Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
BERGSVETENSKAP
Redaktör. ERNST J. A. ROTHELIUS
INNEHÅLL: Anförande vid Svenska teknologföreningens avdelnings för Kemi och bergsvetenskap högtidssam
-manträde den 19 maj 1936. — Bauxitförekomsterna i Österrike och angränsande stater, av civilingenjör Jul Frank.
— Om granulometrisk karakterisering av sediment och sedimentära bergarter, av fil. dr Tor H. Hagerman. — Notiser.
Anföra nde vid Svenska teknologföreningens
avdelnings för Kemi och bergsvetenskap
högtidssammanträde den 19 maj 1936.
Av KARL SUNDBERG.
Den 2 mars 1861 kan betraktas som Svenska
teknologföreningens födelsedag. Ernst August Wiman
samlade då några kamrater i Teknologiska institutets
första avdelning i en kamratförening, vilken döptes
till U. V. S., vilket alltefter önskan kunde betyda
Utilitatis Veritatisque Societas eller Urd, Verdandi
och Skuld. Redan den 18 oktober 1862 ändrades
föreningens namn till T. I., vilken benämning torde
ha avsett att uttrycka sambandet med eleverna vid
Teknologiska institutet.
Styrelsen bestod till en början av 3 ledamöter, och
ägde denna vid voteringar inom föreningen ej
mindre än 1/3 av röstetalet. Föreningsmedlemmarna
utgjordes av elever vid Teknologiska institutet
ävensom sedermera av från detsamma utexaminerade
ingenjörer.
Föreningen arbetade intill 1875 på tre sektioner:
Nr 1 bestående av elever vid Teknologiska institutet,
Nr 2 av relativt nyligen från institutet
utexaminerade ingenjörer,
Nr 3 av äldre ingenjörer.
År 1875 sammanslogos sektionerna 1 och 2, och
1878 ändrades föreningens namn till
teknologföreningen T. I. samt 1887 till Svenska
teknologföreningen. 1908 upphörde sektionerna helt.
Den första uppdelningen på fackliga avdelningar
beslöts den 11 maj 1887, och under år 1888
konstituerades de fem första fackavdelningarna, nämligen:
Elektroteknik, Husbyggnadskonst, Kemi och
bergsvetenskap, Mekanik samt Väg- och
vattenbyggnadskonst.
Den nybildade avdelningens för kemi och
bergsvetenskap förste ordförande blev prof. G.
Norden-ström, dess sekreterare V. Gröndahl. Nordenström
efterträddes 1890 av bergsingenjören sedermera
landshövdingen Theodor Nordström, vilken kvarstod
som ordförande till 1893, då prof. J. Wiborgh
efterträdde honom. Under år 1894 fungerade
Nordenström ånyo som ordförande, och först 1895 blev
en kemist ordförande, nämligen P. Klason. Sedan
dess har det nuvarande systemet tillämpats, att av-
delningens ordförande vartannat år är kemist och
vartannat år bergsman.
Kemister ha tillhört teknologföreningen ända
sedan dess tillkomst för 75 år sedan, varemot
bergsmän kunde bli medlemmar först 1869 i samband med
Falu bergsskolas sammanslagning med Teknologiska
institutet. År 1885 bestämdes, att även de elever, som
utexaminerats från Falu bergsskola före 1869, kunde
bli medlemmar av teknologföreningen.
Den för 75 år sedan bildade teknologföreningen
styrdes till en början rätt despotiskt, vilket bl. a.
framgår därav, att föreningsmedlem, som utan anmält
förfall 4 gånger å rad uteblivit från
sammankomsterna, skulle anses utvoterad och sålunda från
föreningen skild. Vidare måste en ledamot, som
avlägsnade sig före sammankomsternas slut, därom tillsäga
styrelsen. Dessa och liknande ordningsföreskrifter
hindrade emellertid ej, att det stundom gick rätt så
livligt till vid sammanträdena, vilket bl. a. torde
sammanhänga med den praxis, som på ett tidigt
stadium uppstått, att medlemmarna brukade ur
föreningens punschskåp själva uttaga nödig kvantitet
mot anteckning å en lista. Detta system fungerade
emellertid i längden icke tillfredsställande, ty den
11 nov. 1865 beslöts, att "den som oaktat
påminnelser icke betalar sin skuld till punschkassan kan av
punschförvaltaren vägras kredit tills likvid skett".
Härmed var emellertid ej denna fråga utagerad. Vid
sammanträde den 12 nov. 1868 diskuterades nämligen
grundligt den av föreningens ceremonimästare
framställda frågan: "Bör klubbmästaren personligen eller
punschkassan stå risken för betalningen av den
punsch, som på föreningen drickes?" Ej mindre än
15 talare yttrade sig, och det framhölls bl. a., att
"förlusten endast genom sönderslagna glas stigit till
betydliga summor". Föreningen beslöt därför, att
för undvikande av ali förlust skulle stadgas, att
klubbmästaren hade rätt att vid tillställningar inom
föreningen av varje deltagare upptaga en avgift till
bestridande av utgifter för under tillställningen
sönderslagna glas.
8 febr. 1936. häfte 2
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
