- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Bergsvetenskap /
47

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bergsvetenskap

de våglängder företrädda, som antikatodmaterialet
kan giva upphov till (med förutnämnda begränsning
beträffande gräns våglängden!). Man använder vid
denna impuls endast ett bestämt antikatodmaterial
och varierar istället spänningen.

Vilken av de båda impulserna, som vid analys med
sekundärmetoden skall givas företräde, beror ju på
flera faktorer: röntgenanläggningens kapacitet,
provets beskaffenhet m. m. Har man god tillgång till
lämpliga antikatodmetaller, som man ju måste välja
med hänsyn till provets beskaffenhet, så bör man väl
tillgripa den karakteristiska impulsen. Är provet
av den beskaffenheten, att man inte har någon
lämplig antikatodmetall att tillgå, eller om man. av ett
eller annat skäl, vill utföra analysen med endast ett
bestämt antikatodmaterial, vanligen wolfram, så kan
den kontinuerliga impulsen tillgripas. Har man
tillgång till en stabilivoltanläggning, så är det så mycket
bättre, ty vid detta förfaringssätt, med en bestämd
antikatod, är det ju på variationerna i
katodspän-ningen, som analysens kvalitet beror.

Det från ett för analys avsett prov emitterade
röntgenstrålknippet är sammansatt av olika våglängder,
som för analysen skola uppdelas spektralt. 1 den
optiska spektralanalysen tjänar ett prisma eller ett
gitter detta ändamål. För röntgenstrålarnas
spektrala uppdelning förfares på ett annat sätt, nämligen
med tillhjälp av kristallinterferensen. Rymdgittret
i en för detta ändamål använd spektrometerkristall
har alltså samma funktion som prismat i en optisk
spektrograf. Emellertid föreligger en väsentlig
skillnad mellan funktionen hos ett prisma och ett
kristall-gitter, som för de båda slagen av spektralanalys är
fundamental. En röntgenstråle reflekteras nämligen
mot en kristalls gitterplan endast under den
förutsättningen, att villkoren för den kända Braggska
ekvationen för kristallinterferens n ■ X = 2 d ■ sin q> äro

Fig. 6, Röntgenspektrograf. a transformator, b
värmetrans-formator för ventilröret, c ventilrör. d synkronmotor för
spektrografkristallens regelbundna vridning, e spektrografen,
j röntgenrör.

Fig. 7. Röntgenspektrograf som fig. 6 med avtaget lock. a röntgenrör.
b röntgenrörets "fönster" som består av ett aluminiumfolio samt en
spaltöppning, c slutare, d öppningsbländare, e kristallhåilare med
kristall. I graderad skala för inställning av spektrometerkristallen i
olika dispersionsområden. g apparatur för vridningen av
spektrometerkristallen inom två inställbara vinkelintervall, h synkronmotorn som
driver vridapparaten, j vakuumledningen för evakuering av
spektro-grafen.

uppfyllda. [2 är våglängden hos den infallande
röntgenstrålen, d betecknar avståndet mellan tvenne
reflekterande gitterplan inom den använda
spektrometerkristallen, w är vinkeln mellan den infallande (och
reflekterade) strålen och gitter(reflexions)planet och
n är ett helt tal, det s. k. reflexernas ordningstal, som
vi i detta sammanhang kunna lämna utan avseende.]
Om vi låta ett sammansatt röntgenstrålknippe
under en bestämd vinkel y träffa ett gitterplan i en
i strålknippets väg anbragt kristall, vars d vi känna,
så kan endast en röntgenstråle med en av den
Braggska formeln bestämd våglängd reflekteras av
kristallens gitterplan. Det betyder praktiskt, att endast
en bestämd spektrallinje registreras på en i strålens
väg anbringad fotografisk plåt. För att emellertid
kunna registrera alla de sökta spektrallinjer med
olika våglängder, vilka inom ett visst
dispersions-intervall emitteras från ett analysprov, så måste en
av de faktorer, som ingå i högra ledet av den
Braggska formeln varieras. Det enklaste blir då givetvis
att variera cp. dvs. infallsvinkeln. Detta tillgår på
så sätt, att man helt enkelt vrider
spektrometerkristallen mellan tvenne lämpligt valda vinkellägen.
Detta kan ske med tillhjälp av en synkronmotor, som
vrider den axel, på vilken kristallen är fästad i

Fig. 8. Ett röntgenrör isärtaget, a katod, di wolframtråden. b
antikatod av koppar, c den yta på antikatoden där analysprovet anbringas
(vid primärmetoden). d röntgenrörets kåpa.

11 aprti, 1936

47

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936b/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free