- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Bergsvetenskap /
15

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bergsvetenskap

till bultaxeln vinkelräta linjerna ha blivit krökta vid
genomgången genom draghålet. I det av
dragkanalen omfattade deformationsområdet tilltager denna
krökning mot utloppet. I den delen, som passerat
dragskivan, sker naturligtvis ingen förändring mer.
Yi se på denna bild redan, att alla inritade element
äro i stången axiellt utsträckta och att dessutom en
ytterligare deformation ägt rum, nämligen en
vinkelförändring resp. förskjutning av
parallellogramsi-dorna. Denna förskjutning är störst vid stångens
periferi.

Ett annat liknande försök med samma reduktion
har utförts med aluminium, alltså ett betydligt
mjukare material och har därvid funnit exakt samma
deformation i alla sina detaljer.
Deformationsförloppet är således oberoende av materialets
hårdhetsgrad.

På fig. 20 är deformationsförloppet åskådliggjort.
Denna bild publicerades för första gången av mig år
1928. Samma bild har senare offentliggjorts av
Sie-bel och andra. På fig. till vänster åskådliggöres
deformationsförloppet vid en mera spetsig vinkel av
dragkanalen och på höger sida deformationen vid
samma areareduktion vid en mera trubbig vinkel.
Deformationen av de ursprungligen med axeln
parallella linjerna representera samtidigt strömlinjerna,
därför att flytningsförloppet hela tiden är
fullkomligt stationärt, d. v. s. vid samma ställe inom
deformationsområdet uppstår alltid samma elementära
deformation. Vi se att ett element av ursprungligen
kvadratisk form deformerats till rektangulär resp.
parallellogramform efter dragkanalens passerande.
Detta är fallet både vid spetsig eller trubbig
dragvinkel. Ett sådant elements axialsektionsyta är dock
större i den dragna delen av stången än i den o
dragna i förhållande till stångens inloppsdiameter till
dess utloppsdiameter, som lätt kan härledas av att
elementringarnas volym ju är oföränderlig. Precis
som vid pressningen är den axiella sträckningen av
alla elementen överallt lika över stångens
tvärsektion och densamma vid trubbig eller spetsig
drag-kanal. Detta är en följd av att strömkanalerna har
alla blivit trängre om samma belopp och inses lätt
om vi föreställa oss stången sammansatt av böjda
plattor, i axiell riktning måste de ha samma tjocklek
på alla ställen. Men däremot är den förskjutning
som elementens parallellogramsidor uppvisa större
mot stångens periferi. Denna senare, till den rent
axiella sträckningen tillkommande deformation är i
hög grad beroende på dragvinkeln, som vi genast se
vid jämförande av de båda figurerna. Här ligger
förklaringen till att periferien av en kalldragen
stång alltid är hårdare än kärnpartierna samt därtill
att kristalliternas deformation alltid är större vid
stångperiferien.

Varje dragningsfackman vet att stångens kärna
lätt blir isärdragen vid användandet av trubbiga
dragvinklar om samtidigt endast rn liten
areareduktion företages. Hela areareduktionen försiggår
därvid på en mycket liten axiell sträcka i dragkanalcn.
De där anliggande yttre materialskikten erfara en
stor förskjutning och bli därigenom betydligt
hårdare än kärnpartierna. Periferien bär upp det
radiella sidotrycket som en stel ring. Trycket når
inte fram till kärnan, vilken blir utsatt endast för
starka axiella dragspänningar. En precis liknande

företeelse hade vi förut vid pressningen, vilken ju
alltid sker genom ett mycket trubbigt inlopp, nämligen
90°, och om reduktionen, dvs. förhållandet mellan
cylinderarean och stångarean, är liten.

Vi ha sett att deformationsförloppet blir detsamma
för material med olika hårdhetsgrad. Man kan nu

Fig. 20. Deformationsförloppet vid dragningaprocessen.

Vänster: spetsig dragvinkel, häger: trubbig dragvinkel
i skivan.

visa, att även en stång som är sammansatt av
koncentriska skikt av olika hårt material förhåller sig
i deformationshänseende som en massiv och av ett
och samma material bestående bult. Strömlinjerna
bli då precis likadana. De enda villkoren äro blott
att allt material är inkompressibelt samt att allt
material är tillräckligt plastiskt och att de olika
skikten förhindras från att glida över varandra. Dessa
märkliga förhållanden lia lett till en del användningar
i praktiken. Fyller man t. e. ett rör med ett
plastiskt ämne såsom tjära, paraffin eller dylikt och
sluter rörets båda ändar tätt så kan rörets
diameter och väggtjocklek genom dragning förminskas
i önskad grad, varefter fyllning avlägsnas genom
ur-smältning, en sak som Finspongs metallverk erhållit
patent på. En annan användning av de beskrivna
förhållandena är tillverkningen av sammansatta
svets- och hårdlödningstrådar, som bestå av ett
metallrör med en metallkärna och ett mellan dessa
liggande flussmedelskikt, å vilken specialitet likaledes
beviljats patent åt Finspongs metallverk.

Det är mycket svårt att exakt beräkna de inom
godset vid dragningen uppstående spänningarna för
de matematiska svårigheternas skull. Är emellertid
deformationsförloppet bekant genom empiriska
försök så är det möjligt att därur beräkna
spänningarnas fördelning inom deformationsområdet. Jag
har utarbetat en grafisk metod i detta syfte, som
inte är publicerad ännu. Jag vill dock inte nu dröja
härvid.

För att få ett omedelbart iögonfallande intryck av
den rätt långt gående överensstämmelsen mellan
deformationsförloppet vid pressning och dragning
skola vi jämföra fig. 9 med fig. 20. I stort sett se
vi samma formändringsförlopp i den pressade resp.
dragna stången. En skillnad är emellertid den att
vid pressningsprocessen inget, i början vinkelrätt
mot axeln förlöpande skikt, fullständigt lämnar
cylindern. Ju längre stången pressas ut, av ju flera
skikt består den. En annan skillnad är den att
dragningen är en från början stationär flytningsprocess.
Detta är endast begränsat till fallet vid pressningen.
Vi ha ju sett att det material, som utträder allra
först ur pressöppningen, knappast har undergått

8 febr. 1936

15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936b/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free