Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
170 mm och de använda borrörens diam. 89 mm och
vikt 19,8 kg per m. Efter borrning till 3 350 m skedde
den tredje och sista inklädnaden av borrhålet i och med
insättningen av en längd på 3 150 m av 193 mm rör, det
utan jämförelse största inklädnadsarbete av detta slag
som någonsin utförts. På 19 timmar hopsattes (av 342
stycken) och nedsänktes på sin plats den 130 ton tunga
rörlängden. Ett tusen säckar cement blandades nu till
en "pulp" av spec. vikten 1,8 och pumpades ned genom
rörsträngen, varefter en plugg placerades ovanpå
cementblandningen och medelst spolvätska tvingades nedåt,
varigenom cementblandningen pressades in mellan röret
och borrhålsväggen. När ali cement på så sätt
pressats ur röret och befann sig på sin plats, hade 1 Vi
timme förflutit, sedan man började iordningställa
cementblandningen, och 14 timmar senare hade cementen
satt sig.
Borrningseffekten var, som ovan nämnts,
exceptionellt låg genom att oförutsett hårda bergarter
påträffades på djup över 3 000 m. Inalles åtgingo 965 "bits"
samt kronor för kärnborrning, varav 346 förbrukades på
en 290 m tjock flintbädd, som anträffades på 3 100 m
djup. Här försletos bl. a. 34 "bits" totalt på en tid
varierande mellan 1 och 6 timmar, utan att något märkbart
intryck gjordes på flintbädden. Genomsnittliga
livslängden av en "bit" i denna sektion var endast 0,75 meter,
och borreffekten var i genomsnitt endast 0,105 meter per
timme nettotid. Hela borrtiden genom denna 290 meters
sektion utgjorde 7 månader. I en hård kalksten
omedelbart under denna flintbädd uppnåddes effekterna 115
meter per "bit" och 1,1 meter per nettotimme, även
detta en mycket låg effekt för förhållandena i Texas.
Däremot förorsakades under de två år, som arbetet
varade, icke någon som helst tidsförlust genom
olyckshändelser. Den enda olyckshändelse, som inträffat, lär
ha bestått däruti, att en av arbetarna vid ett tillfälle
ådrog sig en lindrigare muskelsträckning, vilken f. ö.
endast var en gammal skada, som gick upp! Ned till
2 250 m hade man visserligen några fångstarbeten av
mindre allvarlig natur, men nedanför denna gräns
förlorades icke en enda timme på dylikt arbete — ett
enastående rekord.
Genom lutningsmätare kontrollerades under hela
borrningen, att hålet gick vertikalt. Redan vid 230 m fann
man sålunda, att hålet hade börjat kröka sig, varför
man gick tillbaka upp till 170 m och därifrån borrade
ett nytt hål. Den vertikala riktningen hölls sedan ned
till ung. 1150 m, där avvikning började, vilken
uppnådde max. 3° vid ung. 1300 m. Vid 1400 m hade
emellertid avvikningen åter nedgått till mindre än 1°.
Vid 2 000 m började avvikningen åter öka för att vid
2 250 ni uppgå till 3° och sedan vid 2 500 m åter nedgå
till mindre än 1°, vilket därefter höll sig till bottnen.
Kärnborrning utfördes intermittent över större delen
av borrhålet nedanför 1200 m, ungefär på var 10: de m,
varigenom tillräckligt antal geologiska data insamlades.
Vidare utfördes elektriska mätningar i borrhålet från
1 200 m djup till bottnen, varjämte seismiska
bestämningar utfördes genom nedsänkande av geofoner ända
till hålets botten. Temperaturbestämningar utvisade ett
ovanligt högt geotermiskt mått; vid bottnen var den
uppmätta temperaturen endast 83°C.
Det är anmärkningsvärt, att i ali denna tekniska
fulländning den svagaste delen tycks vara själva huvud-
verktyget, nämligen den skärande eggen, vars hårdhet
tydligtvis ännu icke kunnat uppdrivas tillräckligt. När
man får att göra med hårdare bergarter visa sig alla
stålverktyg otillräckliga och i sådana fall är
användandet av diamantborrkronor alltjämt den enda
tillfredsställande lösningen.
H. H.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska teknologföreningens avdelning för kemi och
bergsvetenskap höll ordinarie sammanträde på
föreningens lokal fredagen den 14 februari kl. 19,30, till vilket
omkr. 130 ledamöter hade infunnit sig. Då båda
föredragen gällde malmletning och gruvdrift i Afrika, fick
sammanträdet karaktären av en Afrika-afton.
Sedan sammanträdet öppnats av ordf., direktör Karl
Sundberg, utsågos till att jämte ordföranden justera
dagens protokoll bergsingenjörerna Bertil Holmgren och
Stellan Anestad. Efter anmälan inträdde i avdelningen
disponenten Erie W. Porsberg, Kolsva, bergsingenjören
Olof Lindquist samt civilingenjören Arne Wengström,
båda i Stockholm, och genom inval civilingenjören Sven
O. Torell, Åmmeberg.
Från sekreteraren hade inkommit "Berättelse över
Svenska teknologföreningens avdelnings för kemi och
bergsvetenskap verksamhet under år 1935, vilken på
förslag av ordf. utan uppläsning godkändes och lades till
handlingarna.
Aftonens förste föredragshållare, f. d. bergmästare Th.
Dahlblom talade om "Malmer och metallutvinning i
Transvaal. Rön och iakttagelser från en studieresa
hösten 1935". Föredraget, som illustrerades med kartor,
ritningar och talrika skioptikonbilder samt malmstuffer
och bergartsprov, kommer senare att tryckas i Teknisk
tidskrift. Sedan ordföranden avtackat
föredragshållaren, beslöts på bergmästare Dahlbloms begäran att ali
diskussion skulle skjutas till efter det andra föredraget,
då det också behandlade liknande saker.
Den andra föredragshållaren, bergsingenjören Stellan
Anestad, talade över ämnet: "Något om
guldfyndighe-terna på Guldkusten, erfarenheter från en
malmletnings-expedition 1935." Även detta föredrag kommer att
tryckas i Teknisk tidskrift.
På grund av den långt framskridna tiden, klockan
var 22,10, och då ingen begärde ordet, förklarade ordf.
sammanträdet avslutat.
Efter sammanträdet samlades omkr. 70 personer till
supé och samkväm, varunder ordf. tackade de båda
föredragshållarna och särskilt då bergmästare Dahlblom,
som av intresse för sin hantering gjort denna långa resa
för att taga reda på förhållandena vid gruvorna i
Sydafrika. I bergmästare Dahlbloms svar påpekade denne
vikten för svenska gruvingenjörer att studera gruvdrift
inom dessa områden, då både geologiska och
gruvtek-niska förhållanden här i viss mån påminna om våra
egna. Därefter följde förevisning av ett par intressanta
filmer skildrande elektrisk malmletning vid Kakamega i
Kenya, Ostafrika. Filmerna skildrade också de äventyr,
lejonjakter m. m., vilka malmletaren här får uppleva i
sitt strapatsrika arbete. Det trevliga samkvämet
slutade först omkr. kl. 2.
E. R—s.
28
14 mars 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
