Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
tillämpats att avdelningens ordförande vartannat är
är kemist och vartannat år bergsman.
Kemister ha tillhört teknologföreningen ända
sedan dess tillkomst för 75 år sedan, varemot
bergsmän kunde bli medlemmar först 1869 i samband med
Falu bergskolas sammanslagning med Teknologiska
institutet. Avdelningens nu äldste medlem är den
92-årige kemisten A. Herman Nylén, som inträdde i
teknologföreningen redan 1865.
Under årens lopp ha mänga tekniska frågor
ventilerats av kemister och bergsmän från "Hur ställer sig
kostnaden för tillverkning av pappersmassa av trä pä
kemisk väg i förhållande till den på mekanisk" år
18 71 fram till våra dagars aktuella tekniska
spörsmål.
Den förste som inom avdelningen erhöll
Polhemsmedaljen var kemisten Albert Werner Cronquist, som
erhöll denna utmärkelse 1878 för sin avhandling om
"de eldfasta råämnena i Skånes kolförande
formationer".
År 1931 är ett märkesår för avdelningen i sä motto,
att dess första och hitintills enda kvinnliga medlem,
ingenjören fröken Vera Sandberg, då inträdde i
avdelningen.
Ordföranden slutade med att uttrycka den
förhoppningen, att avdelningen för Kemi och bergsvetenskap
måtte i framtiden liksom hitintills bliva bestående och
utveckla sig, ävensom att det inom en icke alltför
avlägsén framtid skulle bli möjligt att sammansluta
såväl kemisters som bergsmäns alla olika föreningar i
lämplig gemensam organisation.
Ordet överlämnades härefter till professor Gustaf
Bring, som behandlade ämnet "En överblick över den
svenska gruvhanteringens utveckling under det
senaste halvseklet".
Föredragshållaren framhöll, att den starka ökningen
i malmbrytningen, som kännetecknar sista
75-års-perioden, har sin grund i det ökade behovet av
råvaror. Samtidigt utmärker sig perioden för en
ökning av arbetslönerna, eller från 1: 50 à 2: — kr.
per dag på 1870-talet till 6 à 8 kr. nu i Bergslagen
eller 12 till 20 kr. per dag i de norra malmfälten.
En allmän mekanisering och rationalisering av
driften har blivit nödvändig. Malmproduktionen var i
Sverige 1860 0,37 mill. ton per år, 1930 var den 11,2
mill. ton med ett värde av gruvhanteringens
produkter av 115 mill. kr. En märkespunkt bildar
igångsättningen av guldmalmsbrytningen i Boliden 1925.
Denna brytning var 1933 uppe i 366 000 ton,
representerande en guldkvantitet av över 6 000 kg med
ett värde av ca 24 mill. kr. Trots den stora
produktionsökningen har arbetarantalet sjunkit i
gruvhan-teringen från omkring 10 000 till nu ca 7 000
arbetare. Antalet bearbetade gruvor var störst 1874 med
1 213 emot nu endast 215. De små gruvorna ha lagts
ned och endast de stora fyndigheterna bearbetas
numera. I samband med en skildring av framstegen i
de tekniska metoderna framhöll talaren, att de
svenska gruvarbetarnas förnämliga arbetsprestationer, som
säkert ej överträffas av något annat lands, i början
måhända i någon män fördröjde införandet av
mekaniska anordningar. I fortsättningen framhöll
föredragshållaren de elektriska malmletningsmetodernas
betydelse och det. stora värde den moderna magnetiska
och flotationsanrikningen fått för tillgodogörandet av
järn- resp. sulfidmalmerna. Den senare särskilt
därför att den löst det gamla problemet att på mekanisk
väg effektivt skilja de olika koppar-, bly- och
zinkmineralen åt i de s. k. komplexa sulfidmalmerna.
Professor Bring slutade sitt föredrag med att
förevisa några färgade ljusbilder från en del malmfält och
gruvhistoriska platser i Sverige. De utmärkta
bilderna hade ställts till förfogande av civilingenjör G.
W:son Cronquist.
Efter en kort paus fortsatte förhandlingarna under
v. ordförandens, direktör Gunnar Magnusson,
presidium. Ordet överlämnades till dagens andre
föredragshållare, docent Erik öman, som talade över det
med hänsyn till det oroliga läget ute i världen aktuella
ämnet "Förutsättningarna för inhemsk utvinning av
koksalt ur havsvatten", vari möjligheterna för vårt
lands självförsörjning av koksalt vid eventuell
avstängning från tillförsel från utlandet behandlades.
Föredragshållaren meddelade inledningsvis, att
världsproduktionen av salt f. n. är ca 25 mill. ton
med ett värde av omkr. 750 mill. kr. och att detta
huvudsakligen utvinnes ur havet, saltsjöar, saltkällor
eller ur saltgruvor.
Sverige har ingen salttillverkning. Enda tänkbara
råvarukällan är västerhavet, vars vatten häller ca
3,4 % salter. Men av dem är det endast %,, som är
koksalt. I äldre tider funnos saltverk i Norden, men
nu importera alla de nordiska länderna hela sitt
saltbehov — Sverige 150 000 ton, Norge 200 000 ton och
Danmark ca 70 000 ton per år.
Saltet kan framställas ur havsvattnet antingen
genom vattnets avdunstning i fria luften, i
avdunst-ningsapparater eller genom vattnets utfrysning. Pä
grund av havsvattnets relativt låga salthalt måste
emellertid ofantliga vattenmängder borttagas, varför
framställningskostnaderna alltså bli höga.
Omfattande fcrsök gjordes under åren 1920—26
av professor Otto Pettersson på västkusten med att
avdunsta saltvatten i fria luften.
Indunstningsmetoderna ha undergått betydande
förbättringar på de senare åren, men ännu kan dock
salt ej framställas på denna väg till
konkurrenskraftiga priser.
Docent öman ansåg däremot, att frysmetoden hade
vissa möjligheter att bli ekonomiskt användbar,
sedan densamma blivit mera tekniskt utvecklad.
Värdet av totala importen av salt till Sverige samt
ämnen för vilkas framställande salt utgör råvara är
f. n. ca 15 mill. kr. per år.
Föredragshållaren slutade med att uttala den
förhoppningen, att man med den utveckling som
apparattekniken nu fått, skulle i en nära framtid kunna
ur havet framställa vårt behov av salt samt i detta
hänseende göra oss oberoende av importen. I den
följande diskussionen framhöll överingenjör Edv.
Schön, att det enligt hans åsikt torde vara små
utsikter för vårt land att kunna taga upp en
konkurrenskraftig salttillverkning ur havsvatten i fredstid, utan
böra vi i stället inställa oss på att få fram en
tillverkning, som huvudsakligen är inriktad på att förse
oss med salt, i händelse tillförseln från utlandet
avstänges.
8. P.
66
14 nov. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
