- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Bergsvetenskap /
4

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

öppningen blir
strömkanalerna trängre, materialet
accelereras, intill varandra
liggande delar erfara
relativförskjutningar mot
varandra. I stången äro
ström-linjerna återigen parallella
mot varandra, hastigheten
där är överallt lika och i
proportion cylinderns
sektionearea till
öppningens sektionsarea större
än presskolvens hastighet.
Flytningsförloppet är
stationärt, dvs. etrömlinj
ernås läge bibehålles hela
tiden oförändrat. Endast när
kolven själv tränger in
i
huvuddeformationsområ-det i öppningens närhet
förändras strömlinjernas
läge. De antaga sedan en
form som antytts med
punkterade linjer i fig. 8.
Ur strömlinjebilden kan
materialdeformationen vid
varje punkt omedelbart
avlägsnas resp. beräknas.
Fig. 9 visar oss ett utfört
pressförsök med inritade
strömlinjer och den
inträffade deformationen av
elementen. I figuren äro
några element markerade
före och efter pressningen under vilken kolven har
tillryggalagt en väg S. Vi se vart ett ursprungligen
kvadratiskt element har förflyttat sig samt hur det har
deformerats. De i början kvadratiska elementen ha
fått en parallellogramliknande form. Elementens
sektionsyta har blivit större i förhållande
cylinderdiameter till stångdiametern, vilket lätt följer av att
volymen av de ringar, vars axialgenomskärning är
representerad av sagda element, är konstant under
pressningen. Den axiella sträckningen av elementen
i stången är överallt lika och lika med D2 :d2 ■ (D =
= cyl. <‡), d— stång (‡>) med undantag av stångens
främsta ände vilken består av det material som
ursprungligen låg strax ovanför öppningen och således
inte passerat hela det område, där deformationen så
att säga "alstras". Vi se på denna bild att
deformationen är mera utpräglad hos de element som ligga
närmare stångens periferi, ty där är förskjutningen
mellan parallellogramsidorna störst. De mest
deformerade delarna ligga i stångens själva yta.
Deformationen av varje element kan anses vara sammansatt
av en ren axiell sträckning, som är densamma för alla
element1 och en tillkommande förskjutning av
parallellogramsidorna, vilken tilltager från stångens axel
mot periferien till. Detta framgår även väl av fig. 3.

Försök som de ovan omtalade har utförts med
den hårdare vaxmassan och med den mjukare
oljeleran. Deformationsförloppet visade sig vara precis
lika, alltså endast beroende av de av cylinder och ma-

1 Vilket följer därav att alla strömkanalerna ha blivit
trängre om samma belopp.

trisdimensionerna betingade geometriska
förhållanden. Även bly visade samma flytningsförlopp.
Pressningshastigheten hade inom vida gränser ingen
inverkan på flytningsförloppet.

Pressningsförsök med metaller i värme.

I syfte att kunna följa enstaka punkters rörelse
inom godset byggdes försöksämnena på ett sätt
som visas å fig. 2 till höger. Pressgötet var
sammansatt av skivor som voro försedda med koncentriska
insvarvningar som grepo in i varandra. Mellan
skivorna lades en bricka av motsvarande form men
bestående av ett material med något avvikande
sammansättning. För försöken med aluminium t. e.
bestodo mellanplåtarna av en legering av aluminium
med 1 % .koppar, vilken har i det närmaste samma
deformationsmotstånd som grundmetallen och vilken
lätt framträder vid lämplig etsning av de pressade
och uppskurna proven. Ändamålet med de
trapp-stegsformade insvarvningarna var å ena sidan att
markera och kunna urskilja enstaka punkter i
massans inre och å andra sidan att förhindra en glidning
av skivorna emot varandra. Provämnenas diameter
var 110 mm och längden 225 mm. Hela ämnet hölls
ihop med 3 st. längs igenom gående stänger av
samma material som skivorna. De så förberedda ämnena
pressades i en driftspress olika långt ut, uppsågades
därefter, samt hyvlades, slipades och etsades. Figur
10 visar några provstycken från en serie med
aluminium. Vi se att denna bild påminner i huvuddragen
om de deformationsbilder, som vi erhöllo med
vaxmassan. Vi se tydligt, att deformationen blir större
mot stångens periferi till och vi se att i de döda
hörnen mellan cylinderväggen och botten så gott som

Fig. 10. Pressförsök med aluminium. Vänster: början, hiiger:
fortsättning av flytningen. Cyl.-diam. = 110 mm. öppningsdiam. = 50 mm.

Fig. 9. Strömlinjer och
deformation av elementerna.

4

11 jan. 1930

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936b/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free