskaffa erforderliga verktyg och
maskiner. Och agenterna funno, att dessa ofta
motvilligt uppsatta verkstäder ej voro så förlustbringande,
som de först ansett, utan så småningom genom
användande av tidsbesparande specialverktyg och
genom upptränande av en god arbetarstam kunde ge en
ej föraktlig inkomst.
En god hjälp att organisera verkstäderna, att
utveckla yrkesskickligheten samt att hålla sig à jour
med utvecklingen har Ford givit sina agenter genom
ofta förekommande servicekurser för reparatörer
samt genom instruktörer, som tid efter annan avlägger
besök hos var och en. Hans föredöme har sedermera
följts även av andra fabrikanter, speciellt General
Motors, vilka för närvarande lägga ned stora
kostnader på att förbättra sin service.
Numera arbetas det emellertid även på en hel del
andra håll på att åstadkomma goda verkstäder och
att höja yrkesskickligheten hos bilreparatörerna.
Många av de större och bättre verkstäderna ha re-
Fig. 2. General Motors Nordiska a.-b:s service-skola. Specialmaskiner
och specialverktyg.
48
19 sept. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
