Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
för finare material analogt med avsättningseffekten,
vilket tydligt framgår av Hjulströms1
sammanställning över dessa företeelser (se fig. 1). Orsaken till
detta förhållande är adhesions- och
kohesionsegen-skaperna hos de finare partiklarna. För material
grövre än 2 mm inträder emellertid konformitet
mellan de bägge kurvorna.
Efter perioderna av suspenderad transport har man
även att räkna med bottentransport ("dragning") av
partiklarna. Ute i de distala områdena där
botten-ströminens hastighet först långsamt tilltager uppåt
bör sistnämnda effekt vara av mindre betydelse än i
det proximala. Yid släpning och rullning är det
tydligt att särskilt under vatten inträffar en förskjutning
av den betydelse som ovan kunnat tillskrivas olika
delar av kornets egenskaper och detta till förmån för
dess olika motståndsytor samt dess avrundningsgrad.
Bestämningsmetoder för de finkorniga
mekaniska sedimenten.
Det ligger nära till hands att söka karakterisera
de finkorniga mekaniska sedimenten genom
bestämning av deras utfällningshastighet ur en
stillastående vattensuspension. Särskilt i samband med
markundersökningar ha en mångfald skilda förfaringssätt
kommit till användning. För oss svenskar äro
Atterbergs1 och Odens2 metoder välkända. Bägge
innebära vägning efter bestämda tidsintervaller av
utfallen substansmängd. Enligt Odén sker denna
vägning direkt under vatten och registreringen göres
automatiskt under avsättningens gång. Ur den så
erhållna ackumulationshastighetskurvan är det även
möjligt att erhålla ett aproximativt värde på
partiklarnas storleksfördelning hänförd till deras
ekvivalensradie, dvs. radien hos en sfär av samma spec.
vikt som en viss partikel och som sjunker med
samma hastighet som denna. Förutsättningen är
• ’mellertid att partiklarnas storleksordning falla inom
giltighetsområdet för Stokes lag, dvs. intill korn vars
ekvivalensradie är mindre än ungefär 0,1 mm. Då
för ännu smärre partiklar (< 0,0*20 mm) elektriska
störningsfenomen uppträda, är det nödvändigt att
tillsätta skyddskolloider eller peptiseringsmedel.
Redan på grund av den stora fallhastigheten för
större mineralkorn i vatten uppstå tekniska
svårigheter att genom stillastående vatten någorlunda
exakt bestämma ackumulationshastighetskurvan för
desamma. Man har då möjlighet att utföra
bestämningarna med tillhjälp av tunga vätskor, ehuru
vis-kositetsändring givetvis även modifierar
fallhastigheten. Det synes mig sannolikt att den
Werner-Hedströmska3 slamapparaten särskilt lämpar sig
för detta förfaringssätt, då man där direkt avläser
den ackumulativa mäktighetsökningen hos
sedimentet. Jag har själv med fördel begagnat mig av
centrifugering av fin sand i tunga vätskor, varvid
volymerna av olika kornstorleksgrupper bestämts i de
graderade tuberna med binokularmikroskop.
För sedimentationsanalys av fin sand och närlig-
1 Atterberg, A., Mekaniska jordanalyser och
klassifikation av de svenska mineraljordlagren. K. Lantbr. ak. handl
och tidskr., 1912.
2 Odén, S., Bodenkundliche Forschungen an den Che-
mischen Laboratorium der Univ. Uppsala. Intern. Mitteil. f.
Bodenkunde, 1920.
Werner-Hedström, Teknisk tidskrift, 1928, Kemi, sid. 17.
(50
gande sedimentgrupper användes eljest fraktionering
med rinnande vatten. Många olika slags elutriatorcr
hava konstruerats. Mest känd inom
sedimentpetro-grafien torde Crooks1 apparat vara. Från en med
konstant avrinningsnivå försedd behållare spolas
vattnet underifrån in i en skiljetratt, vilken
beskickats med det till undersökning föreliggande
materialet. Genom lämplig reglering av strömstyrkan
spolas det finaste materialet över i ett
uppsamlingskärl. Det grövre materialet separeras genom att
kranen i trattens botten avstänges. För att
åstadkomma jämnare strömhastighetsfall använder man sig
numera dock hellre av ett svagt koniskt kärl i st. f.
skiljetratt. De olika fraktionerna vägas och avses
ofta att vidarebehandlas genom siktning, till vilken
process jag återkommer senare.
Om vi då först betrakta de
sedimentationsana-lytiska bestämningarna av leror som
korrelations-faktor i regionala sediment, måste det framhållas att
dessa hitintills icke nått någon praktisk betydelse.
Orsaken till detta är säkerligen att de finkornigaste
mekaniska sedimentgrupperna äro sammansatta
av-utomordentligt ömtåliga byggnadselement. Redan i
de plastiska lerorna bilda partiklarna aggregat så att
en ytterst omsorgsfull förbehandling måste utföras
innan en noggrannare sedimentationsanalys
företages.2 I de regionala sedimenten äro lerorna ofta
förhårdnade. I formationer där växellagring mellan
ler- och sandmaterial uppträda kan man mången gång
utan svårighet söndersmula det senare med
fingrarna i sina mekaniskt sedimentära beståndsdelar
vilket icke låter sig göra med lermaterialet. En
med kemiska reagentier (t. e. saltsyra) företagen
uppluckring av lermaterialet angriper därvid
ler-partiklarna och ett fullständigt felaktigt resultat
erhålles sedan vid sedimentanalysen.3
Den mekaniska analysen av sand genom siktning
är en otillfredsställande metod. Materialet sorteras
endast efter sin breddutsträckning, vars samband
med kornens volymer och genomskärningsytor är
högst bristfällig. Det oaktat kunde Udden4 i
fördelningskurvor erhållna efter detta förfaringssätt
påvisa ett vanligt förekommande sekundärt maximum.
Han ansåg sig även på grund av dess läge i
förhållande till det primära eller dominerande maximet
ha fått en genetisk karakterisering av sanden.
Vare sig nu förfaringssättet grundar sig på enbär
siktning eller kombinerad elutriering och siktning och
resultaten framställas som ackumulations- eller
för-delningshipsogram kan man säga att utvecklingen
gått därhän att man mer och mer fått belägg för
att kornstorleksinnehållet i en sandsort har ett
oavvisligt samband med ett sandlagers genetik och la
terala utbredning. Man har även på denna grundval
kunnat utföra korrelationsarbete inom närbelägna
borrprofiler i oljefält.5 Man måste emellertid fråga
sig, varpå beror det att icke elutriationsförfarandet,
fått ett absolut övertag över de ofullkomliga sikt,
analyserna, då det först nämnda innefattar ett ex-
1 Hatch y Rastkell’s, Petrology of the sedimentary rocks,
London 1913.
2 Jfr Odén, S. (1920), pag. 322, Ob. cit.
3 Idem. pag. 351.
4 Udden, J. A., Mechanical composition of elastic
sediments. Bull. Geol. Soc. Am., Vol. 25, 1924
Jfr Runge, H., Sand-petrographie und ihre öhlgeologische
Bedeutung. World Petroleum Congress, London 1933.
11 juli 193(3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
