Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Automobil-och Motorteknik
3 500 varv per minut och väga 2,3 à 3,o kg per eff.
hkr inkl. backslag och övriga hjälpaggregat.. De höga
varvtalen kunna emellertid utnyttjas effektivt blott i
de snabbaste båtarna med hastigheter över 20 knop,
och som regel köras motorerna med ett normalt
varvtal av 1 500 à 2 500 varv per minut, beroende på
båttypen. För att ej inkräkta mer än nödvändigt på
bätutrymmet göras konstruktionerna så kompakta
som möjligt. Framför allt eftersträvar man liten
utsträckning i höjdled, och de flesta typerna äro
därför försedda med sidoventiler. Backslagen äro utan
undantag sammanbyggda med motorerna, praktiskt
taget alla rörliga delar inkapslas och utgående
axeltappar förses med effektiva tätningar, så att
olje-läckaget blir ett minimum.
Dylika snabbgående motorer med varvtal av minst
1 200 per minut byggas som 4—8-cylindriga "raka"
motorer och 12-cylindriga Y-motorer med effekter
mellan ca 20 och 400 hkr. Det övervägande flertalet
drives med bensin, men råoljemotorer av en
mångfald olika system och utföranden ha framkommit
under de sista åren. De bästa av dessa äro fullt
jämförbara med motsvarande bensinmotorer i fråga om
driftsäkerhet och tyst gång, överlägsna dem
beträffande bränsleekonomien, och på grund av oljans
relativa eldsäkerhet medföra de ett tillskott i
trygghetskänslan ombord. Då de som regel ej köras i högre
varvtal än 2 000 per minut och ha högre vikt, få de
emellertid ett begränsat användningsområde, och som
de ännu så länge betinga avsevärt högre inköpspriser
än motsvarande bensinmotorer, ställa de sig
ekonomiskt fördelaktigare blott i fall av stort antal
drifttimmar per år.
Under det att en automobilmotorfabrikant för att
nå en vidsträckt kundkrets endast behöver tillverka
tre à fyra olika motortyper, måste en
marinmotor-fabrikant hålla sig med en serie av tio eller flera
storlekar och typer för att på ett tillfredsställande
sätt kunna tillgodose kundernas önskemål.
Möjligheterna till standardisering och massfabrikation bli
därför för honom avsevärt mindre, och till följd
härav ställa sig de för marina ändamål speciellt
konstruerade motorerna dyrare i tillverkning än
motsvarande automobilmotorer. Vid sidan av de s. k.
"100-procentiga" marinmotorerna ha därför
framkommit prisbilligare konstruktioner, vilka i större eller
mindre utsträckning äro konverterade
automobilmotorer. De bli i regel något tyngre än de exklusivt
marina typerna, då i dem lättmetaller ej ingå i samma
utsträckning, och på grund av att inspektionsluckor
saknas och placeringen av hjälpaggregaten äro de
ej så lätt åtkomliga för reparationer och översyn, men
denna olägenhet blir av mindre betydelse i samma
mån som driftsäkerheten ökar och spelar numera en
underordnad roll.
Fig. 1 visar en sexcylindrig sidoventilmotor om 12,8
liters slagvolym från Sterling Engine Co. Denna
firma, som är en av landets äldsta
marinmotorfabri-kanter, bygger numera så gott som uteslutande större
motorer, och av den moderna serien är den avbildade
motorn den minsta. Den utvecklar 72—225 hkr vid
800—2 150 varv per min. och har
cylinderdimensionerna 5*4" X 6". Vevaxeln, som är försedd med 12 st.
motvikter, en på varje vevsläng, är enligt
automobil-motorpraxis lagrad i vevhusets överdel.
Vevaxel-lagren, som äro 3" i diameter och sju till antalet, äro
försedda med babbitfodrade bronsskålar, och de gjutna
lageröverfallen äro förstärkta med stålplåtar, som
fastspännas under samma muttrar, med vilka
överfallen fästas vid vevhusöverdelen. Denna gjutes
alternativt i gjutjärn och lättmetall och är på båda sidor
försedd med stora inspektionsluckor. Delningen
mellan vevhus och cylinderblock ligger relativt högt,
varför cylinderloppen äro neddragna i vevhuset.
Samtliga cylindrar äro sammangjutna till ett block, vari
lösa säten av specialstål äro inpressade för
avloppsventilerna. Sätena ha yttre periferien kordongserad,
och efter inpressningen rullas cylindergodset över den
fasade kanten. Decklarna för de olika cylindrarna
äro avtagbara och hopgjutna parvis.
Kolvarna äro lättmetallkolvar av Sterlings
patenterade konstruktion och försedda med tre
kompressionsringar och en oljering. Manteln är oslitsad och
helt fri från kolvtappsvårtorna, som skjuta ned frän
kolvtaket. Kolvtapparna tillverkas av solitt krom-
Fig. 1. Sterling båtmotor.
nickelstål och urborras efter sättshärdningen,
varigenom kärnan bibehålles mjuk. De äro "flytande",
dvs. rörliga i både kolv och vevstake, och smörjas
med tryckolja, tillförd genom en i den 12 länga
vevstaken borrad kanal.
Oljepumpen, som är av kugghjulstyp och placerad
utvändigt på vevhusöverdelen omedelbart bakom
svänghjulet och lätt åtkomlig, suger oljan genom en
sil från den till oljebehållare utbildade främre delen
av vevhusunderdelen och trycker den genom ett
filter till en på sidan av blocket liggande oljekylare.
Därifrån ledes den ut till de olika smörjställena,
kamaxel- och vevaxellager, vevstaks- och kolvtappslager,
koppling och backslag. Även kylvattenpumpen är en
kugghjulspump och som framgår av figuren placerad
utvändigt. Den drives från kamaxeltransmissionen i
vevhusets akterände på samma axel som
strömför-delaren och generatorn. Det inkommande vattnet
ledes från pumpen in i den på sidan av blocket
placerade oljekylaren, vilken samtidigt tjänstgör som
vattenfördelarrör. Därifrån utgå horisontella
grenledningar, som mynna mellan cylindrarna och fungera
som ejektorer för åstadkommande av god
vattencirkulation runt dessa. I blocket stiger vattnet uppåt
och ledes genom decklarna till det mantlade
avgasröret och därifrån överbord.
Motorn är utrustad med batteritändning med
dub-belfördelare och två tändstift per cylinder. Den
elektriska utrustningen, generator, startmotor och
bensinpump, har 12 volts spänning. Insugningsröret
är försett med två förgasare, vilka äro utrustade med
stora spillplåtar. För bensintillförseln finnas tvenne
pumpar, dels en mekaniskt driven membranpump och
dels den ovan nämnda elektriska pumpen, som
användes vid start och som reserv för den mekaniska.
Svänghjulet är placerat på förkant av motorn och
kamaxeltransmissionen omedelbart framför backslaget. Det
senare är försett med planetväxel med koniska hjul.
Kopplingen för framåtgång är av lamelltyp med
lamellerna omväxlande av brons och härdad stålplåt.
De löpa i olja.
I ett specialutförande är denna motor utrustad med
reduktionsväxel för nedväxling av propelleraxelns
varvtal till hälften eller tredjedelen av motorns. Vid
19 sept. 1936
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
