Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
begränsad till ett bestämt område i öppningens
närhet. Som mera ingående försök hava ådagalagt äro
strömlinjerna anordnade på ett analogt sätt som vid
pressning av massiva stänger. I varje axialsnitt
genom ämnet råder samma flytningsförlopp. Tänka
vi oss pressgötet indelat i sektorer, genom att lägga
ett antal axialsnitt, flyter alltid det mellan två
sådana axialsnitt befintliga materialet genom den av
dessä axialsnitt utskurna sektorn av
öppningssektionen. Bilden visar oss vidare att de ursprungliga
tvärskikten i götet ha omformats i det pressade röret till
koniska, koncentriska rör. Materialet i hörnen
mellan cylinderväggen och presskivan har endast
obetydligt deltagit i flytningen. Som fallet var vid
massiva stänger, äro även vid pressning av rör de
yttre skikten utomordentligt starkt utdragna;
materialdeformationen har ett maximum där. Rörets yta
består av det material som i början låg alldeles
intill presskivan och överdrages så att säga med en
hinna av detta material. Man skulle t. o. m. kunna
utnyttja detta fenomen för att överdraga stänger
eller rör med ett skikt av annat material genom att
lägga en skiva av det material som skall bilda
överdraget mellan pressgötet och matrisskivan. På ett
liknande sätt är rörets inre överdraget med en
mycket tunn hinna av det material som ursprungligen
låg närmast kolven och som dornen tog med sig på
sin väg genom ämnet.
Efter det sagda förstå vi att kristallstrukturen i
ett pressat rör måste vara rätt olika över rörets
sektion. Genomarbetningen är störst vid den
yttersta och innersta periferien och minst ungefär mitt i
rörväggen. Vid rörets allra främsta ända är, som
vid massiva stänger, deformationen rätt obetydlig,
därför att dessa delar sutto strax före öppningen och
ej passerat genom hela deformationsområdet. Som
redan omtalats är det svårt att påvisa
kristallernas deformation i de pressade rören då ju en snabb
rekristallisation äger rum under själva processen.
(Forts.)
Kromitförekomster på Newfoundland.1
Inledning.
Under åren 1895 till 1899 försiggick en liten brytning
av krommalm på västkusten av Newfoundland. Även
1919 bröts en mindre mängd sådan malm på ön, men
sedan dess har ali brytning legat nere. Under senare
år ha nya fynd i de centrala och nordöstra delarna av
ön väckt vissa förhoppningar på en framtida
gruvdrift. Därför ha serpentinområdena på ön helt nyligen
undersökts geologiskt och denna avhandling är en
redogörelse för därvid erhållna resultat. Hittills kända
kromitförekomster, sju till antalet, äro alla undersökta,
över stora delar av serpentinområdena ha dock inga
ordentliga malmletningar utförts, varför det är
tänkbart att ytterligare fynd kunna göras, ön ligger
mycket gynnsamt till både för europeiska och amerikanska
konsumtionscentra.
Den första upptäckten av kromit på Newfoundland
synes ha gjorts år 1864 vid Little Bay (Baie Yerte) på
nordkusten av ön. Det var emellertid endast spridda
kromitkristaller i serpentin. År 1870 upptäcktes
förekomsten av kromit vid Pipestone Pond i de centrala
delarna av Newfoundland. Denna förekomst bär
numera namnet Mount Cormack. Under loppet av år
1894 hittade malmletare, vilka sökte efter asbest på
västkusten, något som de trodde var järnmalm i
närheten av Bluff Head vid Port au Port Bay. Senare
påvisades att det var krommalm. Bluff Head-gruvorna
bearbetades mellan 1895 till 1899 och har hittills varit
de enda kromkruvor på ön som bearbetats längre tid.
Under världskriget besökte amerikanska ingenjörer
Bluff Head och försökte åter öppna gruvdriften, ty
licens för export av krommalm till Förenta staterna
hade erhållits i juni 1918. Men endast en ringa mängd
bröts.
Följande produktions-(export-)siffror, som torde vara
tillförlitliga, äro tagna ur "The Mineral Industry".
Ar
[-Produktion-]
{+Produk-
tion+} ton
1895 .............. 44
1896 .............. 1031
1897 .............. 3 084
1898 .............. 657
1899 .............. 717
1919 .............. 81
[-Produktion-]
{+Produk-
tion+} ton
5 614
i Referat av Princeton University Contribution to the
geology of Newfoundland, Nr 11, St. Johns, 1934.
Hela denna produktion härstammar praktiskt taget
från Bluff Head och gick till Förenta staterna. Värdet
av produktionen-exporten under åren 1895—1899 var
$ 87 350. Produktionen under år 1898 höll i medeltal
55 % Cro03. Exporten 1919 värderades till $ 2 900 och
skeppades till Canada.
Geologiska data.
På Newfoundland liksom överallt annorstädes
uppträder kromiten alltid i serpentiniserade ultrabasiska
intrusivbergarter, särskilt den typ av peridotit, som
kallas dunit. Dessa äro på kartan i fig. 1 markerade med
svart färg. Serpentinerna på Newfoundland utgöra de
nordostligaste delarna av det appalachiska
serpentinbältet, som på Nordamerikanska fastlandet intermittent
sträcker sig från Georgia till Gaspé. På Newfoundland
bildar serpentinbergarterna två huvudbälten, som
benämnas det östra och det västra bältet. Båda dessa
ligga parallellt med den allmänna strykningen hos de
olika bergartsformationerna på ön, N27°ö.
Det östra serpentinbältet sträcker sig från den
nordöstra kusten i närheten av Carmanville tvärs över ön
i en nordostlig-sydvästlig riktning till floden Ganders
källor och återfinnes, ehuru med avbrott över hela
denna 120 engelska mil långa sträcka. Detta bälte är
endast undersökt i sina nordligaste och sydligaste
delar. Vid den nordligaste ändan är bredden ungefär
en halv engelsk mil och formationen stupar åt väster.
Här är den starkt serpentiniserade duniten begränsad
till ett band med bredd varierande från ett till fem
hundra engelska fot. Detta band omgives av pyroxenit.
Serpentinbandet bildar hela vägen små kullar. Den
omgivande berggrunden består av kloritiserade
euruptiv-bergarter på smärre sträckor oftast underlagrade av
mörka glimmerskiffrar och kvartsiter. Ovanpå de
ultrabasiska bergarterna finnas mörka skiffrar, gråa
kvartsit-sandstenar och konglomerat. Dessa sedimentära och
massformiga bergarter äro antagligen av tidig
paleo-zoisk ålder. De synas vara tillkomna samtidigt med
de plutoniska bergarterna.
Den sektion av det östra serpentinbältet, som
uppträder vid floden Ganders källor, inom de centrala
delarna av Newfoundland, består av serpentiniserad dunit
med linsformiga utsegringar av medelkornig till pegma-
11 jan. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
