Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
Bauxitförekomsterna i Österrike och
angränsande stater.
Sammanställning av civilingenjör JUL FRANK.
Förbrukningen av aluminium dels rent, dels i
legering med andra metaller, i synnerhet
lättmetallerna, är i ständigt stigande, och det torde knappast
finnas något område inom nutida teknik, där denna
metall icke kommer eller kan komma till användning.
Det bör därför vara av något intresse att verkställa
en orienterande undersökning över de för närvarande
kända förekomsterna av det material, som
huvudsakligast kommer till användning vid framställning av
denna oumbärliga metall.
För framställning av ren lerjord, ALO.„
utgångsmaterialen för metallen aluminium, kommer i
främsta rummet bauxiten, A1203 • 2H„0, i betraktande,
vilken huvudsakligast består av ett lerjordshydrat,
förorenat aV växlande mängder av järnoxid.
Bauxiten står sålunda till sin sammansättning mellan
lerjordshydratet diaspor, A1203 • H20, och hydrargillit,
ALO.j • 3H20, samt brunjärnmalm 2Fe203 • H,0, men
bildar å andra sidan även en övergång mellan diaspor
och hydrargillit. enär bauxitens vattenhalt växlar
inom vida gränser. Vid en jämförelse mellan
föreliggande analyser på diaspor och hydrargillit samt
bauxitarterna visar det sig, att. då de förras
vattenhalt alltid är 15, resp. 34,5 %, bauxitens vattenhalt
varierar mellan 1() och 37 %.
Denna olikhet i vattenhalten torde kunna
förklaras genom de olika uppkomstsätten. Den egentliga
bauxiten utgör ett lerjordsmonohydrat och bildar ett
fastlandssediment, vilket oftast ligger på kalk. Denna
förekomsttyp är väl känd från kring Medelhavet
grupperade fyndorter inom Europa, såsom södra Frankrike,
Ungern, Dalmatien, norra Spanien, Rumänien,
Grekland och Österrike. Denna bauxit har teoretiskt en
vattenhalt av 15 %, vilken dock till följd av
föroreningar ofta är mycket mindre. I motsats härtill är
lateriten ett lerjordshydrat, vilken handelstekniskt
visserligen betecknas såsom bauxit, men i själva
verket utgör en förvittringsprodukt av silikatbergarter.
Lateritens teoretiska vattenhalt om 35 % uppnås
vanligen icke till följd av föroreningar, utan stannar
vid omkring 25 %. Fyndorter äro kända i Arkansas,
främre Indien, Surinam, Guyana och vid Guldkusten
på kristallina bergarter. I Tyskland (Vogelsberg)
och i Främre Indien ligga lateritförekomsterna på
basalt, medan i Arkansas lateriten är lagrad på
syenit.
Av betydelse är att lateriten i motsats till bauxit
i egentlig bemärkelse nästan fullständigt sönderdelas
av saltsyra och fullständigt av svavelsyra. Ett
genomsnittsprov av förekomsten i Vogelsberg visar en
svavelsyraåterstod av blott 0,64 %.
Anmärkningsvärt är även att laterit i äldre formationer kan
övergå i bauxit, varigenom lateritens huvudkännetecken,
nämligen den höga vattenhalten om ca 25 %,
försvinner.
Inom tekniken betecknas dock båda arterna liksom
deras övergångar såsom bauxit. Enär den
största delen av allt aluminium och dess salter utvinnas
genom förarbetning av bauxit, har densamma vunnit
största tänkbara betydelse. Visserligen är det
möjligt att i nödfall framställa lerjord ur
aluminiuin-silikater, men alla hittills kända förfaranden på detta
område ställa sig avsevärt dyrare jämförda med det
alkaliska förarbetningssättet. Man är därför
angelägen om att upptäcka nya bauxitförekomster med en
högsta kiselsyrahalt av 3—5 %, vilket även till stor
del lyckats.
Bauxiten har erhållit sitt namn av den första
förekomsten i närheten av byn Les Beaux (Bouches da
Rhöne) i södra Frankrike. Mineralet uppträder där
städes i skikt mellan jura och krita och bildar
gulaktiga till bruna avlagringar av jordartad eller
kompakt beskaffenhet. Fyndigheterna besitta en
mäktighet av 8 m. vilka kunna stiga till 30 à 40 m. Dessa
lager höra till de mest kända och uppvisa för
närvarande återigen de största utbytessiffrorna, sedan
Amerikas Förenta Stater under en följd av år intagit
ledareplatsen.
Intill 1913 har nämligen Frankrike varit så gott
som den enda bauxit-producenten, men har därefter
undanträngts på världsmarknaden för att tjugu år
senare åter rycka fram till den ledande ställningen.
Emellertid förarbetas endast en del av
bauxitproduk-tionen inom det egna landet, mer än hälften exporte
ras till Holland, Irland, Tyskland. Storbritannien,
Amerikas Förenta Stater, Schweiz, Norge och Belgien.
De viktigaste franska fyndigheterna äro belägna
inom departementen UArrièges, Bouches du Rhöne.
UHérault, Var och Puy de Dome. Till följd av den
stegrade efterfrågan är fara för handen, att
gruvorna snart äro uttömda, varför år 1926 ett
lagförslag-utarbetats, enligt vilket franska staten förbehåller
sig kontrollen över brytningen och även
besittningsrätten till gruvorna, så att det värdefulla materialet,
i första hand må komma landets egen
aluminiumindustri till godo.
Av övriga förekomster torde i främsta rummet
intressera de för europeiska aluminiumproducenter
närmast belägna, vilka i det följande ordnats efter
länder.
Tyskland förfogar över bauxitförekomster bl. a.
vid Offenbach a/M., vid Vogelsberg i Hessen samt på
olika ställen i Rhenlandet och Westfalen, av vilka
endast fyndigheten vid Vogelsberg mellan Ebsdorfer
Grund och Horlofftal har någon teknisk betydelse.
Bauxiten förekommer här i form av i fet rödlera
inbäddade bollar e. d., såsom sönderdelningsprodukt av
miocena basaltlager och tuffer. Kemiskt sett utgör
bauxitiseringen ett fullständigt avlägsnande av de
ursprungligen närvarande alkalierna och
jordalka-lierna samt en hydratisering av aluminium- och
järnföreningarna. Även kiselsyran har minskats, under
det titan och fosforsyra anrikats. För det mesta sker
utvinningen i dagbrytning av de 1 till 8 m mäktiga
lagren. I stort sett rör det sig här om en
anrikningsprocess, för vilket ändamål en för samtliga brytnings-
12 sept. 1936
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
