- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Bergsvetenskap /
48

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

spektrografen. Av praktiska skäl undersökes inte
hela spektralområde! i en enda analys, och därför
måste man kunna variera såväl vinkelställningen på
kristallen som vridningsintervallet, alltefter det
dis-persionsområde, som skall undersökas.

Det på den fotografiska plåten registrerade
avståndet mellan tvenne spektrallinjer av våglängderna
)n och /L är tydligen en funktion av skillnaden
mellan deras resp. reflexionsvinklar q>1 och cp2. Vi
kunna nämligen skriva: n — k2) d (sin cpJ —
— sin <£>,). Genom att öka eller minska faktorn d
kunna vi således öka resp. minska avståndet mellan
spektrallinjerna. Det betyder: genom att använda
en spektrometerkristall, vars gitteravstånd d är stort
eller litet kunna vi efter önskan sprida resp.
sammantränga ett dispersionsområde, och detta kan ofta
vara fördelaktigt. Gäller det t, e. att snabbt
’’genomsöka’7 ett stort dispersionsintervall, så skall man
använda en kristall med litet gitteravstånd (t. e.
koksalt). Vill man utföra en specialanalys inom ett litet
intervall med tätt liggande spektrallinjer (som fallet
är med de sällsynta jordarterna), vilket kan erbjuda
svårigheter vid identifieringen, skall man däremot
använda kristaller med stort d (t. e. gips eller
diamant).

Den apparatur, som man måste förfoga över vid
det spektralanalytiska arbetet med röntgenstrålar,
är följande:

Ett röntgenrör av lämplig konstruktion. Det skall
vara isärtagbart för att möjliggöra anbringandet av
det för analys avsedda provet på antikatoden (vid
primärmetoden) eller på en lämplig yta (vanligtvis
intill katoden), som kan bestrålas av antikatodens
röntgenstrålar (vid sekundärmetoden).

Kn högvakuumsanläggning för evakuering av
röntgenrör och spektrograf.

En högspänningsanläggning (upp till minst 60 (HJO
voit) för emittering av katodstrålar i röntgenröret.
Därtill en värmetransformator för upphettning av
katoden.

En spektrograf för den spektrala uppdelningen av
det från provet emitterade röntgenstrålknippet samt
för den fotografiska registreringen av de utsända
spektrallinjerna. Spektrografen skall vid behov
kunna evakueras. Man brukar giva spektrografen
cylindrisk form och förse densamma med ett tätt
slutande lock. Fig. 6, 7 och 8 visa den apparatur, som
användes vid härvarande institut. Spektrograferna
här äro något modifierade Siegbahnapparater (7).

(Forts.)

LITTERATUR

SchwimmaufbereituDg, von W. Petersen. Verlag
Theodor Steinkopf. Dresden und Leipzig 1936. Sidor
337 -f XII. RM. 18:—.

Detta arbete utgör band XXXVI i samlingsverket:
Vissenschaftliche Forschungsberichte, som utkommer
på Steinkopfs förlag. Det utgör därför ett referat av
de sista årens rikt flödande flotationslitteratur, och den
bifogade litteraturförteckningen upptar ej mindre än
856 artiklar i huvudsakligen tyska, amerikanska och
engelska publikationer. Huvudvikten är därvid lagd på
de kolloidkemiska, kemiska och fysikaliska företeelser,
pä vilka flotationen grundar sig eller som uppträda vid
notationens utförande. Flotationsmetoder och appa-

rater behandlas mera knapphändigt (25 sidor). Av de
senare t. e. nämnas endast följande apparater: Minerals
separation, Fahrenwald, Callow, Mac Intosh, South
Western och Ekhof.

De kolloidkemiska företeelserna vid flotationen
behandlas utförligt på 78 sidor, de kemiska och fysikaliska
på tillsammans 51 sidor. Dessa avdelningar innehålla
tabeller över: dielektricitetskonstanter, ytspänningar,
randvinklar, adsorption av vissa ämnen på olika
mineral, fällda metallföreningars löslighet osv.

Något knapphändigt behandlas de moderna
åskådningarna rörande polära och icke polära atomgrupper
och dessas betydelse i flotationsreagensen såväl för
samlare som för skumbildare. Rörande adsorptionen
framhålles, att ett visst samband förefinnes mellan
mineralens förmåga att adsorbera en viss samlare och deras
floterbarhet, men att en sträng parallellism mellan de
båda företeelserna ej existerar. Den av Ostwald
framlagda "adlineationsteorien" för adsorptionen av ett
reagens och den därpå följande flotationen refereras
ingående. Likaså behandlas partiklarnas laddning i
pul-pen samt deras utflockning och peptisering.

Åt bildandet av komplexa salter och föreningar,
dessas löslighetsförhållanden samt
vätejonkoncentrationens inflytande ägnas den kemiska avdelningen.

Den fysiska delen diskuterar inflytandet av
luft-blåsornas och mineralkornens storlek samt de förras
vidhäftning vid de senare. Även vidhäftningens
beroende av kontakttiden beröres, och arbeten av
Freundlich, Schäfer och Wolkowa citeras. Däremot nämnas
ej de utförliga arbeten häröver, som utförts på Tekniska
högskolan av Sven-Nilsson, och vilkas resultat
publicerats i Ingeniörsvetenskapsakademiens handlingar och
Kolloidzeitschrift.

Beträffande vidhäftningsförsök med luftblåsor på
slipade mineralytor framhålles, att finfördelade
oregelbundna mineralaggregat förhålla sig på ett helt annat
sätt mot luftblåsor än vad en slipad mineralyta gör.

Flotationsreagensen ägnas en utförlig behandling pä
65 sidor, vilket synes väl motiverat av deras stora
betydelse för en lyckligt genomförd flotation. Den gamla
indelningen i samlare, skumbildare och modifierande
reagens är bibehållen. Xantogenaterna behandlas
utförligt och av modifierande reagens nämnas: kalk,
cyanider, kopparsulfat m. fi. samt några s. k.
flotations-gifter.

Bokens sista 53 sidor ägnas åt reagensförbrukning
m. m. för flotation av såväl sulfider som oxidmineral.
Uppgifterna äro överskådligt sammanställda i tabellform
från artiklar i tidskriftslitteraturen under senare år. I
Amerika förbrukades år 1928 120 000 ton
flotationsrea-gens i 250 anläggningar och på 67,7 mill. ton ingående
gods. År 1930 var reagensförbrukningen i genomsnitt
2 018 g pr ton, då alla slag av flotationsreagens
medräknas. Avdelningen avslutas med strukturformler
fölen del samlare- och skumbildarreagens samt med en
prislista för dylika i Tyskland under år 1935.

Arbetet ger i sin helhet en mycket god bild av
åsikterna och forskningsresultaten på flotationsområdet just
nu. Skall man uttala någon önskan, så vore det, att de
refererade artiklarnas titlar hade återgivits även i sin
ursprungliga form på originalspråken. Härigenom
skulle anskaffande av särtryck underlättats. Titlarna
återgivas nämligen nu översatta till tyska, vilket
givetvis även det kan vara en fördel särskilt då det gäller
slaviska språk.

Referaten synas vara utförda med den största
sam-vetsgrannhet och arbetet bör kunna vara
anrikningsmannen till god hjälp för förstående av vad som
händer vid flotationen. Alldeles särskilt värdefullt bör
arbetet vara för dem, som endast, hava begränsad
tillgäng till flotationslitteratur.

O. By.

48

11 aprii. 1936

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936b/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free